Jag har planer på en turné. Ja ja ja, jag vet att det inte var så länge sedan sist. Men vill man ligga på topp får man ju ligga i, eller hur? Jag funderar på att turnera söderut... Det finns egentligen bara en sak som skulle kunna sätta käppar i hjulet faktiskt. Det var nämligen något prat om "gå ner tio kilo" och alltså, bantning- DET är inte min grej. Fast äh, jag tror det går att avstyra. Ja, så får det bli. En turné söderut UTAN bantning!
Sedan måste jag berätta, men anledning av ett inlägg jag läste om ridning och hur skitjäkligt det känns när man kämpar och kämpar men aldrig får till det. Jag vet allt om den där känslan. Monte var inte lättriden. Och jag var väldigt väldigt grön. Det var många gånger vi lunkade av banan med hjärtat någonstans i knäna. Faktum är att det nog inte bara var mitt hjärta som landade där någonstans, jag tror hästarna känner av den där eländiga energin. Men sedan någon gång fick jag till det. Det kunde handla om två steg på en långsida. Två steg där jag plötsligt kände rygga höja sig under mig. Två steg där jag kände bakbenens påskjut. Nu har jag ju Calle. Han älskar ju gos och mys, att bli kliad och bristad och grejad med. På banan har det varit lite kämpigare. Men så en dag förra veckan när hovis och jag var ute och red hittade jag plötsligt en knapp. Plötsligt började det funka lite grann. Så igår, på banan, bara flöt det. Det kändes som att flyga fram och medan jag satt där och flög fram på hästryggen i kontrollerad arbetstrav, i svävande galopp, i vägvinnande och kraftfull skritt med ett brett flin i ansiktet kunde jag inte låta bli att irritera mig på att ingen såg mig. När det går åt skogen, då ska det minsann gluttas både till höger och vänster. Men när man för en gångs skull rider riktigt hyfsat... ja då sitter folk (med folk menar jag förstås i n t e grannen, nej nej) och grillar och dricker vin och är så upptagna så!
Men så i eftermiddags fick jag ett SMS: "Det borde vara förbjudet att sitta som gjuten i sadeln... (och sen var det något om potatis och ful hund, men det gjorde liksom inte ett lika djupt intryck)" :D
Avslutningsvis vill jag bara säga till alla er som kämpar med svåra hästar och dåligt ridförtroende: En dag! En dag bara släpper det! Och så ill jag tillägga det att snart, mycket snart slår pionerna ut! Ja jag vet, vi är lite efter men det skulle ni också vara om ni bodde på en bergstopp.
God natt!
God natt!
5 kommentarer:
Turné är bra! Det tycker vi. Vi tycker du ska ligga på topp, och då måste man ju som du så klokt påpekar ligga i. Så turnera på du!
Vad beträffar ridning så kan jag bara säga att jag känner igen mig! Dock utan det där med gjuten i sadel och svävande galopp och allt det där. Man VISSTE att om man var rädd så kände hästen det, alltså försökte man (oerhört oövertygande) låtsas att man INTE var det. Då fick jag för mig att jag skulle sjunga för hästkraken. För det mest blev det Pughs "Små vita moln" av någon synnerligen outgrundlig anledning. Detta sjöng jag tyst och i falsett och utan att andas. Hjälpte det? Inte mycket...
Japp, vi tycker också att du ska behålla topplaceringen så turnera på du!
Det där med ridningen vet jag inget om. Jag har bara "åkt" häst en gång och då höll jag mig i sadelknappen och kände inget av varken flyt eller svävande. Men jag höll mig kvar och DET var jag lycklig över :)
Jamen en tyst falsett passar väl ganska bra på den låten? *hör för mitt inre öra Pugh tyst och i falsett sjunga "Smååå vita (eller vard et lätta?) moln ser jag på din himmel, din himmel som e blåååå" Sen vill jag förtydliga att det där med flytet var en engångshändelse. Men det är ju det där, någon gång ibland. Ett steg, två steg... plötsligt händer det. Och då är det underbart och man lever påd et i flera veckor. Jag gjorde en sådan där riktig praktvurpa av Monte 2007 och efter det var jag jätterädd. Det tog ett år innan jag kunde rida själv. Faktum är att det tog flera veckor innan jag kunde vara själv med honom i stallet ens. Frågan är om jag någonsin igen kommer att vara helt avslappnad på uteritt? Nu tror jag kanske kanske kanske attd et kan gå. För nu har jag Calle. Han är inte den skenande och avkastande typen. Och jag har Dallas. Jag tror inte att han kommer att bli den skenande och avkastande typen. Vi som är rädda ska inte hålla på med heta tävlingshästar! Så är det. Vi behöver schyssta polare.
Jag tänker satsa på förstaplaceringen och turnera söderut, fast jag egentligen inte får för Bitte.
Och du Larsson, kom och hälsa på vet jag så ska du får göra mer än att bara åka häst ;)
härligt!
Dags för lite filmklipp tycker jag.
Som kämpar arslet av mig med unghästen med sadeltvång och tretusen kilo nerv.
Men det blir bra eftersom han fanemej kan hoppa är mitt mantra.
/
Johanna, som du inte turneat hos ännu
En anonym Johanna! Spännande!!! Välkommen hit, hoppas du ska trivas.
Hm... filmklipp...? Du menar på mig? När jag rider? Mjae... då får jag nog träna lite till först. Du vet, man kan ju inte slänga ur sig fraser som "gjuten i sadeln" och sen visa upp något helt annat ;)
Unghäst med sadeltvång, säger du`? Hur jobbar du med det? Vore jätteintressant att höra om, för det verkar knepigt tycker jag.
Skicka en kommentar