Objudna gäster måste också få finnas

Hm, jag gillar det inte... det är ju faktiskt min väg. Men jag antar att en liten orm också måste korsa vägen någonstans.

Monsieur Hyggis!

I stand corrected

Det finaste jag vet är när Emil äter vindruvor. Min frukt- och grönsakshund! :)

För tankarna tillbaka till när han var liten. Då gillade han att leta upp det finaste blåbärssnåret, sätta ner rumpan mitt i och plocka båbär. Ett i taget. I timmar. Mmmm gott. Sen fick husse och matte tvätta blå hundrumpa :)

Fårskallar och hästben

Jag har väntat på det här. Jag har väntat och fasat för det som jag visste väntade. Förr eller senare var det väl oundvikligt att vi skulle komma till Bassholmen, glada i hågen, och finna att ögonstenen inte är i sitt vanliga hel-o-rena skick. Ett jättesår, så djupt att flugorna kan krypa in och ta sig en tupplur i det. Och så fanns det banne mig inte en termometer så långt ögat nådde. Allt annat finns i denna ös välfyllda hästapotek- jodopax, bomull, bluespray och en hel drös med grimmor. Allt, utom en termometer.

Nä, men det är väl bara att kasta sig i bilen imorgon igen och åka dit och tempa hästen. Nemas problemas. Vad är väl 30 mil fram och tillbaka en smällhet sommardag...? Vad gör det om jag får packa väskan och flytta in på vandrarhemmet en vecka för att distribuera antibiotika i en vecka... alldeles ensam... i min ensammaste ensamhet... inget alls. Värkligen ente.

Ja, man ska inte klaga. Jag visste att det här kunde hända, det är bara så tröööökigt när det gör det. Man vet, men man hoppas att det inte ska göra det. Att hela sommaren ska förlöpa smärtfritt och utan några fadäser. Det gör det aldrig! Hur kommer det sig att man inte lärt sig det än?

Idag har hovslagarepöjka, Emil och jag i alla fall spenderat hela dagen där. På en filt, med halva kroppen i solen och halva i skuggan. Utrustade med badkläder, picknickkorg och en god bok. Vi fick besök av en riktig fårskalle! En som helt soniak traskade fram och åt upp våran sallad!! Se allt om det här. Och äntligen kom jag ihåg att fylla några flaskor med saltvatten att ta med hem! Så nu kommer jag aldrig mer ha en bad hair-day!

Boktips: Marley och jag, av Grogan. Trevlig och underhållande läsning, särskilt för oss hundägare. Medan Thomas var iväg en sväng och fotade pållar passade jag på att läsa slutet, men hann inte riktigt grina färdigt förrän han kom tillbaka och bestört undrade om jag var ledsen! Eh... ja, eller nä?

Jag har helt plötsligt utan vidare förvarning blivit helt sjukt allergisk!! Jag har säkert nyst sjuttiotusen gånger ikväll, och om strömmen skulle råka gå inatt gör det inget för jag ar en näsa som lyser upp alldeles tillräckligt i mörkret!

Upp med tuppen, frukost, Töreboda- göra seriöst intryck, åka bil, äta pizza (shit! klockan redan fyra!!), krama fina tonåringar, skapa kundregister (ingen ordning:-/), promenad till Lena (Kicki där :-) ), gosa föl, snacka skit, äta kakor (Proviva? Någon? Någon alls?), åka hem, läsa bok, sova gott (inte glömma öronproppar!).

Typ så.

Så många val, så jobbigt att välja

Först och främst vill jag säga till mitt försvar att jag försökte blogga i går kväll. Jag försökte jättelänge, men jag tror att min dator har kommit i klimakteriet. Eller så är det bara en ovanligt elak PMS- i vilket fall som helst vägrade den vara med och leka så jag fick ge upp. Vid närmare eftertanke kan det ha varit datorns, på sitt mer eller mindre datortypiska, sätt att skicka mig i säng. Vilket på ett helt naturligt sätt för mig in på dagens huvudämne. Eller det som jag trodde var dagens huvudämne. Gårdagens huvudämne i alla fall. Det var mitt huvudämne ändå till jag vaknade imorse mitt i nyheterna och hör- ja, ni vet: dagens stora nyhet.

Så, vad ÄR det största som hänt sedan i onsdags? Födelsen av ett litet föl, eller Michael Jacksons plötsliga död? En dör, en föds. En träder in, en träder ut. Så bibehålls livets balans med större eller mindre framgång så som det säkerligen var tänkt från början.

Nej, att ett perfekt litet fuxsto med fyra vita fötter och bläs kom till världen är helt klart det viktigaste. Men jag får åtminstone konstatera det att för oss som var i den åldern då, om en jämnårig pojke i klassen eller huset brevid var som pinnen som man försökte gnugga fram en gnista i ett vedträ med så var han som T-sprit på en kolbädd. "Bad". Jag får rysningar. Farligt, kaxigt, sminkat, trasigt... sexigt. För oss som är födda under den senare delen av sjuttiotalet måste det ha varit uppvaknandet. Upptäckandet av sex som mer än ett begrepp. Sex personifierat. En ikon är borta, en era och hoppet om dess återuppståndelse har gått hädan. Var det en slump att kungen av pop dog precis innan han fick chansen att försvara sin titel? Kan någon någonsin åstadkomma något som kommer i närheten? Inte Robbie Williams i alla fall.

Nå, fölvakan: Onsdagkvällen började med middag hos Lena. Stekt ris med räkor i sällskap av manlig fägring i form av ett stycke hovslagare och ett stycke symaskinsreparatör. Vi hade tuffat in till Skövde tidigare på dagen och införskaffat nödvändigt proviant. Chips, ostbågar i oförskämd mängd (och jag ska ta tillfället i akt och beklaga mig över att Lena inte var någe vidare hjälpsam i att äta upp- någon som kan komma hit med en Proviva?), massor av alkoläsk och tre filmer. Vid halv tre hade vi påbörjat andra filmen och Blomman hade börjat svettas. Halv fyra gick vattnet och sedan fortlöpte alltförlossningen, som oftast, snabbt. Lite dramatik hör väl till sakens natur, därmed inte sagt att våra hjärtan inte var på väg att hoppa ut när lilla fölisens ena underben stack rakt ut och Blomman reser sig alldeles för nära väggen. Hon reste sig upp med rumpan alldeles för nära väggen och skulle prompt vända sig om. Vi var säkra på att fölets ben skulle knäckas som en torr gren. Fy fan!! Men, med lite draghjälp från Lena och en väldigt duktig mamma kom lilla tjejen ut en kvart senare. Hel och fin.

Och du, när ett liiitet litet föl tryggt stapplar fram till dig och snuttar på din haka... då är tillvaron rätt så jäkla nära att vara... vad ska man säga- felfri. Och nej, man ska säkert inte låta dem göra det och bla bla bla.

Kisse

Jag är just för tillfället mycket förälskad i min katt. Han älskar ljuset som sin matte, och håller sig mestadels på utsidan av huset. Sitter man inne och ugglar (som jag gör nu) ser man inte mycket av honom, men om man går ut kan man vara säker på att ganska snart få höra det speciella ljuset som bara Trollis gör: "Äääch". När han har fångat uppmärksamheten av den som är målet för hans kärleksbetygelser just då övergår han till det mer keliga: "Chhhhää" och "cccchhh". Gullekissekatt :)

Detta var ett av de sällsynta, men absolut värda att ta till vara på, tillfällen då han hälsar på inne kommer och talar om att det minsann var ganska länge sedan man sågs, att han tycker det är dags att man släpper allt man har för händerna och gör sin plikt som inneboende i det här kattägda huset. Vadgör man? Lyder såklart.

Innan avfärd

Solen gassar utanför, temperaturen börjar så sakteliga röra sig uppemot 25-graders strecket, fågelföräldrarna jäktar, under stort ståhej, in och ut ur sina holkar där små hungriga näbbar aldrig får nog och jag sitter inne. Lite blogg (även fast den fruktade kommentarsdöden nu även verkar ha drabbat "Allt om hästar..."), kaffe och kattkel innan jag sätter mig i bilen och motvilligt gör den i och för sig rätt korta, men ack så tråååkiga, färden in till "stan". Slut på mjölk, toapapper, kaffe- ja, ni vet. Tänk vad mycket roligare det vore om man hade slut på till exempel chipotle eller rosenvatten! Och var fasen hittar man sånt?! Mitt rabattprojekt skrider så sakteliga framåt. Igår grävde jag upp och flyttade dit de första blommorna. Jag hoppas att jag inte har traumatiserat dem alltför mycket.

Lenas fuxsto, Blomman, har satt vaxproppar. Och ni vet (väl?) vad det innebär... Thomas! Skynda dig att koka kaffe och baka bröd!!

Det finaste jag vet...

... är när Emil äter morot. Glöm inte ljudet, det är det bästa

...och ett par riktigt skitiga sommarfötter :)

Andra dagen på semestern

Ah, vackert väder. Lille Emil som jobbade ett 16-timmars pass igår fick ledigt idag. Han och hans businesspartner kom överens om att den av dem som hade de bästa fysiska förutsättningarna ("DAMN those opposable thumbs", som en kompis till mig sa en gång när hon inte ville gå till jobbet) att sko en häst skull jobba idag. Och säga vad man vill, ingen slår Emil på klorna- varken fysiskt eller psykiskt - när det gäller att ligga hemma och jäsa.

Första dagen på semestern

Livet är hårt för oss som arbetar. Man arbetar på arbetet och sen när man har semester från arbetet arbetar man hemma. Slit och släp! (Läs: idag har jag solat ryggen medan jag låg i den mjuka myllan och renasde ogräs. Tog en paus, åt lite svajnigt god sill till lunch- självklart en oförskämt stor portion, i ren protest till att de på Doctors imorse gjorde stor affär av att vi kvinnor blir tjocka när vi gifter oss för att vi äter lika stora portioner som våra män. BAH HUMBUG, säger jag!! Rensade lite till. Råkade skrapa mig på knät, tyckte synd om mig själv. Tog en kaffe, en bok, en filt och en katt och parkerade mig i solstolen. Gick in runt sex, tog en låååång skållhet dusch och- just det- lagade lite mer mat. Jag tänker bli ett levande bevis på att allt som sägs på Doctors är den rena rama sanningen!

Vår lupinäng.

Suck, vad gör man??

Can´t live with, can´t live without...

Det är allt inte så fult hemma hos oss :)

Jag är en Skarabo i Göteborg

Vi tog oss en tur till Göteborg igår. Valde mellan att klippa ner häckarna framför huset och det. Pratade lite med pappa, lade fram mitt dilemma. Han tyckte jag var knäpp och på den vägen var det. Så vi åkte. Det hade varit en sur dag. Grinig. Och hela vägen dit öste regnet ner. Inte blev Lotti gladare av det. Och fast solen kom fram precis lagom till att vi passerade stadsgränsen var det fortfarande oväder i mitt ättiksgurkeinre. Det var helt sjukt mycket trafik och vägarbeten överallt inne i stan och vi åkte vilse. Insåg efter en stund att vi åkt i en cirkel!! Lotti blev inte gladare av det heller. Hungrig, sur och allmänt väldigt taggig inleddes turistandet med frenetiskt letande efter toalett. Ja... ni hajar? Jag var sur.

Tur att jag har en kompis. En vän och livskamrat som känner mig ganska väl. Ibland tror jag att jag borde blivit sjöman. Seglat runt på de sju haven. Styrt mitt skepp mot olika hamnar i världens alla hörn. För jag blir alltid glad av att åka båt. Alltid. Och jag har inte särskilt höga krav. Paddan duger gott och väl åt lilla mig.

Där kikar en liten japanska fram :)

Svårt att vara sur när man har en så glad hovslagare!

Göteborgs Operahus.

Sett från havet ska det se ut som ett skepp?!?!

Ett skepp.

Ett skepp.

Sjömanshustrun.

Ett monument över alla sjömän som dog i... hm... skit, vilket världskrig var det nu då??

Nåja, det finns två versioner av historien om varför hon står där.

Den officiella versionen: Hon väntar på sin sjöfarande man som är ute och slåss för kung och fosterland i (första?? andra??) världskriget. Han har förstås omkommit, men det vet inte hon än, och därför står hon där och blickar ut över havet varje dag. Väntar.

Den andra, mycket mer underhållande, och på något sätt så himla typiskt Göteborgare:

Hennes man är förvisso ute i kriget, och ingen vet om han lever.

Men hon står och spanar efter sin älskare som bor på Hisingen!! :D

Feskekörka.

Så himla roligt att stavas så också!!

Paddan passerar under "Frisören".

Det finns en bro som heter Osthyveln också ;)

Avslutande middag på en liten Italiensk krog mitt i stan.

Helt sjuuuukt god mat, men så otroligt mycket!!

Slutet gott, allting gott :)

Cecilia

Helt fantastiska och multibegåvade Cecilia.
Förutom att hon kan svetsa, rita, hovslaga
och är helt sjukt snygg i håret...

...händer det att hon "slänger" ihop

ett par undersköna och fantastiskt detaljerade

sagohästar i tovad ull!

Sen att hon bestämmer sig för att ge bort dem till oss

får väl bara räknas till ännu en av hennes många kvaliteter.

:)

Har funderat och funderat hela långa morgonen på om man skulle göra någon nytta i trädgården eller fly allt vad plikter och förbindelser heter och dra till Göteborg. Skämsigt nog skulle det i så fall bli första (!!) gången sedan vi flyttade hit- för två år sedan!!

Det får bli Göteborg...


Och så vill jaga bara tala om det att ska ni söka bygglov för något, räkna med att det tar i runda slänga ett år från första inlämning till byggstart!! Ska ni bara gjuta ett golv och sätta upp två väggar?? Spelar ingen roll. Ett år. I runda slängar. :-/

Och så vill jag bara säga en sak till... vi har små underbara fågelungar i alla våra holkar :)

Midsommar

Midsommarbilder i kronologisk suddighetsordning ;)

Kul fest!

Bara Flemming vill vara med på bild!

Emil dagen-efter-svullar :)

Fem sätt att fördriva en söndag

Obligatorisk rapport från Bassholmen

***

Ja, så här ser han ut nu för tiden. Lite fläskig, får jag säga ;)

Jag tror att Amigo saknar sin mamma.

Han prövar lyckan mellan Dallas ben (!?)

Vet inte om det är absolut nödvändigt att han ska äta den också?!

***

***

Fina Xantiago

***