Hooiiiieee...*stånk och stön* håååeeee... hiiiiiiieeeee....ÅÅÅÅHEEEEEEJJ!
Va, är vi live?! Nämen hej! Shit alltså, jag är så jäkla stel. Här har man suttit i en snödriva sedan igår morse, så nu känner jag mig lite... lite... som en ...isglass. Typ.
Nä... men det kunde varit så. Istället för att sitta fast i en snödriva har jag varit på jobbet. Det var inte lätt ska ni veta. Först kämpade jag mig genom midjehög snö till fots och sedan kämpade (läs: körde som en blådåre- vilken kick!) jag mig genom brösthöga drivor till stridsvagns. Under tiden som jag gjorde mitt för att försörja alla fyrbeningar blev det plogat till och med här ute i skogen, så då gjorde det inte så mycket att jag lyckades ha sönder en toalett. Jodå. Vi snackar alltså ducka för flygande porslinsstycken och svabba upp vatten upp till fotknölarna.
Det gjorde inget alls!
Eftersom det var så plogat och fint, och jag lätt kunde ta mig hem gjorde det heller inte så mycket att jag imorse, frusen och bara halvvaken, upptäckte att varmvattnet "packat och flyttat hemifrån" som hovis uttryckte det, så att svärfar fick komma skyndande de knappa 40 milen för att installera en ny varmvattenberedare och jag fick åka till jobbet otvagad.
Det gjorde inget alls!
Nej vintern äger, men det gör inte Emils diarré som är tillbaka. Veterinären har ordinerat svält, och det är ju lite jobbigt när man redan är ett magert litet skrälle.
Nähepp, om man skulle ta och flytta hem till Stockholm kanske?
3 dagar sedan
10 kommentarer:
Måste tyvärr meddela att det inte är bättre i Stockholmstrakten.. VÄLDIGT mycket snö, 26,3 minus inatt hos hästarna, och mer snö ska det komma minsann!!! Känns som en dröm att det någonsin varit sommar?
Min Zorba har fått ett "överben" i ansiktet. Hon är ju bara snart 2 år, lillan. Och redan märkt. Som tur är så syns den knappt för all vinterpäls, men när hon fäller kommer jag nog få en shock och svimma. Snyggt med en knölarab!
Ja du överben... det har säkert Dallas både här och där. Det som göms i snö (läs: vinterpäls) kommer fram i tö (läs: sommarpäls). Se det som patina :)
Haha! Ja. Ska bli intressant att se vad som kommer fram till våren. Hur stor är din grabb nu? Över ponnymåttet?
Jajjemän. Här bor bara en ponny, och den lille rackarn är inte min :). Jag ska erkänna att jag fortfarande inte mätt honom, men han är garanterat över 1,50, och framför allt är han grov. Särskilt över ganascherna. Det är många centimetrat omåttligt vacker quarterhingst, det!
Ända tills jag läste att Emil är diarreig igen tänkte jag illvilligt skriva att "men det är ju ialla fall vitt och vackert!" - men nu gör jag inte det.
Jag vill däremot gärna erbjuda mig att svälta lite i Emils ställe, sådär på distans om det kan vara till hjälp?
Gulle dig...
Sk-t oxå! :( Stackars Emil...
Ja, lille grabben... Stackars. Han har verkligen fått utstå mer än vad som borde vara rättvist. Det som är bra är att det inte är lika aggressivt som förra vändan. Han behöver inte springa stup i kvarten *tar i trä*. Och jag bestämde mig just för att jag inte alls tror att svält är den rätta medicinen. Han får äta små portioner av sitt superduperspecial foder för känsliga magar så han håller någorlunda hull. Veterinären kan ta sig i brasan!
Flytta till sthlm???...näää..ni får se till att bli lite händigare själva bara. ;)
Vad är de som gör Emil så dåliga i magen hela tiden då? Har han haft de problemen tidigare?
Den här vändan skulle jag gissa att det är en kombination av för mycket antibiotika och för lite aktivering. Bordercollie... Lapphund... Han blir deppig när han inte får springa. Medicinen har vi plockat bort och stygnen tas imorgon. Jag hoppas vi får klartecken av vet att leva som vanligt så att Emil får gå i tjänst igen och bli glad hund med plåtmage.
Skicka en kommentar