Så här ser den ut och visst är den fin! Ett stort tack till Ann-Louise som gav den till mig.
Förutom ära, berömmelse och omåttligt mycket pengar (Va?? INGA pengar??? Men... hur menar ni då? Det är tanken som räknas, ja. Jaha okej då. Jag VISSTE att det var något jag missat i min uppfostran) följer en del ansvar med denna utmärkelse.
Jag måste skicka den vidare till sju bloggare of my choice. Jag läser ganska många trevliga bloggar, men de här sju tillhör dem jag besöker dagligen. Gemensamt för dem är att de genomsyras av en fantastisk, fullkomligen ohämmad kärlek till djuren (vi snackar "Gullesnuttplutt"-nivå) och ett målande språk med bra flyt.
Utan inbördes ordning alltså:
1. Man får säkert inte, och det är med all säkerhet lite suck-varning för stackars Ann-Louise som fått den flera gånger. Men, med tanke på ovanstående motivering, finns det liksom inte en chans i hela världen att jag inte skulle skicka tillbaka den till Häst och hund. Fantastiska bilder, roliga anekdoter, sagolika hästar och en stor portion självdistans blandat med ett och annat hakutstick.
2. Om ni inte redan har, MÅSTE ni titta in på Ymer Gusten & Co. En skildring av vardagen med tre hundar med tre vida olika personligheter. Det är rappt, det är omåttligt kul, det är underhållning på allra högsta nivå. Njut av underbart foto och missa för allt i världen inte filmerna med vovvarna i huvudrollerna.
3. För den foto- och konstintresserade, för dig som någonsin haft en hund som allra bästa vän och livskamrat eller förallandel för dig som uppskattar färg, form och ord skrivna med hjärtat- besök Krutrut. En blogg om två röda mastifftjejer, en hundrädd och en mycket begåvad blond flicka som heter Lisa.
4. Okej, jag inser att risken att bli anklagad för jäv är överhängande. Men ingen har sagt något om att man måste vara opartisk! Och Hovslagaren berättar om sitt yrke på ett sätt som är lätt för alla oss mindre upplysta att förstå. Det är informativt, det är intressant och det är generöst. Livet som hovslagare är stressigt såklart, men om vi blir många som följer kanske kanske vi kan få hovis att uppdatera lite oftare! Så kika in- lämna en kommentar och njut av känslan av att vara lite mer upplyst än innan ;)
5. Huliganen är en ny bekantskap för mig. Men den här bloggen ska ha en award av två anledningar: Den ena är att den motsvarar allt det som jag beskrev skulle vara gemensamt för alla bloggar som jag valt ut. Jag bara älskar att man kan viga en hel dagbok, som man dessutom delar med sig av, åt sin hund. Att man ser sin kompis varje dag. Att varje litet framsteg är fantastiskt och att man tycker att ens fyrbente vän är så underbar att alla andra självklart också måste tycka det. Det är skildrat med värme, kärlek och mycket humor! Den andra anledningen är att det var Irene som fick mig att ångra mitt beslut att lägga ner den här bloggen. För hon gjorde en sådan där sak som jag nog aldrig hade vågat: Att sträcka ut en hand till någon man aldrig träffat, inte känner alls. Att säga: "Jag tycker att du är bra." Jag lever fortfarande på det!
6. Ingela bloggar om sin vardag med goldisarna Zeb och Indy. Det är stillsamt, ödmjukt, uppriktigt och tidvis hysteriskt kul! En sådan där mysblogg, som man med fördel tittar in på då och då och lämnar med ett leende eller en tår i ögonvrån. När ni ändå är inne får ni absolut inte missa att läsa Ingelas beskrivningar av sig själv och sina vovvar!
7. Den sista awarden går till Fugly horse of the day. Även här är det väl tveksamt om man egentligen får lämna den vidare till en utländsk blogg med hundratals kanske tusentals läsare om dagen. Och jag tänker dessutom frångå regeln om att man måste tala om det för bloggaren i fråga. Ni får se det mer som ett tips, och ett löfte om läsvärdhet. Det är vasst, det är rappt. Hakan sticks ut så det räcker ända hit till Sverige och inget ämne är för brännhet. En liten varning för tidvis jobbiga bilder bara.
Så där! Det andra ansvaret som följer med denna prestigefyllda award är att jag ska skriva sju fakta om mig själv. Så- here you go:
1. Jag är halvtysk och tvåspråkig.
2. Jag har tävlat, undervisat och showat i disciplinen Lindy hop.
3. Jag började rida som vuxen utan någon som helst tidigare erfarenhet av hästar. Nu håller jag på och kör in min unghingst. Förfärad? Jag bjuder på det :)
4. Jag är helt sjuuuuukt allergisk mot nötter och har faktiskt i livs levande livet hört en läkare ropa "We´re losing her!" och insett att han menar mig!
5. Jag fortsätter på samma tema och berättar att jag har "skrubbat in" under en hjärttransplantation.
6. En gång i tiden övade jag på mitt piano mellan fyra och sex timmar om dagen! Nu har jag inget piano, men jag skulle hemskt gärna vilja ha ett.
7. Är väl egentligen ett fakta om min hund. Men gränserna mellan min hund och mig har alltid varit mer eller mindre otydliga, så det får räknas ändå. Emil är en omplaceringshund som vi fick ta över när han var 6 månader. Då hade han svultits, misshandlats och aldrig vare sig hälsat på en annan hund eller gått en promenad. Så är det.
Så! Nu tror jag det är klart. Nu återstår bara att meddela de goda nyheterna!
7 kommentarer:
Åh, tack! Så glad jag blev!
Det var så lite så ;)
Jag suckar inte alls utan blev jätteglad för de vänliga ord du skrev :-)! Kul att höra lite annat om dig. Säger bara heja heja på inkörningen och sen "srubba in" vad är det???? Skrubbade du rent hjärtat? Skuffade du in det? eller fick du det inskrubbat på dig?
Kram!
Men Lotti, du är väl för rar!!!
*bockar djuuupt och ler stooort*
Kram!
Tack! Nu kommer jag göra mitt bästa att öka takten på mitt bloggande!
Min kära oupplysta Ann-Louise, jag ser att du inte har ägnat någon tid alls framför dumburken de senaste... eh... tio åren?? Det är ju "skrubba in" på Cityakuten, på Greys antomy och på...eh... fan nu kommer jag inte på någon mer. Men det borde väl ändå räcka? Eller är du ingen fan av sjukhusserier? Har du bara hästar och hundar i knoppen? :)
Nå, jag ska förklara: Skrubba in är när man tvättar sig (skrubbar) jättejättenoga och sätter på sig sådana där blåa kläder som de har i operationssalarna.
Sen fick jag stå på första parkett, vid patientens huvud, under hela operationen. Den stackars patienten bör väl tilläggas eftersom han var död och dessutom alldeles för tidigt. Men någon annan fick ett finfint hjärta- och det är ju fantastiskt tycker jag!
Åh, det var så HÄFTIGT!!!
Larsson- "rar"?? Ja jo... absolut! Det är jag! :)
Hovis- Då ser vi fram emot ett nytt inlägg till kvällningen. Känn ingeen press!!
Skicka en kommentar