Här springer tiden iväg minsann, och så här lång tid mellan uppdateringarna tror jag faktiskt aldrig det har gått. Jag vill skriva, och jag tänker på er- mina kompisar- varje dag. Men, jag är väldigt lättdistraherad och jag har varit distraherad på sista tiden. Dessutom är det ju alltid en smärre chock att börja jobba igen efter semstern, man blir liksom helt plötsligt såååå upptagen. Eller hur?
Vi har haft och hart en massa besök. Det är distraherande. Jag tog med mig jobbet och åkte till Bassholmen i två dagar. Det är inte bara distraherande utan också fokuskrävande. Sen blev jag nåt så in i glödheta helsikes förkyld så det var jättedistraherande. Javisst! Jag har varit så sjuk, förstår ni, att jag nästan inte trodde jag skulle kunna rida på clinicen i helgen. Och DÅ är man sjuk. Jodå, jag var så sjuk att jag i ren och skär förskräckelse inför denna risk la mig på soffan i ett helt dygn i ett desperat försök att vila bort förkylningen. Fråga mig inte varför jag valde att prova det när det normalt brukar fungera hyfsat att jobba bort dem. Nu gjorde jag så i alla fall, rörde inte en fena på hela torsdasgen och var så pass pigg på fredagen att jag med hjälp av lyftkran kunde ta mig upp på Calle. Jag kan nämna så där i förbigående att det inte gick särskilt bra, men dagen efter! I lördags! Jäklar i min lilla låda förstår ni vad bra det gick. Calle, han gav allt han hade. Och jag, jag bara satt lugnt i sadeln och följde med. Alltså, ibland undrar jag om det inte är lite bra att vara sjuk när man ska rida? Man blir liksom lite mer laid back.
Ja och sen har jag ju liksom glömt bort hur man sover. Man kan säga att det är ett problem...
I torsdags sov jag från och till hela natten, men vaknade säkert tio gånger. I fredags somnade jag vid halv tolv och vaknde bara en gång efter det. Men då var klockan halv fyra! I lördags kunde jag överhuvudtaget inte somna, gav upp vid halv två och satte mig att jobba lite. Klockan fyra kraschade jag, men sen var det ju jobbdag så klockan ringde sex! Igår uppförde jag mig ungefär som någon som blivitr klubbad i skallen men inte dött ordentligt och blev kommenderad i säng från alla möjliga håll. Och så vaknar jag en timme innan klockan ringer. Fem!
Tjaa... hur har ni haft det då? Utan mig och så?
1 vecka sedan
14 kommentarer:
Jag har ju turen att få träffa dig även utanför cyberspace...både med och utan förkyldning.... men jag har ändå väntat och väntat på uppdateringen... Så TACK för den Lotti! Måste bara få poängtera att din första ritt på Calle KANSKE stördes lite av ett mindre kaos i form av ÖSREGN!!! ;^))
Inte bra att du inte sover... hum... måste nog jobba lite på dig där... ;^))
Har saknat dig! Mycket! Men nu är det mitt jobb som distraherar, så jag skriver inte mer för tillfället utan ångar iväg dit.
Utan dig har vi haft det lu..., eh, tomt. Tomt, förstås! Ni har vi förstås förståelse för att endast Larsson kan blogga med huvudet fullt av snor men fattig har tillvaron varit. Bli inte förkyld igen på länge! Men fortsätt att berätta om Calle; mer detaljer! Och se till att sova på nätterna: choklad i varm mjölk är mitt recept.
Ja, vad tror du? Det har varit en förfärlig tid utan dig. Det är knappt vi klarat oss, faktiskt. Tänk på det nästa gång du överger oss och vi sitter som hålögda tamagotchis i väntan på mat.
Mitt recept är att gilla läget. Jea sover aldrig en hel natt och tar ofta timmar på sig att somna. Men sedan jag slutat stressa upp mig över det så går det himla bra. Jag ligger och låter kroppen vila även om hjärnan inte vill stänga av helt. Dagtid gäller det att hålla igång för att inte komma ned i svackor. :)
Petra, tack för det förtydligandet! Hade art trist om någon hade trott att det var för att jag red som en kratta :)
Irene. Goa du! Men hur länge ska du vara på jobbet då hade du tänkt???
Bitte. Alttså jag har ju ett något ansträngt förhållande till choklad. Typ på så sätt att om jag äter det får jag spendera natten på sjukan sen. Kan du tänka ut ett annat tips? Funkar det med en jägermeister kanske?
Anna-Karin. Det finns väl bara en sak att säga egentligen. Förlåt. Snälla?
Jea. I mina öron låter det som en livs levande mardröm. Jag somnar i samma stund jag lägger huvudet på kudden, och vaknar jag på natten somnar jag om. Sömnlös är inte min grej!
Men, tror du inte Lotti att om jag provar varm mjölk med choklad i på nätterna...så borde du kanske sova bättre!! Jag är i allafall positiv till att prova...nå, vad säger du?
Mjölk (varm) och Jäger...nä, blä. Får nog bli varm mjölk med cognac då. Men testa dig fram, vännen. Det värsta som kan hända är ju att du somnar. Eller, vänta, blev det fel nu?
Kul att du är igång igen, alltid lika roligt att läsa din blogg. Kram svärmor
Alldeles för länge, verkar det som. På jobbet alltså.
För övrigt ansluter jag mig till spritfalangen. En rejäl bläcka så sover du nog!
En jägermeister eller två gör också susen förstås. Du har löst det hela själv utan hjälp, dutti idiot!
Petra! Vi provar!
Bitte & Irene, nu har jag testat med jäger och congnac och allt annat vi har i barskåpet. Man kanske skulle prova med ramlösa?
Tack Anki :)
Jea. Eh... kallade du mig just för idiot? Im min egen blogg. Kan aldrig stämma, måste kontrolläsa... VA???
Men nu gör du ju så IGEN!! Försvinner så där - här kikar man in i hopp om en uppdatering. Nichts. Nada. Inget alls. Hur länge ska man sitta här som en svulten tamagotchi??
för övrigt ställer jag mig tveksam till Ramlösa. Det verkar för livligt med allt det där bubblandet.
Nej Irene. Du har rätt. Ramlösa biter inte på sömnlöshet.... Nu måste jag uppdatera bloggen!
Skicka en kommentar