2010- det är nära nu!

Och jag ville liksom bara säga det att...


GOTT NYTT ÅR!!

Ägd.

Jag har sovit gott. Eftersom maken valde att sova på soffan blev jag bara väckt en gång i natt. Emil väcker mig en gång varje natt. Han vill somna på sin säng med fårskinnsfällen, men någon gång under natten står han vid min sängsida och gnäller ljudligt för att jag ska vika undan täcket så att han kan krypa upp på min sida och rulla ihop sig bredvid mig. Men det måste vara lakan. Inte på täcket, för det är inte lika mysigt. Där har ni det. Vad tror ni Ceasr skulle säga om det?

Så utsövd, ordentligt påklädd och med sol i både sinnet och på himlen gick jag ut för att mata grannens missar. Då kör hovslagaren fast i en snödriva. Med sin sida in i drivan, så han har stängt in sig själv i bilen. När vi väl har fått loss honom och han har åkt iväg tar det bara tio minuter tills han ringer och meddelar att han har fått punka på motorvägen och att jag måste komma dit med ett vinterdäck. Som står staplade längst in i vedförrådet bakom en hästvagn. Dörren till vedförrådet finns bakom en gigantisk snödriva som ingen har skottat bort därför att sedan vi installerade en luftvärmepump är det ingen som eldar i det här huset. Jag hade inte ens hunnit dricka en kopp kaffe!

Väl hemma igen skulle jag gå ut med hö till mina hästkillar. Bara det. Lite snabbt. Sedan in i värmen, en stor kopp kaffe och lite sofftid. Men se, grabbarna var gosiga. Det var kallt, klart, strålande solsken och hästarna var gosiga. Så jag gosade med dem. Birger tycker om att bli pussad på kanten av näsborren och att bli kilad i manen. Hårt. Dallas gillar bäst att bli smekt i mungipan, kliad mellan frambenen eller mest bara att man pratar med honom. Han vill ha uppmärksamhet. Villgott gillar när man trycker ihop hans mule. Och så kan man gärna spendera en god stund vid svansroten.

Kom in. Skulle koka kaffe. Men då kom katten. Han vill bli upphängd. En redig arm under katten och så upp på magen. Så hänger han där som en gammal disktrasa. Och så ska man klia nacken. Då spinner han minsann. Knasiga katt.

Klockan 1 (ETT!!!) fick jag dagens första kopp kaffe.

Världens bästa jul.

Morsan! Se lite glad ut nu då, när jag ska fota dig!

Nähä nä. Vad har man å va glad över?

Men... om jag hämtar nån som alltid gör dig glad?

- - -

Se där! Så lätt det gick.


Fan, jag har alltid haft det på känn. De älskar honom mer än mig!

Nåväl... älskad eller ej, låt mig bara säga- Vilken jul!!

Jag hade alla intentioner att åtminstone peta in en liten, liten liiiiten julhälsning till er- mina kära och högt uppskattade läsare. Men fasen vad tiden har fått bråttom!! Jag vet inte vad det är den har så förbaskat bråttom till? Kan det vara 2010 kanske? I vilket fall som helst så har jag tänkt på er, och det räknas kanske också lite grann?

Jag hoppas att ni har haft en god jul. Personligen går jag fortfarande på små rosa moln. Jag- som ALDRIG varit en anhängare av julen, ger mig. Om det här är julen, då vill jag också vara med. Vi har haft en jul i familjens tecken. Med förlorade bröder, nya familjetillskott, familjemedlemmar minst ett par centimeter större än förra året och såklart ett enormt, groteskt, fullkomligt absurt julklappsberg! Och mat. MMmmmmmm.... mumsig julmat. Mammas julmat!

Och snö!! Hörrni, vad mycket snö vi har fått! Kolla in det här!

Charlotte...

...har MYST hela kvällen. Jojjomen. HARDCORE MYS med tända ljus, julklappsinslagning, fisksoppeätning, vinflaskeuppkorkning,vovveunderfiltisoffansnarknjutande, julgransuppsättning, microuppvärmdglöggdrickning, julgransljussladdsupptrassling, lussekattsbak, ettglasvintilldrickning, kissemissgos, , peterjöbacksjulskivalyssnande och snorpåtröjärmenavtorkning. Va? Vadå för mycket information?? Man SKA ju nysa i tröjärmen!! Och jag är förkyld. Menar ni att jag skulle bara lämna kvar snoret på tröjan?? Meh, det vore väl ändå väldigt ofräscht?!

Också ett effektivt sätt att bli av med snor!
Nähä, försök inte! Era hundar gillar också snor :)

Emil hälsar förresten från sitt soffhörn. Det är lite svårt att höra för han hälsar från under filten, men jag tror han säger att han känner sig lite bättre. Fröken hunddoktor säger att det finns en riklig förekomst av en staffylokocksort, som är resistent mot typ alla sorters antibiotika utom just den som Emil knaprar i sig just nu och två veckor framåt, i tassarna. Men vi kör på med tassbad, piller och hållna tummar.


Faktiskt... hur ofräscht är det inte med staffylokocker i tassarna? Kom igen...

Tassproblem är också problem

Okej... det är som när pizzabagaren ritar ett hjärta på pizzan med bearneisesåses. Det känns inte riktigt bra. Det är gulligt och så, men ungefär lika önskvärt som att han hälsar dig med "En cappriciosa utan skinka med extra champinjoner" innan du ens presenterat dig. Eller som när man åker till veterinärinrättningen och man inte behöver checka in i receptionen, för de såg minsann när man gick in genom dörren och har redan anmält Emil.

*Djuuuuup suuuuuuck!*

Infekterade sår i tre tassar av fyra. Ännu en antibiotikakur (vi avslutade den senaste i förra veckan). Descinfiserande (eh... hur i hela friden namn stavas det nu då??) tassbad tre gånger i veckan om tio minuter. Ni ser ju själva. Grabben är INTE nöjd. Men, han gör som matte säger. Till och med när matte säger: "Hoppa ner i baljorna nu, och stå still i tio minuter." För han är mattes kille. Faktiskt.


Och så säger de att jag inte har lydnad på min hund... Pyttsan!

Lycklig resa lilla (S)nuttis

Det här är Nutten och Pelle. De är min kära vän Lenas små hjältar. Jag har berättat om Pelle tidigare. Han föddes i juni -08, men fast hon kämpade hårt för att finnas för sitt lilla föl överlevde inte hans mamma. Pelle var ensam. Lena fick ganska snart tag i en amma, men hon tog inte till sig lille Pelle. Pelle fick återgå till flaska och var fortfarande ensam.

På gården gick Lenas gamla ponny, Nutten. En welshflicka på aktningsvärda 32 år! En gammal flicka, som trots att hon var pigg och nyfiken hade börjat dra sig undan resten av flocken. Bli lite trött. Som man ju blir om man är häst och 32 år gammal.

Pelle var ensam. Men så fanns Nutten. Den gamla, tvärhanden höga ponnyn tog sig an Pelle. Och hon förvandlade sig. Hon var trygg och stod vakt när Pelle behövde sova. Hon var vildsint tiger när någon av de andra hästarna gick för nära honom. Hon var storsint och generös när Pelle var hungrig och ville smaka i krubban. Hon var tålmodig lektant när Pelle behövde rasa omkring och testa sina rangelben. Hon blev Pelles mamma. De bodde i samma box. Höll ihop i hagen. Nutten kallade på Pelle när han traskade iväg för långt, när det var dags att gå in och när det vankades mat. De stod sida vid sida, Pelle fick sin flaska och Nutten fick sin betfor. De hade varandra. Pelle fick en mamma, och han blev häst. Nutten fick en uppgift, och hon levde upp. Vi trodde allihop att hennes tid var utmätt förra sommaren, men hon var inte klar. Hela sommaren, genom vintern, våren och en sommar till gjorde hon sitt jobb väl och Pelle blev en självständig unghingst.

Nuttens sista uppgift var slutförd. Hon visste det och släppte taget om sin Pelle. På hästars vis talade hon om- klart och tydligt, utan krusiduller eller falsk hänsyn- för sin matte att hon var klar. Trettiotre år gammal och lagom till Lucia fick hon, igår, slumra in i sin allra sista sömn. Lena som vuxit upp med sin hjälteponny är kvar här med sin saknad, en obeskrivligt stor tom plats i stallet och en liten Pelle. Som ju inte är så liten längre.

Lycklig resa lilla (S)nuttis. Hälsa Monte.

I´m back. Or not?

Hur långt skrivuppehåll kan man ha innan bloggen löser upp sig själv? Kan man strunta i att blogga i flera veckor för att plötsligt en dag dutta in ett inlägg, som om ingenting har hänt? Kan man det?

Jag önskar att jag vore skrivmässigt begåvad som Larsson som kan skriva ett roligt, intressant och underhållande inlägg om när hon skulle göra en adressändring- ja alltså ingenting. Eller att jag hade motivation att skriva engagerande, upprörande och provocerande inlägg som Ann-Louise om hur hästars hagar påverkar deras sinnelag. Tänk om jag var så duktig med kameran som Lisa som kan slänga in sjuhundramiljonerstriljoners bilder på sin tvillingvovvetjejer utan att man någonsin tröttnar. Men neeej.

Nåväl. Kolla in länkarna ovan. De är värda ett besök. Alla tre.

Alltså, jag är så förbannat trött. Hela tiden, hela tiden. Och så har det varit tio RIKTIGT jobbiga dagar. Så, jag orkar inte skriva bra ochf int och lägga till bilder och så där. Men om utifall att det finns någon därute som undrar:

• Jag har klippt av mig håret. Eller ja, rätt mycket av det.
• Dallas är jättemycket bättre.
• Min fantastiska svärfar har grejat el till stallet. Utebelysning. Så man ser höbalarna, vattenkaret och ner i hagen när det är mörkt. Lysrör och nattlampor i ligghall och på uppställningsplatsen. Lotti är glad och nöjd.
• Jag glömde äta idag igen. Nu dundrar Ponnyexpressen fram i min skalle, och ja jag vet- jag får skylla mig själv.
• Bara för att jag glömde äta tog det typ tre gånger så lång tid som vanligt att betala räkningarna och fixa bokföringen. Och ja, mina räkningar kommer bli betalda en dag för sent den här månaden för jag jobbade från fredag morgon till söndag kväll, och idag har jag suttit i möte.
• Jag stannade till på OKQ8 idag för ibland när jag bromsar in kraftigt eller svänger lite hårt så lyser (lös) min oljelampa. Och ja, oljetanken var tom. Så tom att det ekade där inne. Snäll man på macken hjälpte mig. Och nu har jag lärt mig, att dra upp den där långa stickan ibland och kolla om det är något klet i änden. Så nu känner jag mig som en korkad, tinderögd BRUD!

Nåt åt det hållet. Nu fryser jag och tänker krypa ner under en fårskinnsfäll i soffan, vänta på att Thomas kommer hem med den obligatoriska oh-shit-Lotti-glömde-äta-och-nu-är-hon-skithungrig-så-der-är-bäst-jag-handlar-för-annars-blir-hon-väl-hysterisk-om-jag-skulle-råka-prata-för-högt-pizzan och kolla på det sista avsnittet i min Grey´s anatomy dvd-box som jag fic i födelsedagspresent.

Rapport från Lasse:

Röntgen visar vare sig tecken på rotation eller sänkning av hovbenet på någon framhov. Inget konstigt i skellett eller leder. *tar ett djupt andetag och pustar ut* Han är sedan igår morse betydligt mindre halt, och har nu klartecken att vara ute med de andra. Inte för att han behövde Lasses medgivande, för krypa under ligghallsgrinden kan man ju göra ändå. Alldeles efter eget huvud ;) I söndags natt bäddades hingstpojke, i vanlig ordning, ner i sin halva av ligghallen. Och på måndag morgon vaknade jag, sträckte på mig, tittade ut genom fönstret och räknade snabbt till en, två... eh tre (??) hästar i hagen. Jodå, där stod de alla tre och kikade intresserat på mamma älg med bebis som förnöjt stod i trädgården och mumsade äpplen.

I ligghallen såg allt ut som vanligt. Grinden var helt orörd, så efter ett torrt konstaterande att han helt sonika krupit under grinden valde jag att se glaset som halvfullt och vara nöjd över att han haft vänligheten att inte ha sönder något. Jag lät grinden vara stängd och gick in för att dricka mitt morgonkaffe. En stund senare räknade jag till... noll hästar i hagen. Tänkte att, okej då har de gått in. Blir kanske lite trångt för alla tre att samsas om halva ligghallen, så jag går väl ut och tar bort mellanväggen. Döm om min förvåning när Birger och Villgott står i den öppna halvan och Dallas- som om inget någonsin hänt i sin stängda! Han har alltså krupit IN igen. Ställt sig i sin box, lite avledande visslande låtsats som han aldrig gått ut därifrån.

Hästar!!

Men i vilket fall som helst. Röntgen visar en antydan till bockhov, vilket faktiskt skulle kunna förklara den anknäbbsliknande hovformen. På omvänt sätt liksom. Jag får överlåta närmare förklaring på det till Hovslagaren. Sen har han tunn sula, vilket förklarar att han är så ömfotad. Det blir såklart lätt blödningar, vilket trycker och gör ont. Vi fick bekräftat att det är helt rätt att ha honom skodd och så ska han få lite behandling mot inflammationen i sulan. Sen är det bara god hovvård, biotin, bra foder och ett bra bete till sommaren som gäller. Och kanske kan vi räkna med bättre hovar till nästa höst. Hoppas.

Har ni sett så fina!

Det är visserligen mina allra godaste, finaste vinteräpplen som går åt men...


...vem kan vara missunnsam mot en sån där liten söt en?

En moders trygga famn...

Kan ni tänka er att det nästan... NÄSTAN... var jag, moi, lila jag som skulle bli tvungen att laga maten idag! Jisses, vilken tur att mamma hann komma och rädda upp det hela. Mmmm... nu känns det bra i lilla maggen.


Vad som inte känns bra alls är att min ögonsten, mitt hjärta, min kille, min hingst är blockhalt. Jag menar jätte-jätte-jättehalt! Han har så ont så ont. Vill inte stödja på benet, är svullen och dan. Och inte fick vi någon tid till röntgen idag så han måste vänta till måndag. Jag säger er, mina vännner, att jag tackar min lyckliga stjärna att jag har ett stall att stänga in honom i. Faktiskt så har vi delat av ligghallen, så han kan stå inne med möjlighet att titta ut i hagen och de andra två kan gå ut och in som de vill. Men bara för att, så får de också sitt hö i sin halva av ligghallen. De får faktiskt lov att hålla sin vän lite sällskap när han är ledsen.

Nu håller ni tummarna att han har en hovböld och inte en fraktur!

Hösten blir så mycket lättare att stå ut med när man har något att se fram emot.

Tre och ett halvt år efter själva bröllopet är det väl ganska lagom att åka på bröllopsresa? Väl?? Vad sägs om Serre Chevalier i januari? Jajjemän! Bokat och klart. Hundvakt tilltalad. 360 soldagar. Nu är Lotti glad :D

Och förresten- grisinfluensa- bit dig i knorren! För jag är vaccinerad nu! Ingen feber, inga svullna kroppsdelar men nog så ont i armen! Men guuuuud ändå vad ont det gör i armen!

Kärlek är...

Att puffa sin fru på Facebook

Att krama sin hund

Att lyckas rädda en liten fågel

Att sakna en vän

Rapport från en ruskprickig kaxpelle till matte

Åsa och Lena. This one´s for you. Morgonbus!

Först ska jag rulla mig...

...sen får du rulla dig...

... sen kan jag irritera dig...

...sen kan jag ge dig lite nackmassage!

Varning! Ganska lång video, och i likhet med timlånga videoklipp på barnens första steg och sånt, troligen enbart roande för fyrbeningarnas mattar. Men erkänn att han är för SÖT den lille ponnypojken! Och att Dallas är så tyyypisk Quarter. Leka? Nä, det verkar jobbigt... jag går och ställer mig hos matten istället. Och ni som är hästintresserade, här har ni en liten flock på tre helt olika individer. Olika storlek, olika nyanser av brunt och totalt olika röreslemönster.

.

För länge länge sedan...

Kom det två Byggare Bobar och slängde upp ett tak på ligg(läs: lyx-)hallen. Det var då, ni vet, när jag varken orkade tömma mobilen på bilder och- som ni ser- innan hösten blev brun.


När väl taket var på, dröjde det ganska lång stund.... så blev det lite panel, en dörr, ett lås, en hel MASSA halm.... och... till SLUT- inflyttningsfest! I lördags faktiskt. Ursäkta bildkvaliteten. Jag har ingen sån där superduperkamera som tar bra bilder i mörkret, men det är i alla fall bildbevis på att hästkräken är INNE!!



Mm... det är bara en bräda här och där, lite hängrännor, grindar, färg, lockläkt uppställningsplats och ja... typ lika mycket till kvar. Men vaddå. Hästarna har tak över huvudet!!! Och faktiskt, så älskar de sitt hus. Jag är lyckligast i världen.

Och kan ni tänka er så passande att jag vann detta dagen till ära :D

Å ena sidan å andra sidan

Ibland känns allt så oöverstigligt energikrävande. Min fina Iphone, som jag vann på en tävling för snart ett år sedan har legat urladdad i en låda i tre månader, för jag har inte orkat plocka fram laddaren och sätta den i kontakten. Jag har inte tömt min mobil på bilder på nästan lika länge, för USB-telefon kabeln ligger i samma låda som laddaren. Jobbigt! Jag har laddat för detta länge ska ni veta. Men här kommer i alla fall, i totalt okronologick ordning, ett litet axplock ur de senaste månadernas händelser.

Det kom snö. Den låg inte länge, men jag kan leva på det ett tag. Utanför är det åter brunt, men jag hann i alla fall knäppa ett tassavtryck. Tänk att ett djur kan ha små tassar, med perfekta runda små trampdynor! Helt underbart.

Vi gick på "Chaplin- En lek på allvar" på bygdegården i onsdags. 150:- inkl tilltugg = inga större förväntningar. Så fördomsfullt och dumt! För vi satt båda med fånigt gapande munnar från att lokalen släcktes ned till att den tändes upp igen. Det var något av det mest fantastiska jag har sett. Lars Hjertner gör en alldeles enastående och trollbindande tolkning av Charlie Chaplins resa från hyllad stjärna till förkastad och svartlistad kommunist-terrorist. Det slog mig att det i lokalen allra sannolikast fanns ett flertal personer som faktiskt kommer ihåg Charlie Chaplin. Det var inte så länge sedan. Absolut världsklass på musikerna, varje ton en ren njutning. Fantastiskt!

En dag när jag gick igenom stan möttes jag av detta. Hm...?

Avslöjad! Hur lär man en häst att uppskatta pengars värde?? Någon?

Emil fick en älgskank av en snäll granne. Hur förklarar man för en hund att man måste ta benet efter fem minuter för annars kan han bli dålig i magen? Någon?

Emil visar utsikten.

Kallt och ruggigt ute? Halm är varmt och skönt.

Titta vad jag hittade i mitt morotsland :)

Ooookej... blå svamp. Någon kemikaliefabrik som kollapsat å det senaste?

Duktig Emil kan sitta på en stubbe. Guuud vad vi har tränat ;)

Snö

Ah! Brunt förbyts till vitt. Nu är jag med på noterna :) Ajöss med dig satans lera!

En dagledigs funderingar...

Det är bruuuuuuuuuuuuuuunt!!!!! Alltså hur många veckor in i hösten är vi nu? Låt se... 1 2 3... 4 5 6 ... 6,7 stycken? Och ur många är det kvar? Hm.... blädder, blädder... vänder sida... KOMMER IN PÅ NÄSTA ÅR!!! Nej, fy fasen, Det är ju MINST 37 eller nåt...

I typ februari tidigare i år var det höst. Minns ni det? Det finns ju någon sån däringa definition på årstiderna. Det ska vara si och så många grader under si och så lång tid för att det ska vara en viss årstid. Förra året blev det visst inte vinter förrän i mars. Så numer har vi två årstider. Sommar och höst! Toppen.

Och här sitter jag i mörkret och väntar på min hovslagare. Undrans om man skulle vara så ambitiös att man hade middagen klar... hm...näää, orka!

Vad är det som prasslar där nere i hallen?? Är det en orm? Eller en grävlingsfamilj? Nej, jag stannar här uppe tills solen går upp och DET GÅR ATT SE NÅGOT!!

Jahoppe... undrar just när han kommer den där pjucklagaren.

Är det ok att blogga när man har akut brist på fantasi, skrivkramp och inte har något annat att säga än att det är trist med höst?

Med start idag...

...börjar årets tuffaste tid för mig. Några dagar av minnen som är lite väl tunga att bära ibland och saknad som är lite väl orättvis kan jag tycka. Men jag tänder ett litet ljus och minns och saknar. Det hör till.

Földallas

Det såg så lovande ut i morse. Kallt, klart och soligt. Men en envis, tung och grå dimma dröjer sig fortfarande kvar. Nej, jag tror det är dags för en och annan bebisbild på den lille Dallasgrabben, för att lyfta stämningen lite.

Fotograf: Petra Holm

Stallbygget börjar närma sig sitt slut. Det är bara så där irriterande inte riiiiktigt klart än.

Vi har köpt en luftvärmepump. men den är inte installerad än, så jag fryser fortfarande.

Emil har gått koppelpromenad på vägen idag. Det tyckte han var skittråkigt och bestraffade mig med att gå i snigeltakt. Fast det regnade småspik och vi hade varit ute i flera timmar. Schysst.

Plommonmarmeladen smakar BARA socker, kavringen blev besk, pizzan stenhård och jag känner fler än två son är rasister utan att fatta det.

Och det är fortfarande brunt ute. Inte ska det bli bättre imorgon heller. Nä, nu vill det till att man kämpar tappert mot höstdeppen.


WOOPDIDOO!!

Den bruna årstiden

Sen vill jag bara tillägga att den som säger att de älskar hösten är LURAD!! Hösten är jättemysig och gullegulllig och fiiiin i... typ en KVART i relation till hur lång tid det tar till det är vår igen. Mellan mitten av september och början av oktober är hösten en tid av färgsprakande lövverk, behagliga temperaturer, rätt mycket solsken och frisk luft. Så kan det gärna vara året runt för min del. Men NU!! Allt är brunt. Löven är bruna, och när de sista bruna löven trillat av står de brungråa träden kvar alldeles nakna. Hela dagen är någon slags brunaktig skymning, tills det blir mörkt och då är det... svart, vilket ju ligger ganska nära brunt i färgskalan. Det är äckligt milt, varken varmt eller kallt, men rått och brunaktigt i luften. Går man ut i hagen en vända måste man tvätta bort all brun smuts från kläder och skor. Sist, men allra brunast är leran. Den förbaskade, halkiga, lortiga, geggiga och BRUNA leran!!


Mene.. vi får säga så för idag för jag måste ut i leran och fodra mina leriga hästar :-/

Hör och häpna! Här kommer ett inläg om... *paus för trumvirvel* HÄSTAR!

Jaaahopp. Mycket velande fram och tillbaka, informationsletande och lyssnande på alla möjligas synpunkter har resulterat i att min ettåring har fått framskor. Reiningskor med babysöm. Varför det? Jo...

Först och främst. Han har haft problem med uppackningar (hålväggar). Tur för grabben att husse är fotdoktor, och kan rensa upp ofta och tur för honom att matte är en ambitiös jäkel som tvättar och grejar. Hästen har taskiga hovar helt enkelt. God och regelbunden hovvård, ett riktigt bra bete och biotintillskott bör ge resultat framåt nästa vår, men än så länge är han ganska ömfotad.

För det andra. Han har ett väldigt försiktigt rörelsemönster. Nu är han förstås en pleasurehäst. Vet du inte hur en pleasurehäst rör sig?



Frågar jag en westernryttare om det är normalt att han rör sig som han gör får jag svaret "Det är en sån häst". Nu är jag inte tillräckligt erfaren för att själv avgöra hur mycket av Dallas rörelsemönster som är avelsbetingat och hur pass det är påverkat av dålig hovkvalitet, så därför har jag hört mig för både här och där, och kommit fram till följande slutsats:

Om han rör sig friare efter att ha fått på sig skor har jag ett ganska tydligt kvitto på att han har ont i fötterna. Om han rör sig likadant som innan kan det, som jag ser det, finnas två orsaker till det. Antingen SKA han röra sig så. Eller så har hans rörelse blivit ett mönster, ett muskelminne. Om jag då ser till att få på skor för att vara säker på att hovarna avlastas, ser till att han har maximalt med utevistelse med kompisar som stimulerar till rörelse och lite lätt träning- tja, så har jag ju inte förlorat något.

Så, skorna på!

Lätt fånget, lätt förgånget.

Mer vit än svart...

...och ungefär lika mycket svart som vit
kom på besök hos mer svart än vit.

"Ooooh! Du e jättesvart! Å du har lite grått runt nosen. Det är sååå himla SEXIGT, tycker ja!"

"Äsch, bry rej inte om Pricki´korv. Han försöker gnugga bort prickarna nu igen! "

ähum... *rodnar* *harkel* oj, hoppsan... NÄSTA BILD TACK!

*gnugga gnugga*

*GNUGGA GNUGGA*

"Du Svarten. De va trevlit å så...

...men ja e inte ute efter nåt seriöst liksom...

...så attee... HEJ DÅ!!"

"Öhhh...vad gör ja fär fel? Ere prickarna?"

***

Väldigt trevligt att vara efterfrågad :) Jag har verkligen tacklat av de senaste månaderna.. Faktum är att jag- hör och häpna- har lite hästblogg att skriva. Men kanske inte idag. ;)