Efter många och långa påtryckningar (och det ska sägas, mot min vilja)...
...skulle nu lillekatt lämna Trollis trygga famn.
Och ge sig ut i den stora vida världen. Alldeles ensam. Utan snöre.
Och ge sig ut i den stora vida världen. Alldeles ensam. Utan snöre.
Ser du honom?? Nej just det!
För det är så liten som han är där ute i det stora och vida!
För det är så liten som han är där ute i det stora och vida!
Trollis tittade på...
...klöste lite. Och gick sedan för att hämta in den lille katten.
Själv var jag tvungen att lugna nerverna med lite hästpyssel.
Det där med att klippa navelsträngen... det är inte så lätt.
Det där med att klippa navelsträngen... det är inte så lätt.
2 kommentarer:
Man noterar att du var tvungen att sätta snöre på hästen i stället, nu när Aston fick upptäcka vida världen alldeles snörlös.
Det kallas för projicering tror jag. Fast det är fiffigt med hästen för man behöver inte sätta fast snöret!
Skicka en kommentar