Utmanad

Hm... hur rättrådig ska man vara här i livet? Alltid hålla sig till lagar och regler och aldrig göra som man VILL?! Och hur i hela fridens namn hovis kunde få till en Emillekbild som tionde bild när vi har SAMMA mappsystem, ja det övergår mitt förstånd?! Nej själv är jag rättskaffens minnsann och lägger högst motvilligt ut den tionde bilden i den första mappen. Så se: det är min RUMPA!

Alltså det finns liksom ingen hejd på hur generös jag är. Men. Min mamma brukar alltid säga att det hon lyckats bäst med här i livet är att ha uppfostrat tre generösa barn. Ja nu är vi ju inga barn längre, men generösa är vi alla tre. Och OM det hade varit så att jag hade en skattkammare skulle jag förstås delat ut guld och gröna skogar, men i brist på en sådan får det, i generositetens tecken, bli en bild på min rumpa.

Bara för att ni ytterligare ska inse och förstå och veta att uppskatta det här med min rumpa, så kan jag ju bara visa att om jag hade varit lika rebellisk som, säg hovis eller Irene som utmanade mig och som la ut den ELFTE (vad är logiken i det kan man undra) bilden hade ni kunnat få se till exempel den här bilden istället:

Va? Hade inte det varit trevligare?? En uppochnervänd hovis!

Eller den här!

En alldeles sprojlans nyfödd Dallaskille. Och en PÅKLÄDD Lotti!

Va va va?? Hade inte det varit bättre?? Men. Regler är regler. Och vem är JAG att inte lyda reglerna? Inte är jag hovis. Och inte är jag Irene.

Nu utmanar jag Åsa att lägga ut den tionde bilden! Men då vill jag MINST se en bar arm. Eller ett ben. Fast helst en rumpa.

Hos Larsson...

...finns en Larsson, fyra grabbar och en massa kärlek. Ett skitsnyggt hus som jag nu funderar på att ta över och flytta in i finns det också. Och efter en helt underbar vecka med många efterlängtade möten, återföreningar och gannmeldans (utan K) var det perfekt att avsluta min solosemester och Sverigeturné med en intitt hos dem.

Tänk om jag varit lite mer om mig och kring mig. Då hade jag haft med mig kameran och tagit en hel hoper bilder. Men... jag var liksom upptagen med att- som Bitte säger- prataprataprata, äta och gosa med grabbarna. Nu får ni nöja er med suddiga ifånbilder.

Vi försökte få till ett familjeporträtt. Jag tyckte det behövdes bildbevis, ifall någon skulle få för sig att inte tro mig på mitt ord.

Ymer ska bara viska en sak medan
Gurra försöker balansera på mattes knä
och Quba jagar ett kli. Jag väntar.

Nåja... kanske inte helt oklanderligt poserat...

En gosig aktersnurra

och en sovande ysterkvist

Sen var det ju det här med överraskningen. Överraskningen till Irene. Vi bad snällt:

"Jo du Ymer? Min kompis Irene skulle så gärna vilja ha...

en autograf."

Vilken vecka! Med undantag för det lilla vindrutedebaclet ger jag den 5 getingar!

Fyra små paket och ett stort

Imorgon kommer bli en toppendag!

God natt på er!

Gammeldans

Alltså, här sitter jag och tittar på när pangchisarna är på danslektion.



Vilket KACKEL!!

"Men, vem ska JAG dansa med?" " Börjar man med höger eller vänster?" "Men ere vals eller polska nu då??"

Allt varvat med hysteriska fnissanfall :-D Å om en vecka är det uppvisning!!




Nej, nu måste jag titta vidare.

Kära huvudstad.

Tänk vad mycket du har att bjuda på! Bilköer till exempel. Ett utmärkt tillfälle att varva ner, reflektera över viktiga frågor som... Var tar rymden slut?



Och tänk vad allt man kan hitta!


Vad gör de här?! Och NÄR var Aston på Sveavägen och la ifrån sig sina stenar? Och vem är det som sitter där och ser ut som om h*n lagt beslag på dem?



Det finns skitväder i Stockholm. Och på något vis är kallt och ruskigt både kallare och ruskigare i stan.



Titta titta! På en liten bakgård vid Mariatorget i en cykelkorg hittade jag ett gäng fågelbebisar. Föräldrarna bygger tydligen i just den cykelkorgen varje år. Cykelägarinnan parkerar pliktskyldigast på en trygg plats, övriga boende håller sina missekatter inne och gatubelysningen täcks med handdukar för att de små liven ska kunna sova. Det är så man blir ganska stolt över sitt ursprung.

Nu är jag på Blidö. Mamma var schysst och lånade ut en dammsugare så allt glassplitter är nu urstädat. Och sen när jag kommer hem kan det hända att jag har en liten överraskning ;-)

MEH!!

Här susar man fram i godan ro på motorvägen, när man plötsligt ser något gigantiskt flyga rakt mot rutan för att i nästa sekund krascha rakt in i densamma så undertecknad plötsligt befinner sig i ett regn av glassplitter! Här snackar vi inte stenskott utan snarare bumlingskott! Så istället för en lååååång lunch och ett lååååångt besök hos mormor blev det snabblunch, självrisk, tre timmars väntan på ny vindruta och kvickvisit hos mormor.

TUR att inte Emil var med! Han hade ju kunnat få glas i ögonen (förskräckliga tanke!!)


:-/

Nu jäklar kompisar!

Nu är det sommar!!

Jag har en stor latte, bara fötter och ben. En hund som jäser i gräset, en hovis som spänner åt bultarna på min bil, ett helt gäng fåglar som sjunger, två katter som jagar sork och hela veckan ledigt!

En liten turné hade jag tänkt mig. Strängnäs, Blidö, Uppsala...

Fredagsmys?

När jag kommer ut ur köket ligger Emil hopkurad i soffan och är väldigt söt.




Fina fina älskade hund, ropar jag och borrar in näsan mot hans mäktiga halskrage, hans kyliga nos och hans lena öra!

Då väser Emil. Det gör han när han vill vara ifred.

Så jag drar mig lydigt undan till mitt soffhörn och nöjer mig med att beundra på avstånd. Men inuti. Där rasar kärleken runt helt obehindrat.

Sådan är han, min Emil.

Laddade batterier

Det som började som en nödutryckning slutade som ett dygn med min häst. Bara jag. Och Dallas. Och sexton sköna grabbar till.






Det har varit soligt och jag har bränt mig på armarna. Jag har andats salt luft, tupplurat på en bergsknalle, kliat många halsar och pussat många mular (vilket slår att pussa tulpaner vilken dag som helst).

Livet innan Bassholmen "fanns"... hur överlevde man?

Lojalitet

Det är en svår sak. När ska man prioritera lojaliteten framför... säg tex humor? Är det fel att hänga ut en vän för att andra ska få sig ett skratt? Nä! Så här var det alltså:

Bassholmens hingstbete har en hemsida. Den har funnits i flera år, och jag har liksom bara tagit över domännamnet. Så när jag satte igång med denna beteshistoria hade jag alltså redan en befintlig hemsida. Toppen. "Den ser enkel ut", tyckte jag och försökte göra en enkel förädnring på en av sidorna. Det gick naturligtvis åt skogen och proffshjälp fick kallas in. Proffshjälpen kommer i detta fall paketerad i form av mycket god, dock groteskt överbetald vän och tillika datahackerkille. Min överbetalde vän och datahacker hade inte så lätt att ordna upp det jag ställt till med som jag trodde. Sidan var krånglig sa han. Problemet löstes med en nödåtgärd. Och jag fick stränga order att skicka över alla uppdateringar till honom i fortsättningen. Mao: Don´t PILL!

När årets kull släppts ut och fotograferats skulle alltså dessa bilder läggas ut på hemsidan. Här ska erkännas att jag gjorde ett första försök själv, vilket ledde till att det inte gick att gå in på hemsidan alls. Jag raderade snabbt som attan det jag gjort, låtsades som ingenting och mailade istället snällt bilderna till Mr. Hacker som omåttligt nöjd med sig själv ringde upp ett par timmar senare. Bilderna låg uppe och i utbyte för detta var jag skyldig en skriftlig bekräftelse på min eviga kärlek och trofasthet. Rätt billigt tyckte jag och klickade glatt iväg till min fina nyuppdaterade hemsida. Knappt hade jag laddat färdigt förrän telefonen ringer igen och en mycket liten röst säger typ på ett ungefär: "Jooo, du vet din hemsida... Den är liksom litegrann vadskajagsäga sönder. Känner du någons om kan laga den?" So much for datahacker!

Som kompensation får jag nu en alldeles ny hemsida som jag hoppas ligger uppe i mitten på nästa vecka. Så det kan gå! Men det roligaste i allt det här, för mig alltså, var ju att när jag senare fick ett SMS där det stod att han skulle fortsätta imrogon eftersom han skulle hjälpa en annan god vän att flytta kunde jag skadeglatt svara: "Se upp bara så du inte har sönder något"

Ha ha ha ha ha!

M: ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Snark

Huff. Klockan ringde. Men jag har inte sovit färdigt.

Det här har nog varit den galnaste veckan på... eeehh... väldigt många veckor. Vad har jag lärt mig till nästa år?

1. Inte planera släpp helgen mellan mina två jobbtätaste veckor.
2. Inte titta på am. Idol nätterna efter släpp.
3. Mmmm... nä. Sen har jag nog inte lärt mig något mer. Eller JO!
4. Inte boka löneförhandling, nej ursäkta- lönebesked ska det vara veckan efter släpp. Jag är liksom inte mitt vanliga bråkiga jag.

Nu när jag ser över ovanstående punkter inser jag att man skulle kunna slå ihop dem till en enda insikt.

Semestern borde börja i maj!

Populär gnällspik

Det sägs ju att man ska tänka positivt, så jag börjar väl med det positiva. Hingstbloggen har jättemånga besökare varje dag. Undrar vilka alla är? Man blir ju nyfiken. Idag har vi haft sjuttio unika besökare vilket innebär att det är betydligt fler träffar. Det är ju kul.

Men... Alltså nu har jag lyckats ordna så att det inte går att komma in på Bassholmens hemsida. Jamen TOPPEN Lotti. Bra där, vÄrkligen! Varför? Jag säger VARFÖR föddes jag inte till datahacker??

Till råga på allt ska Birger och Villgott hem till sina respektive biologiska mattar imorgon. Jag har nattjobb och fick tigga mig till en ynka timme på morgonen för att ta adjö av dem. Jag var inställd på att ha dagen på mig. Ganska ont i hjärtat gör det. Tänk att man ska fästa sig så förbaskat, fast man vet att de inte ska stanna.

Och inte tror jag att det blir någon sömn inatt heller.

Ja jag lever!

Hej på er! Det var sannerligen inte igår. Jag har egentligen bara två saker att säga!

Nr ett: Jag har VÄRLDENS BÄSTA HÄST! Se bara!

Nr 2: Om ni vill veta vad jag har pysslat med, kolla HÄR

Till Föreningen för oss som gillar päls.

Appropå skörd. Efter att ha skördat detta gav jag upp. Det finns tre gånger så mycket kvar!








P U S T ! ! !

Jo det var så här va

Trollis och jag började dagen med att packa in oss och det trasiga örat i bilen och åka till smådjurskliniken.

Eller... Jag började dagen betydligt tidigare egentligen. Närmare bestämt kl fyra då jag vaknade med ett ryck och kastade mig ner till hallen. Jag kom nämligen på i sömnen att jag glömt ställa undan kattmaten på kvällen (Trollis skulle fasta inför besöket). Det var synd. Att jag ryckte och kastade mig och så eftersom hovis, redig som han är, INTE hade glömt det. Så jag hasade mig uppför trappen igen, nattade alla djur som förskräckt ryckt och kastat sig de med och ägnade mig åt att inte kunna somna om.

Ja, det var ju en avstickare. Så om jag skulle ta och plocka upp den röda tråden igen skulle jag berätta att Trollis uppförde sig som den gentleman han normalt (inte) är och charmade både veterinär och djursjukvårdare så till den grad att jag blev lite nervös och kände mig nödgad att demonstrativt hålla en hand på honom hela tiden. Han är ju trots allt MIN katt. Eller ja, jag är HANS matte. Eller? Hur var det nu Helene???

Fast det var ju egentligen inte heller huvudspåret, utan om jag skulle styra tillbaka på motorvägen så att säga skulle jag tala om att veterinären gjorde rent örat UTAN bedövning eller lugnande. Och då menar jag att hon tog en sprutmojja och tryckte in hela spetsen i bithålet och liksom körde runt med den inne i såret som visade sig vara mycket större på den sidan som
inte syns än man kunde anat via det som syntes.

*djuuuupt andetag*

Och det jag skulle komma till var ju att det där med att jag ryckte och kastade och hela baletten, ja det var ju helt i onödan!!!

Eller hur?

Salt i såren (till Bitte och Irene)

Min bror och jag

vi har kramats av samma mamma.

Och det är så skönt. För han jobbar och låter mig peka.

Han är inte bara storebror, han är roddare också. Typ. Och igår följde han med oss till Bassholmen för att fixa det sista inför släppet. Det var flottar och båtar som skulle sjösättas, stängsel som skulle lagas och charmiga gubbar som skulle lindas runt lillfingret. Då är det bra med en storebror som kan hjälpa en. Klart hovslagare är som bekant bra på det där med att linda. Och Emil förstås.

Emil var med förstås! Vaddå syns han inte??

Nu då?
Västkusten har sin charm! Man kan gå väldigt långt ut i havet utan att drunkna!

Blöt, gåslös, mycket trött och mycket lycklig.

En som inte är lycklig just nu är Trollis. Han kom hem här på eftermiddagen med ett tjockt och varigt öra. Efter nogrann tvätt framträdde ett väldigt tydligt tandavtryck. Jag hoppas v e r k l i g e n inte att det är Aston som bitit honom i örat för då åker han nästan ut!! Imorgon blir det en tur till veterinärinrättningen för storekatt. Men det vet han inte än, så sssssssch.

Aston frigör sig

Efter många och långa påtryckningar (och det ska sägas, mot min vilja)...

...skulle nu lillekatt lämna Trollis trygga famn.
Och ge sig ut i den stora vida världen. Alldeles ensam. Utan snöre.

Ser du honom?? Nej just det!
För det är så liten som han är där ute i det stora och vida!

Trollis tittade på...

...klöste lite. Och gick sedan för att hämta in den lille katten.

Själv var jag tvungen att lugna nerverna med lite hästpyssel.
Det där med att klippa navelsträngen... det är inte så lätt.