Ibland känns allt så oöverstigligt energikrävande. Min fina Iphone, som jag vann på en tävling för snart ett år sedan har legat urladdad i en låda i tre månader, för jag har inte orkat plocka fram laddaren och sätta den i kontakten. Jag har inte tömt min mobil på bilder på nästan lika länge, för USB-telefon kabeln ligger i samma låda som laddaren. Jobbigt! Jag har laddat för detta länge ska ni veta. Men här kommer i alla fall, i totalt okronologick ordning, ett litet axplock ur de senaste månadernas händelser.
Det kom snö. Den låg inte länge, men jag kan leva på det ett tag. Utanför är det åter brunt, men jag hann i alla fall knäppa ett tassavtryck. Tänk att ett djur kan ha små tassar, med perfekta runda små trampdynor! Helt underbart.
Vi gick på "Chaplin- En lek på allvar" på bygdegården i onsdags. 150:- inkl tilltugg = inga större förväntningar. Så fördomsfullt och dumt! För vi satt båda med fånigt gapande munnar från att lokalen släcktes ned till att den tändes upp igen. Det var något av det mest fantastiska jag har sett. Lars Hjertner gör en alldeles enastående och trollbindande tolkning av Charlie Chaplins resa från hyllad stjärna till förkastad och svartlistad kommunist-terrorist. Det slog mig att det i lokalen allra sannolikast fanns ett flertal personer som faktiskt kommer ihåg Charlie Chaplin. Det var inte så länge sedan. Absolut världsklass på musikerna, varje ton en ren njutning. Fantastiskt!
7 kommentarer:
Både roliga och vackra bilder!
Å man tackar :)
Det var rolig läsning och tittning =)
Jag säger som Gert Fylking...
- Äntligen!!
Fiiina bilder!
Bäst tyckte jag om det där du hittat i ditt morotsland. Alltså...det såg ju nästan ut som en riktig morot!!! Fantastiskt ;)
Nä, jag ångrar mig med "morotsbilden" - den var näst bäst.
Bäst, och söötast, var Emil-sitter-på-stubbe-bilden!
Ingela: tack så mycket och detsamma, jag gillar verkligen din blogg :)
Larsson: Jaså säger han så?? Emil är svårslagen när det gäller bästighet och sötighet. Allra sötigast är det ju förstås att han hoppar upp på varannan stubbe han ser med ett enormt smile, förväntasnfullt vaggande svans och en uppfodrande blick som säger- Hallå! Duktig! GODIS!! Det behövs inte så mycket för att smälta mattes hjärta :)
Ha ha ha ha... De var kanonfina bilder. Verkligen så "äkta" eller vad man ska säga. Gillade dem verkligen.
Vilken fin komplimang. Tack :)
Skicka en kommentar