En paus

Hej min kära kära bloggläsare.

Ni ska veta att jag uppskattar er, och glädjer mig åt varje kommentar och hälsning här inne. Det är en fantastisk känsla att någon är intresserad av att läsa vad jag har att säga.

Men bloggen har blivit ett dåligt samvete. Jag saknar inspiration just nu. Alla uppslag och idéer jag hade för den här bloggen är som bortblåsta. Från början var det meningen att det skulle bli en slags träningsdagbok för Dallas. Eller kanske mer ett virtuellt peptalk för alla därute som kämpar med unghästar och gör sitt bästa för att få fram en förtroendefull, trygg och glad häst. Det hade varit kul om det blivit så... men hur jag än försöker styra det dithän lyckas jag inte hålla fokus.

Nu sticker jag på semester en dryg vecka. Här ska susas ner för vita pister i full fart. Jag läääängtar som en tok! Kanske kanske är jag på banan igen när jag kommer hem. Om inte blir det paus en stund...

Jag kommer att fortsätta njuta av era bloggar, så mig slipper ni inte! Och framåt sommaren kan man kika in på Bassholmenbloggen och följa unghingstarnas vardag på västkustön utanför Uddevalla. Många fina bilder på glada grabbar utlovas!

Ha det så bra allihop, och tusen tusen tack för ert intresse!

Kors i taket!

Jag har tränat häst idag, och hästen i fråga var... ja... rätt så pigg! Och sågar jag haft åsikter. Om hästutfodring. Åsikter på ett riktigt nustickerjaguthakanOCHnäsan sätt. Synd bara att det inte var någon som lyssnade. Förutom hovslagarn då. Men han har ju inget val.

Jag får rapportera vidare senare i veckan för nu måste jag minnsan sova sju kvart i timmen om jag ska hinna med både tisdag och onsdag och den stora 30-årsfirarhelgen ;)

Sov gott!

iPhone. Ha eller inte ha?

Så här är det, förstår ni- att iPhone är den mest överskattade mobiltelefonen i mannaminne! Den duger inte till något som har med mobiltelefoni att göra utom möjligen att ringa med. Surfa, går utmärkt. Maila och fota går utmärkt. Jag kan använda den som GPS, jag kan kolla väder och de senaste börsnoteringarna. Jag kan lyssna på oändligt mycket musik och titta på film. Men jag kan banne mig inte inkludera en smiley i ett SMS, jag kan inte heller ta emot en smiley. MMS kan man varken skicka eller ta emot! Jo visst, det finns en app man kan ladda ner. Den kostar 7 kronor. För att få den att funka (vilket jag inte har fått än, och förklaringen till varför kommer snart) måste man maila en screendump- dvs en bild- av det SMS innehållande länk till den sida där MMS:et finns att hämta samt användarnamn och lösenord som behövs för att kunna titta på detta, som man får när någon skickar ett MMS till en. Är det någon som fortfarande är med? Jag tappade nämligen just bort mig själv :-/ För att kunna skicka en screendump på ett sådant meddelande måste någon skicka ett MMS till min iPhone. Denna någon är jag, och det gjorde jag IGÅR!! Har det kommit något? NEEEEEEEEEEEEEJ!!

Och så ska man visst kunna mobilblogga. Men inte som vanligt folk, nej. Det går inte eftersom det inte går att skicka MMS! Men då är det så fiffigt förstår ni att jag kan maila bilder från min iPhone. Så den alternativa iPhone lösningen till mobilbloggeri är mailbloggeri. Jag skickar alltså ett mail med en bifogad bild till en speciell blogger-mailadress som man skapar via sina inställningar. Mailets ärende bli rubrik och bifogad bild hamnar i själva inlägget. Eller? NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Och varför gör det inte det? Inte f-än vet JAG!!!

Jag vet att en viss hovslagare har gått och dregglat efter MIN iPhone i snart ett år. Och ibland tänker jag att han kan ta skiten. Problemet är bara att det han har att byta med, vilket är Samsungs försök till iPhone är... ja, vad ska jag säga. Så där.

Samtidigt. Jag vill ju för sjutton j..a gubbar bara kunna skicka ett förbaskat helsikes MMS! Med en glad liten gubbe i... Är det för mycket begärt?

Åh jag är på skithumör!!

Under täcket kan man hitta lite av varje

Jag har aldrig kommit något vidare överens med nötter!

Blicka bakåt, och framåt

Det sämsta med 2009 var att förlora Monte. Han var min häst. Han var svår att rida och han var sällan frisk och helt igång. Men han var den enda levande varelse som någonsin kunnat få mig att stanna helt i stunden. Han hade svårt att slappna av och lita på någon, Men han kunde somna i stallgången när jag ryktade honom i flera timmar. Och då kunde han tillåta mig att ta hans huvud i min famn och lukta på hans ansikte. Han är den största anledningen till att jag tog mig igenom den värsta kris jag upplevt. Han är innerligen saknad.


Det mest läkande med 2009 var att bo på Bassholmen med hingstarna i fem dagar. Att ligga på klipporna i solskenet med hästarnas lugna andetag omkring mig.


Det mest skrämmande och utmanande med 2010 kommer att bli att driva Bassholmens hingstbete. Vi har åtagit oss att få dit 20 hingstar. Det har lyckats i 20 år. Det är stora skor att fylla ut. Och mina fötter är visserligen långa, men oroväckande smala.


Det dyraste under 2009 var stallbygget. Det blev så förskräckligt mycket dyrare än jag hade räknat med! Men att bygga stallet var en riktig vuxengrej. Bara vuxna har råd att spendera så mycket pengar. Bara vuxna väljer att spendera så mycket pengar på ett stall. Så man kan säga att jag blev lite mer vuxen under 2009. Dessutom är jag stolt över det, för det är skitsnyggt. Det är ett bra stall.


Det mest skrämmande under 2009 var att ta beslutet att ha hästarna hemma. Att tampas med ångest över om hagen är tillräckligt stor, om jag skulle hitta bra hösilage, om jag skulle orka med allt jobb var väldigt energikrävande. Men vi fixar det. Vi fixar det jättebra.


Det jag ser fram emot mest under 2010 är att åka på min bröllopsresa. I Frankrike. Med min man. Och jag är oändligt tacksam över att mina föräldrar kommer och bor här medan vi är borta, så jag kan vara lugn över att Trollis inte behöver vara ensam.


Sen är jag nöjd över att jag fick träffa min bror och hans fru över jul. Och att våra kära vänner Matilda och Daniel tog med sig sina barn och fyllde vårt hus med skratt och liv i nästan en hel vecka.