Jo det var så här va

Trollis och jag började dagen med att packa in oss och det trasiga örat i bilen och åka till smådjurskliniken.

Eller... Jag började dagen betydligt tidigare egentligen. Närmare bestämt kl fyra då jag vaknade med ett ryck och kastade mig ner till hallen. Jag kom nämligen på i sömnen att jag glömt ställa undan kattmaten på kvällen (Trollis skulle fasta inför besöket). Det var synd. Att jag ryckte och kastade mig och så eftersom hovis, redig som han är, INTE hade glömt det. Så jag hasade mig uppför trappen igen, nattade alla djur som förskräckt ryckt och kastat sig de med och ägnade mig åt att inte kunna somna om.

Ja, det var ju en avstickare. Så om jag skulle ta och plocka upp den röda tråden igen skulle jag berätta att Trollis uppförde sig som den gentleman han normalt (inte) är och charmade både veterinär och djursjukvårdare så till den grad att jag blev lite nervös och kände mig nödgad att demonstrativt hålla en hand på honom hela tiden. Han är ju trots allt MIN katt. Eller ja, jag är HANS matte. Eller? Hur var det nu Helene???

Fast det var ju egentligen inte heller huvudspåret, utan om jag skulle styra tillbaka på motorvägen så att säga skulle jag tala om att veterinären gjorde rent örat UTAN bedövning eller lugnande. Och då menar jag att hon tog en sprutmojja och tryckte in hela spetsen i bithålet och liksom körde runt med den inne i såret som visade sig vara mycket större på den sidan som
inte syns än man kunde anat via det som syntes.

*djuuuupt andetag*

Och det jag skulle komma till var ju att det där med att jag ryckte och kastade och hela baletten, ja det var ju helt i onödan!!!

Eller hur?