Det blir ingen särskilt bra dag. Jag ska ge Dallas hans sista dos penicillin klockan sex och direkt efter åka hem. JAg kan inte slappna av, rummet ska vara städat och utrymt senaste klockan tolv, hela dagen blir en enda lång väntan. Jag har delade känslor, jag vill inte åka hem men att driva runt en hel dag med vetskap att jag måste lirar inte med min personlighet. Stressen brederut sig, jag försöker låtsas att jag ändå kan njua av de sista timmarna, men bara det att jag måste släpa på min handväska för att jag inte längre har ett eget krypin påminner mig om vistelsens ändlighet. Dagen blir en hysterisk jakt på det perfekta fotot. Minst en på varje hingst. När klockan slår sex, ger jag min häst hans medicin och en puss, sätter mig i båten och ror över till fastlandet. I bilen gråter jag lite för jag hade önskat att det hade varat lite längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar