torsdag, februari 11, 2010

Att vara grön...

Väldigt vad det blev hätsk stämning i kommentarsfältet då!

Vi har det lite körigt. Emil är nyopererad. Han är kul- och knöllös sedan i tisdags och hemma med mig som tagit ledigt från jobbet hela veckan. Och ja, han är sju och ett halvt. Så länge har vi ältat den här frågan fram och tillbaka... Vad ska jag säga? Jag raderade just ett skitlångt inlägg med hela bakgrunden till svårigheterna med att vara nybörjare och ha en svår hund. Att inte veta hur man ska göra och få för många motstridiga råd. Om prestationsångest och kraven att ha pli! Att läsa böcker där det står att om man bara är en tillräckligt god ledare så ska hanhundar minsann uppföra sig som små änglar även i omedlebar närhet till sjutton löptikar.

Nu är det gjort. Nu har jag en hund med fruktansvärd diarré som jag inte kan ge någon smärtstillning. Och om jag hade haft vett att fråga hade jag vetat att han skulle bli sydd med tre stygn för vardera pytteliten knöl som han hade på ryggen och som alla sa till mig inte var något farligt. För jag tänkte "när han ändå blir sövd". Nu kommer det att klia på hela kroppen när alla sår läker, och det finns inget jag kan ge honom mot klådan.

Nu sitter jag framför min dator med en klump i halsen och en ännu större i magen och försöker jobba mellan panikpromenaderna som vid alla tider på dygnet tar minst en halvtimme eftersom han hellre skulle gå genom eld än bajsa för nära sitt hus. Jag duschar av rumpan och försöker förtränga tankarna på stora håriga baskilusker som letar sig in i såret.

Nej här är det ångest, förtvivlan och oro för hela slanten. Så är det när ens älskade grabb är sjuk. Och så var det med den "lättsamma" bloggen. Kom och hämta lite avgrundsdjup ångest om ni törs!

5 kommentarer:

Lotti sa...

Just det! Det var blogg om hästarna som var efterfrågat... Nej, dem har jag inte ens varit nere hos sedan i tisdags. men ni kan gå in på hovfixaren.blogspot.com och fråga! Det är han som är förste hästskötare i dessa onda tider.

Nu låter det som att det är dags att gå ut igen.

Irene sa...

Alltså, jag tror jag vet allt om hur det är att vara nybörjare med en svår hund! Att vilja så mycket, ha så stora ambitioner och inte veta säkert. Att lyssna på alla goda och mindre goda råd. Ha alla de bästa intentioner i världen - och ändå vara orolig för att göra fel, inte göra tillräckligt, göra för mycket.

Jag och Huliganen skickar all medkänsla till dig och Emil! Vi håller tummar och tassar för att han ska läkas fort och bra.

Och det jag tyckt mig utläsa ur din blogg (och kom ihåg, jag har läst ALLA dina inlägg) det är att du är den bästa matte Emil kan få. Att Emil fick en tuff start i livet men ändå har haft lyckan att hamna rätt efter det.

Och det där med kastration - här är en till som vacklat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men än så länge är Huligankulorna kvar. Jag har också hört det där, "bara man är tillräckligt bra ledare för sin hund" blablabla. Men man kan inte göra om sig. Jag är inte typen som pekar med hela handen, och jag tror inte du heller här det? Däremot vet jag att jag är, på mitt vis, en utmärkt matte, och det tror jag du också är.

Lotti sa...

Alltså Irene. Var har du lärt dig denna fantastiska förmåga att ta fram gripklon i precis rätt läge och plocka upp folk ur dypölar till högar och vänster? Jag känner dig inte, men du är min idol! Tack snälla från mig som just brast ut i gråt.

Larsson sa...

Jag törs! Jag hämtar gärna upp lite ångest för att avlasta.

Lille Emil...

Man tycker ju så synd om de arma djuren när det står som en kvast i baken, så det riktigt kniper om hela hjärtat. Å sen sydd ovanpå det!
Jädra sk-telände! :(

Men det där fixar ni. Uj ja - jag tvekar inte en sekund!!
Och ni kommer att göra det på allra bästa sätt.

Om du ändå känner att ångesten biter så säg bara till. Då kan jag ringa upp Hovfixarn´s telefon och sen kan jag sjunga för dig.

Jag lovar dig - efter att ha hört mig sjunga kommer du förstå vad VERKLIG ångest kan innebära!!

Kram!

Lotti sa...

Ja! Ha ha! Nu har Gud och hela världen min mans telefonummer så det kanske ringer alla möjliga filurer och sjunger? Kan Gud sjunga tro? Nej, om du ringer och sjunger ger jag luren till sjuklingen. Han vet allt om att sjunga falskt och DET skulle han nog bli riktigt upplivad av :)