Trollis fick vi hämta ut i tisdags, men det var knappt för han hade visst fått kampera i behandlignsrummet där alla veterinärer och djursjukvårdare håller till. Där hade han visst hållit låda hela dagarna så nu var de minsann så förtjusta i honom att de inte var så sugna på att släppa iväg honom. Pffftt, fnös jag åt den kommentaren, tog min katt under armen och fräste hem.
Tova, hovis systerdotter, har hållit igång min häst medan jag jobbat. Hon väger 25 kilo. Hon nådde inte upp för att tränsa honom, men red min stora Calle i alla gångarter. Barbarcka. I form. Är jag sur? Avundsjuk? Svartsjuk? You bet!!
Vi har varit på Bassholmen. Dallas mår fina fisken och har inget ont i sina fossingar. Däremot börjar vinterpälsen så sakteliga smyga sig på. Ja, han var lika tidig förra året.
Jag har pratat i telefon med Bitte. Länge. Det var kul, inte bara för att vi hade mycket att prata om utan också för att Bitte pratar Stockholmska med skånsk brytning! Tror ni hon vet om det??
Just nu sitter jag me bokföringen. Trollis ligger i hörnet och snusar tryggt och jag funderar på om jag ska ta ett glas vin innan jag sticker och rider?
1 vecka sedan
14 kommentarer:
Vinterpäls? Nu? Du får nog köpa en almancka till grabben!
"Lilla" Trollis.... kan förstå att han var oemotståndlig....
Missade din ridning igår.... gick väl förmodligen lika bra som det brukar när jag inte ser...;^))
Vad spännande det skall bli när Dallasgubben kommer hem....kanske får ta fram hyveln till honom? Det brukar ju vara dax för det i tonnåren...
Tråkigt när du jobbar.... för du är inte här så mycket då, fast det får vi försöka ta igen nästa vecka;^))
Irene. Faktum är att de flesta hästar så smått påbörjar pälsfällningen nu. Men fast jag vet om det blir jag lika förvånad varje år och tycker att: "Nämen! Mitt i sommaren??"
Petra, du är väl för go du. Jag tycker också att det egentligen är roligare att hänga i stallet, men man måste ju tjäna ihop till hö, fyrhjulingar och snoppoperationer. Tur jag har en Hovslagare som hovslagar Calles hovar åt mig när jag måste jobba efter jobbet och inte hinner rida. Men HADE jag ridit är jag säker på att man inte velat missa det!! Jag längtar till nästa vecka!! Fast jag är lite nervös för jag kommer vara fett sämst.
Haha, då är vi i alla fall 3 stycken som är fett sämst....Vera var också lite nervös....
Det är klart att du måste jobba, särskillt som du ligger ute med pengar för mig..:^(( Sorry!!!
Har fixat dem i ett kuvert till dig idag....
Skönt att Trollis är bra igen!!
Tova är jätte duktig att rida, hoppas att intresset blir kvar även i tonåren.
Ett glas vin lät väl gott! =)
Ha ha! Du Petra. De där pengarna hade du kunnat lura mig på för det hade jag glömt :D
Hon är jätteduktig, Anki. Jag tror hon kommer rida hela livet.
Eller hur , Ingela. Vin ÄR gott, och jag sla villigt erkänna att jag tog mig, inte bara ett, utan två. Fast då ska jag också tillägga att jag aldrig kom iväg till stallet...
JAG!!! lurat DIG på pengar.... ALDRIG!!! Visst jag får väl erkänna... att mitt minne inte är som förr och att jag kunde ha glömt av det...det är helt sant, men att lura dig eller någon annan medvetet, då får jag nog börja med lite tyngre droger först...fniss...
Jag brukar ju påminna folk om att fakturera mig...och lusläsa fakturan så att den är rätt... så jag har betalt vad jag ska...åt båda håll...du vet...;^)) Det är inte knäppt eller heroiskt, det är bara så jag önskar att andra skulle göra mot mig om jag skulle glömma att ta betalt...;^)))
KRAM på dig Lotti....saknar dig verkligen, inte bara i stallet.....
Ok, jag är väl medveten om att jag kanske tar lite för mycke plats just på denna kommentars sida... men skyll dig själv Lotti, det var du som bjöd in dig på kaffe...haha
Skönt att ordningen är återställd och att du hitat tillbaka till stallet och mina utemöbler!!! Skall bli så kul nästa vecka!!!!
Nämen Petra! HEJ! Tack för kaffet och pratstunden. Jag känner mig typ, minst tre kilo lättare! Nästa gång får du bjuda in mig på kaffe :) Eller är det kanske jag som ska bjuda in DIG??
Men så BRA! Att Trollis är hemma och pigg och kry igen. Och att Dalas inte har ont i tassarna. Men jag håler med Irene; om nu Dallas har satt vinterpäls redan så vill man inte veta.
Vad beträffar den brutna stockholmskan så jo, jag vet. Jag får höra det av släkten. Och då har jag ändå försökt att inte. Men trettioåtta år (!) sätter så klart sina spår. Jag kan kanske går på kurs hos dig; hemspråksundervisning.
Hemspråk javisst! Svenska? Tyska? Vad önskas?
Stockholmska, förstås.
It´s done, Bitte! Börjar vi på måndag då?
Skicka en kommentar