Rubriksvårigheter och gubbstruttar

Jag hade tänkt titulera detta inlägg med: Jag kommer, jag kommer.

Glatt knappade jag in den (inte så) väl uttänkta rubriken, ögnade över den och insåg genast att det kanske inte skulle framgå att jag tänkt ut det med anknytning till klippet här intill. Från Askungen. Med det i huvudet, läs frasen igen: Jag kommer, jag kommer. :) He he.

Nä, jag får hitta på något annat, jag tar det sist, så jag vet inte än vad det blir. Du, kommer att ha läst titeln innan du läser dessa rader och är ju därför redan klokare än jag, fast det är senare... eehh...jag kan bara konstatera att jag inte riktigt är på samma vågplan som min(a) läsare just nu. Sånt är livet. I vilket fall som helst, så var den ursrungliga titeln, som ju nu inte finns att läsa i just titelfältet, tänkt som ett direkt svar på att jag för första gången sedan jag startade den här bloggen fått påtryckningar i kommentarsfältet. Det sägs att jag blivit lat, och visst- det är sant. Jag har inte skrivit sedan i lördags, och det är det längsta uppehåll jag haft.

Så... ja ja, jag kommer. Jag kommer.

Ibland, kära vänner, får man prioritera (läs: skita i sånt som man normalt tycker är jätteviktigt). Just den här veckan har jag prioriterat trädgården. Och det var väl en evinnerlig tur, för jag har hunnit massor, och idag regnar det småspik. Mamma och pappa åkte just, och som alltid när de är här blir det eld i baken på mig (vuxen, mogen, självständig kvinna som gör precis som hon vill, så det så). Jag har rensat en helt sjuuuuuk massa ogräs, klippt bort en ful buske till förmån för en fin buske. Beskurit en annan, även den, fin men vildvuxen buske. Vi har planterat tomater, morötter, dill, gräslök, persilja, sallad, grävt ett potatisland och dessutom satt dem. Potutis, hi hi. Vi har införskaffat en ny, fin grill och fått en skön solstol. Och just det- har jag sagt att vi har köpt en ny stor och platt (äntligen!!) TV? Jag tog dessutom med mig min levnads förutsättande personer till Bassholmen, och så har vi varit på vindkraftsmöte, där jag träffade ett.. tja, det finns väl inget finare ord än rikspucko. Helt otroligt!!

Historien om rikspuckot:
Så kommer vi ut från mötet, och står och småpratar lite. En äldre herre (gubbe) kommer fram och lägger sig i. Han verkar rätt trevlig, och kunnig på fåglar. Enligt egen utsago. "Det som han inte visste om fåglar var inte värt att veta!" Ja , jag vet! Jag borde anat oråd redan där, men- man är och förblir en rätt så godtrogen tös och det är väl den mest framträdande orsaken till att jag kommer att fortsätta hamna i den här sortens situationer om och om igen. I alla fall! Kul, tänkte jag, jag ska berätta om mitt ugglemöte, vilket jag gjorde. Han ler, under tiden som jag berättar, ett leende som jag då tolkade som intersserat, vänligt och kanske lite imponerat. När jag berättat klart (för er som inte kommer ihåg: jag såg en större kattuggla lyfta från marken med en mindre uggla i klorna, den flög några meter och satte sedan ner uggleungen på vägen framför mig) frågar han, fortfarande leende: "Vill du veta vad jag tror? Det tror jag inte ett skit på!"

Eeeh, vänta nu. Påstår han att jag står här och ljuger? Nä, jag måste ha missuppfattat...

"Jamen, jag såg det ju med egna ögon?", svarar jag lite avvaktande.

"Nä du, det finns inget beskrivet i böcker och littertaur att ugglor skulle bete sig så. Möjligen en Morkulla." Gubben spänner ögonen i mig.

En MORKULLA?? En j...a morkulla!! Nejmen, visst. Klart, det är ju väldigt svårt att se skillnad på en kattuggla och en morkulla!!! Helt seriöst, ägna en kort minut åt att titta på bilderna. Klart, man skulle ju rent teoretiskt kunna se fel just på näbben. Men det är väl inte såå troligt.

Äh, ingen idé att ödsla tid på folk som inte lyssnar. Men en fråga: om man kunde gradera social inkompetens på en tiogradg skala, vad ska vi ge Monsieur jäkla fågelexpert?

Lilla Trollis tar en vilodag idag, klart det regnar ute. Imorgon är det midsommar. Och jag har lagt in sill :-D God, så det liknar inget!!