När vi kom hem i torsdags kväll möttes vi av en grinig Trollis. Han ville inte prata med sin matte, och nog noterade jag det som märkligt. Han smet ut genom sin lucka och fast jag ropade och lockade och letade kom han inte tillbaka förrän på fredagkvällen. Då ville han vara nära mig, vilket också är ovanligt eftersom han inte är den kurande typen, men försökte jag lyfta honom morrade han åt mig. Jag klämde och kände och kunde väl konstatera att han hade ont i magen, hade koll på honom hela natten men på morgonen var han sämre. Han och Aston låg hos mig i sängen i en tätt sammanslingrad katthög, men när Aston sträckte ut sig och la sitt huvud på Trollis mage fräste han. Två gånger fräste han, men hade inte ork att resa på sig eller lappa till Aston med tassen. Så då var det bara att packa in misse och ila in till Blå stjärnan där jag fick lämna honom. Man misstänker urinstopp, så han skulle sövas och spolas. Sedan måste han ligga kvar med dropp så att man verkligen ser att de kissar ordentligt innan han får komma hem.
Så här sitter vi nu. Otaliga och lite olyckliga. Till råga på allt så är det kallt och regnigt ute.
1 vecka sedan
7 kommentarer:
Men lille Trollis, inte ska han göra på det här sättet! Nu får han se till att bli frisk så han orkar lappa till Aston om det behövs.
Eller hur. Orkar man inte lappa till den som behöver lappas till, då är det liksom inte bra.
Usch vad tråkigt. Förstår att ni är oroliga. Håller tummar och tassar att det går bra!
Och med så fina tassar måste det ju bara gå bra :)
Hoppas att Trollis blir bra igen, myskatten!!!
Vi håller tummarna!
Fy vad det är jobbigt när ens älskade djur blir sjuka! :(
Skicka en kommentar