Fanns det nåt käk här eller?
Och JA, jag VET att jag har smala vrister. Inga kommentarer, tack! (Ja, Daniel det var riktat direkt till dig) :/
Nästa dag hade vi spikat smeknamnet Dallas (det var JAG som kom på det :) ), förslag på "riktiga" namn: Very Georgeous, Very Rowdy, Very Confident. Dåliga allihop. Efter närmare eftertanke utvcklades namnförslagen till... eller nä förresten. Det säger jag inte. De kan behövas i framtiden. Men, till slut fick vi igenom ett exceptionellt vackert namn (det var JAG som kom på det :) )
Very Special Ark
född: 080522
e: Very Inviting / ee: Invitation Only
u: Silent Rowana / ue: Silent Ark
Sen har det varit som det är mest: Prova grimman, titta hagen, snutta mamma, sova, snutta mamma, sova, snutta mamma, bajsa, sova... Ni vet hur det funkar. Var det höger eller vänster framben som var lite krokigt? Hm... Det heter säkert något avancerat, men han gick i alla fall lite på tå. Han sprang bort det i hagen. Fick lära mig att om fölen går lite på tå ska de ha mycket rörelse på lite hårdare underlag, typ en hage. Dallas trampade ut senan på bara ett par dagar. Vid fölbrunsten fick vi knata ut i hagen med svamp och salva och tvätta fölrumpa. Tvättsmapar kan man leka med :) Bete hela sommaren med mamma, andra ston och en liten föltjej som nog tyckte att han var lite närgången ibland.
(Jag kanske ska nämna det också att vi inte hade fattat än att vi skulle köpa honom.)
Innan han åkte (på bete) och efter att han kommit tillbaka har detta föl hanterats av människor dagligen. Resultat: en självsäker och trygg unge som alltid kommit fram i hagen. Gärna nosar i ansiktet (nej, man får säkert inte låta föl nosa en i ansiktet med det skiter jag i. Om du provar att ha en fölmule i ansiktet någon gång kommer du också göra det).
Tips! När man sätter på ett föl en grimma ska man knäppa upp den bak, så att man inte behöver dra den över öronen. Det har jag aldrig gjort på Dallas :).
Köpet gick igenom i slutet av juli, men då hade han i praktiken varit vår i typ två månader. Det var varmt, soligt, vi hade vunnit budgivningen på ett hus bara en kilometer från stallet. Just det, kanske inte har förklarat. När vi flyttade in i detta stall med Monte, låg Dallas i magen på ett av stallets egna ston. Så han bor fortfarande kvar hos uppfödaren, titta in på deras hemsida:
Avvänjning i mitten av december. Vi började med att ställa Dallas och mamman i boxarna brevid varandra på natten. Sedan fick mamman gå in själv och Dallas stanna med stoflocken. Det var helt odramatiskt för Dallas, men kändes i hjärtat på matte. Efter avvänjning var det spiltträning i en vecka och sedan introduktion i valackflocken. Lille Dallas fick lära sig R-E-S-P-E-C-T (not. läses med engelsk brytning AR-I-ÄS-PI-I-SI-TI i äkta Aretha-anda. Har Pistvakt gjort någon dans till den? I så fall kan man med fördel dansa samtidigt).
I min handbok om unghästhantering: "Unghästar från fölstadiet upp till fem år", Ingrid Andersson & Charlie Lindberg finns följande checklista att beskåda:
Följande delmål bör klaras av före avvänjning:
- att ge fölet förtroende för människor
- vänja det vid grimma
- leda det
- binda upp det
- rykta det
- klappa (läs: pussa) det på hela kroppen, även öronen
- lyfta benen
EAT THAT alla EEERFAAARNA hästmänniskor som inte trodde vi skulle fixa det här! Ha ha!
Va? Vad sa du lille gubbe med Wranglerjeans på min axel? Visa lite ödmjukhet? Det kan komma tider när det inte går så lätt, och då får jag äta mina ord. Okej då... Jag ska säga sanningen. Bättre psyke på ett föl får man fasen leta efter. Vi har fått det mesta helt gratis, utan att behöva jobba för det. Så är det alla ni oerfarna fölägare ;)
Men jag ska ändå skryta lite och göra några tillägg till ovannämnda lista innan jag tar tag i allt det som egentligen borde gjort nu när jag ägnar mig åt att blogga:
Avklarat innan avvänjning:
- Verka
- Rykta
- Spraya med blomspruta
- Lägga på paddar, schabrak och täcken
- Torka ögonen
- Lägga förband (han fick ett otäckt sticksår)
Dallas jämnårig bror har redan lärt sig att duscha... Så nu är det bara Dallas som stinker. Jag är förvånad över att de andra hästarna fortfarande vill vara kompis med honom!
Så det så :) Idag står Dallas inne och är sällskapsdam åt Monte som är halt. Det är också ett ansvar och en uppgift. Nu har jag ansvar och uppgifter att sköta. Mocka är BLÄÄÄ!
1 kommentar:
Ha ha ha! Mycket underhållandeläsning ;)
Skicka en kommentar