söndag, februari 14, 2010

Ingen Emil hemma än

Nej... Emil fick inte komma hem idag... Det är väl lika bra att de tar hand om honom där antar jag. Vore ju för trist om han kom hem och blev dålig med en gång igen.

Men det är tomt...

Klart, Trollis tycker det är schysst att vara ensambarn. Han är helt plötsligt väldigt kelig och gosig. Hur ska man tolka det??

Just nu känns det helt sjukt segt. Som kola ungefär. Jag har ingen lust med någonting. Thomas har försökt sparka ut mig nu i flera timmar. Han tycker jag ska åka iväg och göra mig nyttig. Det var något om att handla... och nåt om hemmagjord glass ikväll. Hm... kan ju vara värt en resa in till Skara.

Men innan kolaseget infann sig gjorde vi en massa nytta. Tömkörde Dallas. Den här gången med all inverkan bakifrån. En liten protest fick vi, men den straffade sig själv. Himla bra när det gör det. Dallas tyckte det var dags att gå hem, så han svängde helt sonika ut i diket. Tydligen hade han förträngt de senaste månadernas frekventa snöande, för han sjönk naturligtvis ner till bogen och hade fullt sjå att ta sig loss. Något slokörad följde han sedan snällt med resten av vägen.

Äntligen har lillrackarn vuxit i Dallas gamla repgrimma, så han fick sig en duvning idag också. Birger fick titta på för honom tog Ompalainen tag i igår. Det blev markarbete och ledövningar. De där två har verkligen funnit varandra! Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av den vänskapen.

Ja, kolaseget förhindrar mig från att lägga allt för stor vikt vid läsvänlighet den här gången. Men en lägesrapport i alla fall. Nya tag nästa vecka!

Imorgon hoppas vi att få hem Emil.

PS Glömde! Vi mötte en förvånad älg när vi tömkörde. Rörde i vanlig ordning inte hingsten i ryggen! Fick mig att tänka på Monte. Han hade inlett med att frysa till is och avslutat med att galoppera hem :) DS

7 kommentarer:

Irene sa...

Blev det någon hemlagad glass? Något gott får man ju unna sig när man är hundlös. Usch det är så tomt när man inte hör tassandet av hund, när ingen sitter och tittar hypnotiserande på sin lättövertalade matte när man hyvlar ost - hoppas Emil kommer hem imorgon!

Lotti sa...

Alltså VET du! Fast stora visaren står på noll och lilla på nio (21!!) så ekar det tomt i magen. Och då ska glassen bli till efterrätt så du kan ju tänka dig vilken tid det blir...

Fast det är klart, jag har druckit vin och frossat i din blogg. Så jag klarar mig :)

Anki sa...

Hoppas att Emil får komma hem i morgon, man blir ju så orolig, våran älskade hund..

Irene sa...

Vin, det är ju rena hälsokosten. Antioxidanter och allt det där. Tur det! Hade blivit mycket mer orolig om du hade suttit och sörplat i dig vatten bara.

Ska jag tala om att jag själv ätit lammstek som lagats i ugnen med citrus, kanel, lagerblad, vitlök, rosmarin och massor av olivolja i 5 timmar... och att vi ätit goda ostar efter det? Fast det kanske är lite taskigt att berätta? ;-)

Lotti sa...

Det sägs att skadeglädje är den enda sanna... Men nu har jag sörplat i mig minst en halv flaska vin, ätit god mat och hemgjord glass med hallon och sett en riktigt bra film. Ett hjärterotsmenat "pilutta dig" känns... ja, på sin plats :)

Och så har jag läst ungefär halva bloggen ackompanjerad av ett ständigt: "Men vad skrattar du åt?!"

Anki- Det lät ganska hoppfullt när jag pratade med dem idag. Det blir sååååå skönt att få stoppa on honom under täcket och somna med hans mjuka päls mot kroppen. Hjärtegull!

Bitte sa...

Klart att det är tomt och tyst och kattvänligt utan Emil. Men det är faktiskt bättre att han ligger på sjukhus tills han är bra. det kan vara rätt trevligt på sjukhus, faktiskt. Man bonar liksom ogenerat med vem som helst, bara dom har en slaf i närheten. Och så får man förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe och kvällskaffe (kan gälla för te, smakar likadant) med något vitt som ska föreställa vetebröd. Och till lunch kan man få något grått (fisk) eller något Beige(kött) och därefter något skärt eller orange. Inte på djurskjukhus? Vad vet du om det - har du legat inlagd på djursjukhus kanske?

Lotti sa...

Nej det förstås... Sen är han ju allmänt oemotståndlig så det vore konstigt om det inte blev en extra kram någon gång ibland. Det är bara... JAG DÅ??? Jag har minsann ingen ullig valp som substitut!