Det sämsta med 2009 var att förlora Monte. Han var min häst. Han var svår att rida och han var sällan frisk och helt igång. Men han var den enda levande varelse som någonsin kunnat få mig att stanna helt i stunden. Han hade svårt att slappna av och lita på någon, Men han kunde somna i stallgången när jag ryktade honom i flera timmar. Och då kunde han tillåta mig att ta hans huvud i min famn och lukta på hans ansikte. Han är den största anledningen till att jag tog mig igenom den värsta kris jag upplevt. Han är innerligen saknad.
Det mest läkande med 2009 var att bo på Bassholmen med hingstarna i fem dagar. Att ligga på klipporna i solskenet med hästarnas lugna andetag omkring mig.
Det mest skrämmande och utmanande med 2010 kommer att bli att driva Bassholmens hingstbete. Vi har åtagit oss att få dit 20 hingstar. Det har lyckats i 20 år. Det är stora skor att fylla ut. Och mina fötter är visserligen långa, men oroväckande smala.
Det dyraste under 2009 var stallbygget. Det blev så förskräckligt mycket dyrare än jag hade räknat med! Men att bygga stallet var en riktig vuxengrej. Bara vuxna har råd att spendera så mycket pengar. Bara vuxna väljer att spendera så mycket pengar på ett stall. Så man kan säga att jag blev lite mer vuxen under 2009. Dessutom är jag stolt över det, för det är skitsnyggt. Det är ett bra stall.
Det mest skrämmande under 2009 var att ta beslutet att ha hästarna hemma. Att tampas med ångest över om hagen är tillräckligt stor, om jag skulle hitta bra hösilage, om jag skulle orka med allt jobb var väldigt energikrävande. Men vi fixar det. Vi fixar det jättebra.
Det jag ser fram emot mest under 2010 är att åka på min bröllopsresa. I Frankrike. Med min man. Och jag är oändligt tacksam över att mina föräldrar kommer och bor här medan vi är borta, så jag kan vara lugn över att Trollis inte behöver vara ensam.Sen är jag nöjd över att jag fick träffa min bror och hans fru över jul. Och att våra kära vänner Matilda och Daniel tog med sig sina barn och fyllde vårt hus med skratt och liv i nästan en hel vecka.
3 kommentarer:
Det har varit ett tufft år. Tack än en gång för föl vakan de var mysigt å för ni varit vid min sida! å nu framåt!! Kramar Lena..
En sån trevlig tillbakablick över året och även en kik på nästa år!!! Så spännande med Bassholmen. Det kommer säkert att gå superbra!!!
Lena, jag har missat din kommentar! Hur fasen gick det till?? Näväl, jag såg den nu. Du vet att det är självklart. Nu framåt!
Ann-Louise, tack så mycket. Jag hoppas på det och ser väl egentligen ingen anledningen att vi skulle lyckas få det att gå åt skogen när det har funkat i 20 år. Har du varit där någongång? Om inte MÅSTE du åka dit någongång i sommar. Det är underbart att gå där och strosa bland hingstarna.
Skicka en kommentar