En massa har vi hunnit med. Bo på hotell med taskigt läge, äta hotellfrukost inte en utan två (!!) gånger, gå på bröllop, träffa familjen, shoppa, dricka svindyr Cosmopolitan och fika i Jeas frysrum. Alltihop medan vi följde kungabröllopet lajv på våra superduper highkick flykick iPhones.
Och då får man ju bara konstatera följande:
Det gör väldigt ont i fötterna att ha högklackat, när man är en mysbyxe/gummistöveltjej. Då är det tur att det finns hovisar som ställer upp på fotmassage.
Jag är fullständigt värdelös på hotellfrukost. Varje gång ser jag fram emot det jättemycket. Vankar otåligt fram och tillbaka på rummet medan hovis försöker få på sig kläderna och föreställer mig allt gott jag ska äta. Pannkakor, sjutton olika tropiska frukter, äggröra, bacon, bär, minst fyra olika mackor med ostar och skinkor och fan och hans moster på. Varje gång slutar det med att jag sitter med en kopp kaffe och möjligen en skiva bacon på en annars gapande tom tallrik och med vägrande mage och trånande blick sneglar mot de dignande borden. Men, då är det tur att man har en hovis som minsann kan äta för två!
Det är svårt att försöka bibehålla någon slags antirojalistisk ställning när de ska hålla så gulliga tal till varandra! Och det är svårt att hålla lilla tåren tillbaka när Prinsen säger till sin Prinsessa: "Störst av allt är kärleken, jag älskar dig så". Då är det tur att man har en hovis som inte håller sig för god för att fälla en han med.
Sen är det väldigt svårt att låta bli att skryta när man faktiskt är kung (ursäkta mig Dino) på att söva bebisar.
Bevis 1A. Trynande Joel. Att han var matad, rapad och har en ny fräsch blöja hade nog inget (inte mycket i alla fall) med saken att göra? Då är det himla praktiskt och bra med en hovis som blir impad av sådana saker, som trynande bebisar.
Men NU ska ni få höra vad hovis gjorde i förmiddags! Jo han förslog fika på Waynes. Och det var ju ett bra förslag tyckte jag som hade ett svagt minne någonstans i bakhuvudet (moderniteter som Waynes har jag inte sett sedan jag flyttade ut i skogen) av att det finns kakor där. Sagt och gjort, vi gick till Waynes. Och jag beställde raskt en morotskaka och en jordgubb/mangosmoothie. "Jag tar en hallon/yoghurtsmoothie", säger hovis. Och sen--- INGET mer. Meh, ska du inte ha någon KAKA eller BULLE undrade jag bestört vid blotta tanken. Varpå hovis svarar- hör och häpna- "Nä, de e bra". Bara sådär! De e bra för mig tack. Jag tar lite sparris istället. Men då tyckte jag att det gick för långt och väste elakt i hovis öra: Nu beställer du en kaka annars skvallrar jag för bloggänget.
Och i de lägena är det ju väldigt bra att man har en lydig hovis som vet sin plats! För att kompensera för det ganska kortvariga men ändå väldigt chockerande avsteget från Den Rätta Vägen passade han på att tacka ja till både kladdkaka, Chocolate Chip Cookie och en halv påse chips sen. Han är redig han!
I Jeas frysrum (eller kan det ha varit fikarummet?) var det väldigt svårt att slita sig från självaste Jea, som var ungefär sju nummer mindre än man tror när man hör (läs: läser) henne prata. Det är väldigt mycket kajsa kavat i den lilla kvinnan! Och så är det ju så himla bra att ha en hovis som tackar ja till kakorna, när en annan kräset ber om en sparris istället.
God natt på er!
Bevis 1A. Trynande Joel. Att han var matad, rapad och har en ny fräsch blöja hade nog inget (inte mycket i alla fall) med saken att göra? Då är det himla praktiskt och bra med en hovis som blir impad av sådana saker, som trynande bebisar.
Nej, jag vill INTE vara med på bild! Jag har varken KAMMAT eller sminkat mig!
Nej, du får inte fota min rumpa heller! Jag har inte hunnit BANTA!
(jag smög till mig en rumpbild i alla fall, men säg för jösse namn inget till Calle)
Ja ja, mjuknade Calle. Men kan man få tugga ur först eller?
Japp go´ vänner. Detta var det bästa jag kunde åstadkomma. Man skulle kunna skämmas för mindre. Man skulle det.
En V.A.L.P!
Så ful!
Och ovig!
Den syns ju knappt på en fotbollsplan!
Nej, jag vill I N T E ha en sån!
