Verkligen inte min dag

Alltså det var så mycket som gick fel denna dag så jag vet inte ens om jag orkar berätta allt! Måste tänka? *orkar jag? ja nej ja nej janejjanejjanej ja* Ja? Ja, om ni tjatar så. Det började med att ryggsäcken med kameran som jag hade packat för att försöka ta en finbild på Calle var tung. Sen jagade Emil Grannens katt. Hur PINSAMT är inte det??? Ena stunden står han vackert vid min sidan, andra stunden flängrusar han efter den stackars katten. Jag rusade förstås efter gastande som en annan... eh... öh... gastare alltmedan jag funderade på hur många punkter jag gjorde precis exakt så som man INTE ska göra, fick tag på byrackan och skamset drog mig undan till hagen.

Där möttes jag av en nyvaken Calle som inte hade varken kammat eller sminkat sig (vilket jag naturligtvis per telepati instruerat om i god tid innan hagankomst).

Nej, jag vill INTE vara med på bild! Jag har varken KAMMAT eller sminkat mig!

Nej, du får inte fota min rumpa heller! Jag har inte hunnit BANTA!

(jag smög till mig en rumpbild i alla fall, men säg för jösse namn inget till Calle)

Men älskade Calle, bad jag. Du är vacker som du är, och dessutom är det ju insidan som räknas vet du väl! Jag kan väl få fota dina vackra ögon i alla fall? Kom igen nu! Snäääääälla!

Ja ja, mjuknade Calle. Men kan man få tugga ur först eller?

Japp go´ vänner. Detta var det bästa jag kunde åstadkomma. Man skulle kunna skämmas för mindre. Man skulle det.

Missnöjd, purken och finbildslös tog jag min onådsdrabbade hundrackare och traskade hemåt. Med målet nästan i sikte (det är uppförsbacke hela vägen från Grannen till hemmet), passerade jag "En Annan Granne" (jodu Larsson, jag har minsann fler än en granne) och fast jag var djupt försjunken i tankar på exil, att dra något gammalt över mig (och min hund) (OCH min kamera) och/eller gömma oss under en skämsmössa resten av dagen hörde jag grannen ropa: "Loooootti". Nu hade man kunnat tänka sig att jag gjort en "Emil", fällt ned öronen och helt oberört traskat vidare, men jag kunde liksom inte hålla mig från att plira upp mot det håll rösten kom ifrån. Vad fick jag se?!

En V.A.L.P!

Men ska det vara på det här viset?!?!?! Komma dragande med valpar bara så där? Finns det inga regler som säger att man måste FRÅGA sina grannar först?? Eller åtminstone söka bygglov? Det finns väl bestämmelser som reglerar införandet och/eller uppförandet av element som har en betydande inverkan/åverkan på landskapet? Räcker det inte med att Den Andra Grannens närmaste granne har Siberian Huskyvalpar? FLERA STYCKEN! Nej usch, säger jag. Se bara!

Så ful!

Och ovig!

Den syns ju knappt på en fotbollsplan!

Nej, jag vill I N T E ha en sån!

Igår. Nej vi stryker ett streck över igår.