Fårskallar och hästben

Jag har väntat på det här. Jag har väntat och fasat för det som jag visste väntade. Förr eller senare var det väl oundvikligt att vi skulle komma till Bassholmen, glada i hågen, och finna att ögonstenen inte är i sitt vanliga hel-o-rena skick. Ett jättesår, så djupt att flugorna kan krypa in och ta sig en tupplur i det. Och så fanns det banne mig inte en termometer så långt ögat nådde. Allt annat finns i denna ös välfyllda hästapotek- jodopax, bomull, bluespray och en hel drös med grimmor. Allt, utom en termometer.

Nä, men det är väl bara att kasta sig i bilen imorgon igen och åka dit och tempa hästen. Nemas problemas. Vad är väl 30 mil fram och tillbaka en smällhet sommardag...? Vad gör det om jag får packa väskan och flytta in på vandrarhemmet en vecka för att distribuera antibiotika i en vecka... alldeles ensam... i min ensammaste ensamhet... inget alls. Värkligen ente.

Ja, man ska inte klaga. Jag visste att det här kunde hända, det är bara så tröööökigt när det gör det. Man vet, men man hoppas att det inte ska göra det. Att hela sommaren ska förlöpa smärtfritt och utan några fadäser. Det gör det aldrig! Hur kommer det sig att man inte lärt sig det än?

Idag har hovslagarepöjka, Emil och jag i alla fall spenderat hela dagen där. På en filt, med halva kroppen i solen och halva i skuggan. Utrustade med badkläder, picknickkorg och en god bok. Vi fick besök av en riktig fårskalle! En som helt soniak traskade fram och åt upp våran sallad!! Se allt om det här. Och äntligen kom jag ihåg att fylla några flaskor med saltvatten att ta med hem! Så nu kommer jag aldrig mer ha en bad hair-day!

Boktips: Marley och jag, av Grogan. Trevlig och underhållande läsning, särskilt för oss hundägare. Medan Thomas var iväg en sväng och fotade pållar passade jag på att läsa slutet, men hann inte riktigt grina färdigt förrän han kom tillbaka och bestört undrade om jag var ledsen! Eh... ja, eller nä?

Jag har helt plötsligt utan vidare förvarning blivit helt sjukt allergisk!! Jag har säkert nyst sjuttiotusen gånger ikväll, och om strömmen skulle råka gå inatt gör det inget för jag ar en näsa som lyser upp alldeles tillräckligt i mörkret!