Uppdatering

Bloggen har varit skamlöst nedprioriterad den senaste veckan (tur att jag har kommentatorerna som driver den åt mig medan jag har ledigt, eller hur Bitte), så det är inte mer än rätt att jag rapporterar. Jag förstår ju att Sverige andlöst väntar. Sitter vid sina datorer och surfar inochsurfarinochsurfarin bara för att kastas ned i besvikelsens avgrunda djup varje gång det inte skett något sedan sist. Eller hur! Så nu blir det blogga av! Jag ska bara gå och fika lite första, för annars kan det hända att Larsson blir arg.

Storebror gör en storebror
Han gjorde en Niclas. Ringde i torsdags och sa att: Jag kommer till dig på lördag. Varpå lillasyster kvickt ställde in alla sina lördagsplaner, åkte och handlade god mat och sedan ägnade sig åt att se fram emot lördagen. Storebror bor i Tyskland, och visar sig ungefär en gång vart tredje år. Förutsatt att lillasyster gifter sig. Annars kan det ta ännu längre tid.

Emil förskräcker sin matte
Emil tog med sig sin matte ut i skogen. Solen sken, vårfloden rusade och Emil var träningstaggad och superlydig.

Så matte knäppte av kopplet. Och byrackan stack som en avlöning. Drog som ett streck. Syns inte mer finns inte mer. Ja ni fattar. Matten som vet av lång erfarenhet att det är ingen idé att ropa och gasta gick en bit från stigen för att hundf-n skulle få leta lite när han behagade komma tillbaka. Matten satt i ett granris med samma gnagande oro som gnager varje gång detta händer- vi har lo, vi har varg och vi har älg och vi har jägare. Jag sitter där och spelar upp det värsta ljud som finns för en hundägare i mitt huvud om och om igen när skogens stillhet plötslig bryts av det värsta ljud som finns för en hundägare. Ett gällt skall som mynnar ut i ett skrik. Ett läte som betyder akut smärta eller akut skräck. Matte som hör att ljudet kommer ganska långt bortifrån springer med grenar piskande i ansiktet genom skogen mot ljudet, vilt stirrande omkring sig, letande efter den lysande gula västen. Telefonen var redan framplockad, och journumret till kliniken var redan framknappat när Emil plötsligt dyker upp på stigen, glatt viftande på svansen, helt ohalt och utan en skråma på kroppen. Trampade han snett? Stack han sig på en gren? Blev han rädd när han inte hittade matte? Det var märkligt för han har en fenomenal näsa och vi har aldrig lyckats gömma varken oss eller något annat för honom. Men jag hörde att han var långt borta och åt fel håll. Läskigt var det i alla fall, och det tog hela kvällen innan matte fick normal puls. Alltmedan Emil lugnt sov på sin bädd, glatt sömnskällande och tassviftande.

Storebror sätts i arbete
Ja vad gjorde man utan storebröder? Det kan man undra! Inte skulle man få 200 meter eltrådsnystan uttrasslat i ett huj. Inte skulle man ha anledning att damma av grillen. Inte skulle man få undan ett gammalt fult staket och inte skulle man ha något kul promenadsällskap. Det skulle vara trist helt enkelt! Och så ska jag berätta för er, som kanske inte vet, att det finns klara fördelar med att vara sladdbarn. Och enda flickan. *vältrar mig i välbehaglig och gränslös bortskämdhet*

Trädgårdarbete- jo det är sant!
Jag läste lite bloggar. Det skulle jag aldrig gjort. För det hurtas något absolut skamlöst runt om i Sverige. Det röjs och trädgårdsarbetas och altanskuras och städas och vädras och ja... ni fattar. Så vad skulle jag göra?! Jag försökte ligga i trädgårdsstolen och integöranåt, men nej. På grund av detta hurtande blev jag tvungen att röja bort en buskjä-el som jag stört mig på i två år. När det var klart blev jag alldeles trött, så idag är frågan: Ska jag vila mig eller röja bort nästa buskjä-el som jag stör mig på? Irene?? Vavavavavavava??

Hingstsläpp
Till sist vill jag bara säga. Att snart är det hingstsläpp! Vi satsar på sommarlovsstart för hingstgrabbarna den 8 maj. Woohoo!!