Världens bästa matte!

Nu skulle jag kunna fortsätta sammanfatta Dallas liv so far, och således på ett effektivt sätt mörka det faktum att jag inte SETT mitt föl idag. Men, detta är ju trots allt en blogg, och fastän det kändes som ett absolut nödvändigt måste att försöka ge en bakgrund så ska ju det här vara daganteckningar och inte en memoar. Så... idag har jag låtit Dallas vara ifred (läs: struntat i honom) för att låta gårdagens erfarenheter sjunka in (läs: för att jag inte hann!). Annat var det igår, mina kära vänner. Jo minsann. Igår spolade jag Dallas ögon med koksalt. Dvs jag petade in en plastpipett i ögat och klämde hårt som f...n. Sen gick jag vidare till att göra av med halva flaskan pälsglans. För så här är det alla ni Oerfarna fölägare. Om man har bestämt sig för att prova något på fölet, säg tex att spraya vatten med blomspruta för att i framtiden kunna förse den lille fålen med insektsskydd, då måste man spraya ända till den lille gynnaren slappnar av. Och då kan det gå åt ganska mycket... vatten. Eller pälsglans om man just då inte har en blomspruta tillgänglig som man kan fylla med vatten... som är gratis... FAST!!! Och nu är det verkligen OBS- alltså öppna öronen: Öva inte "spraya föl" senare än max ett dygn innan hovslagaren kommer. För då blir det ett jäkla gnäll om halkiga handskar och att verktången fluppar iväg och jag vet inte allt... För övrigt är det ingen hit att pälsglansa sin vuxna häst hellr strax innan hovslagaren kommer. Särskilt inte om man råkar vara gift med densamme och han/hon ska rida ut. Tydligen (detta är sant) händer det att folk som rider klappar hästarna på halsen och då blir handskarna halkiga och då tappar de tyglarna. Personligen tror jag att detta problem lätt kan undvikas, men det krävs SKICKLIGHET! Just det!

Hörrni! Jag måste spinna vidare på det här med saker som man gärna gör med sitt föl fast man vet att man inte får. Se och njut!

Det här är Pelle. Han förlorade sin mamma under tragiska omständigheter precis i början av sitt liv. Men lille Peller blev adopterad av matte!

Jag kan skvallra om att han varit inne i huset också :D

Hörrni! Det är helt sjukt mysigt att flaskmata ett föl. Fast det aldrig borde behövas (om världen hade varit rättvis) så är det helt SJUKT mysigt. Alla ni som tror att ni inte gillar hästar. Jag kan omvända er. Allt jag behöver är ett föl och ett sto (eller en flaska). Det finns absolut inget ljud i denna värld som slår det förnöjda snuttandet hos ett hungrigt föl. Och om man dessutom ger det flaska får man en inte helt otrevlig bonus bestående av föl med mjölkmustasch ;)

Bekännelse: Jag låter Dallas lägga hakan på min axel. Jag vill INTE ha skäll, jag vet att man inte får det. Men jag kan bara upprepa: prova!

Nähä, nu har hovslagaren vistt lyckats veva ihop en pizza, och det kurrar betänkligt i min mage. Det sägs att man ska lyssna på sin kropp. Kram!