Alltså, jag är så förbannat trött. Hela tiden, hela tiden. Och så har det varit tio RIKTIGT jobbiga dagar. Så, jag orkar inte skriva bra ochf int och lägga till bilder och så där. Men om utifall att det finns någon därute som undrar:

• Jag har klippt av mig håret. Eller ja, rätt mycket av det.
• Dallas är jättemycket bättre.
• Min fantastiska svärfar har grejat el till stallet. Utebelysning. Så man ser höbalarna, vattenkaret och ner i hagen när det är mörkt. Lysrör och nattlampor i ligghall och på uppställningsplatsen. Lotti är glad och nöjd.
• Jag glömde äta idag igen. Nu dundrar Ponnyexpressen fram i min skalle, och ja jag vet- jag får skylla mig själv.
• Bara för att jag glömde äta tog det typ tre gånger så lång tid som vanligt att betala räkningarna och fixa bokföringen. Och ja, mina räkningar kommer bli betalda en dag för sent den här månaden för jag jobbade från fredag morgon till söndag kväll, och idag har jag suttit i möte.
• Jag stannade till på OKQ8 idag för ibland när jag bromsar in kraftigt eller svänger lite hårt så lyser (lös) min oljelampa. Och ja, oljetanken var tom. Så tom att det ekade där inne. Snäll man på macken hjälpte mig. Och nu har jag lärt mig, att dra upp den där långa stickan ibland och kolla om det är något klet i änden. Så nu känner jag mig som en korkad, tinderögd BRUD!

Nåt åt det hållet. Nu fryser jag och tänker krypa ner under en fårskinnsfäll i soffan, vänta på att Thomas kommer hem med den obligatoriska oh-shit-Lotti-glömde-äta-och-nu-är-hon-skithungrig-så-der-är-bäst-jag-handlar-för-annars-blir-hon-väl-hysterisk-om-jag-skulle-råka-prata-för-högt-pizzan och kolla på det sista avsnittet i min Grey´s anatomy dvd-box som jag fic i födelsedagspresent.

Rapport från Lasse:

Röntgen visar vare sig tecken på rotation eller sänkning av hovbenet på någon framhov. Inget konstigt i skellett eller leder. *tar ett djupt andetag och pustar ut* Han är sedan igår morse betydligt mindre halt, och har nu klartecken att vara ute med de andra. Inte för att han behövde Lasses medgivande, för krypa under ligghallsgrinden kan man ju göra ändå. Alldeles efter eget huvud ;) I söndags natt bäddades hingstpojke, i vanlig ordning, ner i sin halva av ligghallen. Och på måndag morgon vaknade jag, sträckte på mig, tittade ut genom fönstret och räknade snabbt till en, två... eh tre (??) hästar i hagen. Jodå, där stod de alla tre och kikade intresserat på mamma älg med bebis som förnöjt stod i trädgården och mumsade äpplen.

I ligghallen såg allt ut som vanligt. Grinden var helt orörd, så efter ett torrt konstaterande att han helt sonika krupit under grinden valde jag att se glaset som halvfullt och vara nöjd över att han haft vänligheten att inte ha sönder något. Jag lät grinden vara stängd och gick in för att dricka mitt morgonkaffe. En stund senare räknade jag till... noll hästar i hagen. Tänkte att, okej då har de gått in. Blir kanske lite trångt för alla tre att samsas om halva ligghallen, så jag går väl ut och tar bort mellanväggen. Döm om min förvåning när Birger och Villgott står i den öppna halvan och Dallas- som om inget någonsin hänt i sin stängda! Han har alltså krupit IN igen. Ställt sig i sin box, lite avledande visslande låtsats som han aldrig gått ut därifrån.

Hästar!!

Men i vilket fall som helst. Röntgen visar en antydan till bockhov, vilket faktiskt skulle kunna förklara den anknäbbsliknande hovformen. På omvänt sätt liksom. Jag får överlåta närmare förklaring på det till Hovslagaren. Sen har han tunn sula, vilket förklarar att han är så ömfotad. Det blir såklart lätt blödningar, vilket trycker och gör ont. Vi fick bekräftat att det är helt rätt att ha honom skodd och så ska han få lite behandling mot inflammationen i sulan. Sen är det bara god hovvård, biotin, bra foder och ett bra bete till sommaren som gäller. Och kanske kan vi räkna med bättre hovar till nästa höst. Hoppas.

Har ni sett så fina!

Det är visserligen mina allra godaste, finaste vinteräpplen som går åt men...


...vem kan vara missunnsam mot en sån där liten söt en?

En moders trygga famn...

Kan ni tänka er att det nästan... NÄSTAN... var jag, moi, lila jag som skulle bli tvungen att laga maten idag! Jisses, vilken tur att mamma hann komma och rädda upp det hela. Mmmm... nu känns det bra i lilla maggen.


Vad som inte känns bra alls är att min ögonsten, mitt hjärta, min kille, min hingst är blockhalt. Jag menar jätte-jätte-jättehalt! Han har så ont så ont. Vill inte stödja på benet, är svullen och dan. Och inte fick vi någon tid till röntgen idag så han måste vänta till måndag. Jag säger er, mina vännner, att jag tackar min lyckliga stjärna att jag har ett stall att stänga in honom i. Faktiskt så har vi delat av ligghallen, så han kan stå inne med möjlighet att titta ut i hagen och de andra två kan gå ut och in som de vill. Men bara för att, så får de också sitt hö i sin halva av ligghallen. De får faktiskt lov att hålla sin vän lite sällskap när han är ledsen.

Nu håller ni tummarna att han har en hovböld och inte en fraktur!

Hösten blir så mycket lättare att stå ut med när man har något att se fram emot.

Tre och ett halvt år efter själva bröllopet är det väl ganska lagom att åka på bröllopsresa? Väl?? Vad sägs om Serre Chevalier i januari? Jajjemän! Bokat och klart. Hundvakt tilltalad. 360 soldagar. Nu är Lotti glad :D

Och förresten- grisinfluensa- bit dig i knorren! För jag är vaccinerad nu! Ingen feber, inga svullna kroppsdelar men nog så ont i armen! Men guuuuud ändå vad ont det gör i armen!

Kärlek är...

Att puffa sin fru på Facebook

Att krama sin hund

Att lyckas rädda en liten fågel

Att sakna en vän

Rapport från en ruskprickig kaxpelle till matte

Åsa och Lena. This one´s for you. Morgonbus!

Först ska jag rulla mig...

...sen får du rulla dig...

... sen kan jag irritera dig...

...sen kan jag ge dig lite nackmassage!

Varning! Ganska lång video, och i likhet med timlånga videoklipp på barnens första steg och sånt, troligen enbart roande för fyrbeningarnas mattar. Men erkänn att han är för SÖT den lille ponnypojken! Och att Dallas är så tyyypisk Quarter. Leka? Nä, det verkar jobbigt... jag går och ställer mig hos matten istället. Och ni som är hästintresserade, här har ni en liten flock på tre helt olika individer. Olika storlek, olika nyanser av brunt och totalt olika röreslemönster.

.

För länge länge sedan...

Kom det två Byggare Bobar och slängde upp ett tak på ligg(läs: lyx-)hallen. Det var då, ni vet, när jag varken orkade tömma mobilen på bilder och- som ni ser- innan hösten blev brun.


När väl taket var på, dröjde det ganska lång stund.... så blev det lite panel, en dörr, ett lås, en hel MASSA halm.... och... till SLUT- inflyttningsfest! I lördags faktiskt. Ursäkta bildkvaliteten. Jag har ingen sån där superduperkamera som tar bra bilder i mörkret, men det är i alla fall bildbevis på att hästkräken är INNE!!



Mm... det är bara en bräda här och där, lite hängrännor, grindar, färg, lockläkt uppställningsplats och ja... typ lika mycket till kvar. Men vaddå. Hästarna har tak över huvudet!!! Och faktiskt, så älskar de sitt hus. Jag är lyckligast i världen.

Och kan ni tänka er så passande att jag vann detta dagen till ära :D

Å ena sidan å andra sidan

Ibland känns allt så oöverstigligt energikrävande. Min fina Iphone, som jag vann på en tävling för snart ett år sedan har legat urladdad i en låda i tre månader, för jag har inte orkat plocka fram laddaren och sätta den i kontakten. Jag har inte tömt min mobil på bilder på nästan lika länge, för USB-telefon kabeln ligger i samma låda som laddaren. Jobbigt! Jag har laddat för detta länge ska ni veta. Men här kommer i alla fall, i totalt okronologick ordning, ett litet axplock ur de senaste månadernas händelser.

Det kom snö. Den låg inte länge, men jag kan leva på det ett tag. Utanför är det åter brunt, men jag hann i alla fall knäppa ett tassavtryck. Tänk att ett djur kan ha små tassar, med perfekta runda små trampdynor! Helt underbart.

Vi gick på "Chaplin- En lek på allvar" på bygdegården i onsdags. 150:- inkl tilltugg = inga större förväntningar. Så fördomsfullt och dumt! För vi satt båda med fånigt gapande munnar från att lokalen släcktes ned till att den tändes upp igen. Det var något av det mest fantastiska jag har sett. Lars Hjertner gör en alldeles enastående och trollbindande tolkning av Charlie Chaplins resa från hyllad stjärna till förkastad och svartlistad kommunist-terrorist. Det slog mig att det i lokalen allra sannolikast fanns ett flertal personer som faktiskt kommer ihåg Charlie Chaplin. Det var inte så länge sedan. Absolut världsklass på musikerna, varje ton en ren njutning. Fantastiskt!

En dag när jag gick igenom stan möttes jag av detta. Hm...?

Avslöjad! Hur lär man en häst att uppskatta pengars värde?? Någon?

Emil fick en älgskank av en snäll granne. Hur förklarar man för en hund att man måste ta benet efter fem minuter för annars kan han bli dålig i magen? Någon?

Emil visar utsikten.

Kallt och ruggigt ute? Halm är varmt och skönt.

Titta vad jag hittade i mitt morotsland :)

Ooookej... blå svamp. Någon kemikaliefabrik som kollapsat å det senaste?

Duktig Emil kan sitta på en stubbe. Guuud vad vi har tränat ;)

Snö

Ah! Brunt förbyts till vitt. Nu är jag med på noterna :) Ajöss med dig satans lera!

En dagledigs funderingar...

Det är bruuuuuuuuuuuuuuunt!!!!! Alltså hur många veckor in i hösten är vi nu? Låt se... 1 2 3... 4 5 6 ... 6,7 stycken? Och ur många är det kvar? Hm.... blädder, blädder... vänder sida... KOMMER IN PÅ NÄSTA ÅR!!! Nej, fy fasen, Det är ju MINST 37 eller nåt...

I typ februari tidigare i år var det höst. Minns ni det? Det finns ju någon sån däringa definition på årstiderna. Det ska vara si och så många grader under si och så lång tid för att det ska vara en viss årstid. Förra året blev det visst inte vinter förrän i mars. Så numer har vi två årstider. Sommar och höst! Toppen.

Och här sitter jag i mörkret och väntar på min hovslagare. Undrans om man skulle vara så ambitiös att man hade middagen klar... hm...näää, orka!

Vad är det som prasslar där nere i hallen?? Är det en orm? Eller en grävlingsfamilj? Nej, jag stannar här uppe tills solen går upp och DET GÅR ATT SE NÅGOT!!

Jahoppe... undrar just när han kommer den där pjucklagaren.

Är det ok att blogga när man har akut brist på fantasi, skrivkramp och inte har något annat att säga än att det är trist med höst?