Tankfull...

... det har varit en otroligt skön dag. Lång uteritt med härliga galoppruscher på öppna fält i solskenet.

Jag är så priviligerad att två nya vänskaper har börjat gro och lämna sitt permanenta avtryck i min tillvaro, samtidigt. Förtroenden har utbytts, och jag har delat med mig av sånt jag normalt inte är så generös med. Har fått förtroenden tillbaka och jag sparar dem längst in- där ingen ser. Är tacksam över att bli ombedd att finnas där i en oerhört tung stund.

Det blir inget glättigt och skojfriskt inlägg om Dallas framsteg idag, det är inte lämpligt en dag som denna. Men jag vill bara berätta att han också givit mig ett viktigt förtroende idag.

Jag är fylld av ödmjukhet.

Tröööööööööööött...

.... ingen duktig bloggar de sista dagarna. Är förlamande trött. Jobbat natt, sov inget... Jag gillar just nu alla varelser som föredrar vila framför arbete. Hörs imorrn istället!

ZZZZZzzzzzzzzzZZZzzzzz

Inte så mycket att rapportera

förutom att jag tog med mig Thomas systerdotter Tova till hagen för att snacka lite med hästarna. Tänkte jag skulle visa henne lite hur det går till och så, liksom hur man gör. Döm om min förvåning när Tova plötsligt står omringad av hästar, stora som små, med åtminstone tre mular i ansiktet samtidigt. Hon var tydligen väldigt populär. En annan var typ lika intressant som kokt fläsk :-/



Nä men seriöst, kul för henne... JÄTTEkul... värkligen.

Inställningar

jag kom på hur man ska göra för att inläggen ska få rätt tid. Så då ändrade jag tidszon, toppen. Nu har alla mina gamla inlägg fått jättekonstiga tider, och DATUM! Så nu ser det dessutom ut som att jag inte bloggat varje dag. Men det HAR jag faktiskt. Men det har inte du, Thomas... En sån som du kan bara betecknas som LOOOO HOOOOO SEEER!!! Jag är helt enkelt bättre än du på alla sätt och vis, jag har anat det hela tiden.

Idag skulle jag bara ta in Dallas och ge honom mat. Det tyckte inte Monte var ok. Han ställde sig vid grinden och uppvisade en synnerligen sur uppsyn. Undrade väl om han halkat ner på andra plats nu när han inte får ridas... men jag förklarade att INGEN kan peta ner honom från sitt högt upphöjda plats i mattes hjärta. Tänkte i alla fall att han också skulle få komma in i stallet, så jag öppnade grinden så att han skulle kunna gå lös in i stallet. (Ja ja, alla ni säkerhetsfreaks. Vägen från hagen till stallet är väl inhägnad så det är ingen fara). Men han fattade ingenting! I thugo minuter stod jag och lockade och pockade. Men han stod där i grindhålet och tittade undrade på mig. Såg ut som han trodde det var typ en kuggfråga. Ungefär som att jag skulle locka ut honom för att sedan skälla ut honom för att han rymde ur hagen. Till slut satte jag på honom en grimma. Inget grimskaft, knäppte inte ens grimman. Då följde han med som en hund. Till och med stannade och väntade på mig tills jag stängt grinden efter oss. Snuttegull!

Blir lite osammanhängande idag, för jag sitter och chattar med en gammal klasskompis och mycket nära vän samtidigt. Kram!

Stolt!

Det ska erkännas att det varit lite dåligt med tid för Dallas på sista tiden. Men idag har han fått så han har att tänka på i minst en vecka!

Idag har Dallas

för första gången:
1. Haft bett i munnen.
2. Haft träns på sig.
3. Haft benskydd (Montes: de räckte upp till knäna :) )

tränat på att:
1. Haft på sig ett schabrak fastpänt med mjuk gjord.
2. Stått uppbunden utan att någon pysslat med honom (det är fortfarande INTE populärt)

demonstrerat:
1. Att han kan passera igenom grindhål
2. Att han kan "Stanna" och stå kvar.

Duktig fölunge! Duktig matte :) Impad husse :D

Liten gubbe med wranglerjeans mindre nöjd. Sitter där på axeln och predikar "måtta", och att det viktigt att fördela intrycken över tid och inte göra allt samtidigt. Tänk att man aldrig ska lyckas helt ut!

Synd att vi inte tänkte på att ta kort på Dallas iförd döskalleschabrak, täckesgjord, gigantiska benskydd och fullsize träns!

Bygdens snyggaste äppelträd

Ingen och inget har stört mig... helt fokuserad på trädets symmetri... åt vilket håll är grenen på väg... vad vill jag med trädet... upp på stegen... glömmer höjdskräcken... stå i omöjliga ställningar... spänna kroppen... känna kylan bita.... Som sagt, vem behöver meditation?

Gick ut runt elva och kom in halv sex. Hur ofta hinner man skrutta runt i trädgården HELA dagen? Gôtt, som man säger här i Skara.

Nu ska jag ligga i soffan och glo på melodifestivalen.

Kram!

Mitt samvete var i fara, men jag räddade det i sista sekund

Har jobbat natt. Blir alltid lite seg dagen efter. Kom hem lagom tidigt på förmiddagen, skulle bara sätta mig en liiiiten stund vid datorn. Kolla mail och så, sen städa! Klockan fyra kändes det liksom så där som man kan se på film. När en bil hänger på kanten av ett stup. Det gäller att sitta still därinne, då kanske kanske man klarar sig. Så var det med mitt samvete. Så jag stack till stallet och mockade riktigt NOGA. Pussade en massa på min lilla (stora) Monteälskling, och tränade tjugo minuter med Dallas. PUH! Räddad i sista sekund. Klart, städat blev det ju inte. Men jag har ju faktiskt jobbat natt, och då sover man väldigt dåligt. Så då var jag absolut tvungen att vila upp mig på dagen. Sen städade jag faktiskt förra hegen, så EGENTLIGEN är det inte riktigt min tur. Men jag känner mig generös, så jag kan tänka mig att hjälpa till med städningen på söndag kanske. Efter att jag har beskurit mina äppelträd (woohhoo- äntligen!)... om jag inte är för trött... Man skulle också kunna lägga fram det så här att jag har varit hemma och passat brasan i spisen idag, så att det ska vara varmt och skönt när hovis kommer hem ;) Han gillar det! Väldigt frusen av sig, frusnare får man leta efter. Tacka vet jag mina isbjörnsgener! Tack pappa!


Pälsfällningssäsongen is upon us!! Katten har gått här hemma och fällt i flera veckor! Jag borstar och borstar, trots det vadar jag omkring i ett inferno av katthår! Katthår funkar annorlunda än hundhår. Katthår väger ingenting, så det flyger omkring i luften. Det letar sin in i näsan och fastnar på kläderna. Det sitter kvar på händerna när man har klappat, och då och då kilar ett litet strå in sig i ögonfransarna. Så man KÄNNER att det är något där, men hur man än gnuggar får man inte bort det. IRRITERANDE!! Det han inte fäller tovar ihop sig till små rastaflätor helst under hans små armar och mellan benen. Där man INTE får borsta! Herregud, man har väl sin integritet att tänka på! Skulle DU vilja att någon borstade dig under armarna och mellan benen? Nähä, tänkte väl det. Monte började fälla sin svans för en tio dagar sen. Helskumt. Den lossnar ända uppe i roten, så man kan dra ut tjocka buntar med tagel. Nu ser den märkbart tunn ut... Lilla Monte som alltid haft en så ståtlig svans. Dallas har gudskelov börjat släppa sin raggsockebeklädnad, såg jag idag. Skönt, då kanske han kan börja se lite vettig ut igen. Satt igår och beundrade bilder från sommaren och hösten. Innan han satt vinterpäls. Då när man kunde se konturerna av hans muskler. Den där klotrunda kroppen på rangliga ben vet jag inte var den kom ifrån! Emil då? Han lär väl vänta till de andra är klara med att fälla sin päls. Vore ju tråkigt om vi skulle få ha lite pälsfritt hemma någon gång!


Dallas fick gå en liten promenad idag. Det tyckte han var sådär. Men har är skitduktig på att stanna och sen stå kvar till jag bjuder in honom att komma fram. Duktig fölunge! I helgen blir det spiltträning igen. Senaste gången var runt nyår. Då gick det jättebra. Dallas var självklart MINST duktig av alla som tränade, men poletten trillade ned så småningom och det är huvudsaken. Sedan kom Dallas foderstat ifrån Uppsala idag. Skönt, för han skull inte ha så FRUKTANSVÄRT mycket kraftfoder som hon först sa i telefon. 1 kg Groov 125 räcker, det ska vi nog kunna få i honom. Idag stack han för första gången in näsan i grimman själv ;)


Nej, nu måste jag nog vila lite i väntan på att Ompalompa ska komma hem och laga mat ;)


Här är lite fredagsunderhållning:

Svårt att beta när man inte vuxit i benen :D.











Svårt att gå med stödstrumpa! Tips: titta flera gånger.

Idag hade jag långt framskridna planer på att fortsätta träna gångartskommandon med Dallas, och kanske leda iväg en bit från gården. Så fick jag sitta och göra reklamblad åt hovslagarn istället. Det var ganska kul, och jag är ytterst nöjd med mig själv :)





Inge fel på självförtroendet ;)





Nu ska jag jobba natt, så det får välan bli imorrn istället. Sen ska jag beskära äppelträd, måla kvistlack och städa. Undrar om han hinner till simhallen en sväng också?









Kram!

Grillkorv md annorlunda smak

Igår kväll var vi hos våra nya men vad som faktiskt (jag vågar knappt hoppas) verkar vara goda vänner. Vilket hus!! Jag blir alldeles trött när jag kommer hem till våra små rum. Eller nä, jag trivs här. Men jag blir skittrött när var morgons första tanke handlar om: "Herregud hästarna! Tänk om vi inte får bygglov! Tänk om vi bygger en jätefin hall, och så visar sig hagen vara värdelös, ett inferno av vatten och lera! Tänk om det växer hundra miljoner fångframkallande växter där?? Tänk om, just i ÅR, våren blir sen och vi inte kommer igång med bygget i tid?" Ja, ungefär så går tankarna. Panik.

Ja men, åter till de goda vännerna. Det var väldigt väldigt mysigt. Lillgrabben somnade så där underbart skönt på soffan som man själv helst gjorde när man var liten. Mitt i föräldrarnas egna vuxentid, vaggad till ljudet av deras djupsinniga eller lite-för-fräcka-för-att-vara-i-minderårigas-sällskap-snack. GÖTT! Fast... Jocke försökte mörda min hund :-O, och nu luktar han som en grillkorv! :-D

GAAAAHHHAAAA!!!! EN MUS PÅ MIN AXEL!!! Eller... jaså det var du lilla gubbe med wranglerjeans och cowboyhatt. Dig hade jag glömt. Vasa? Den här bloggen skulle handla om Dallas, ja. Jag är den mest egocentriska fölägare vars axel du någonsin suttit på, ja. Jag, jag, jag? Förlåt, jag ska skärpa mig.

Jag fick, som jag hoppats, lite tips och råd om hur jag ska gå vidare med Dallas. Trafikträning är nu närmast förestående mål, parallellt med fortsatt träning i körkommandon. Jag har inte gjort så mycket med honom de senaste dagarna, eftersom en ny liten kille introducerats i flocken och jag inbillar mig att de behöver lite lugn och ro när livet förändrar sig. Men i natt fick han sova inne och spara lite på den dyrbara energin som ju inte finns i hösilaget. Jag har startat honom på ett halvt kilo GROOV 125, och ökade imorse till 0,75 kg uppdelat på två givor. Han är så fantastiskt duktig! Mjuk och känslig i sinnet och kroppen. Väldigt väldigt mottaglig för mitt kroppsspråk, vilket känns otrolig skönt för jag har tränat mycket på att bli tydligare.

Monte är inte bättre och jag är jätteledsen för det. Men jag har många års tränng på att bita ihop, så jag gör det ett tag till.

Och hörrni, om det finns några "ni" här, nu när jag vet att det är OK måste jag påminna om att ta en titt på rik.blogg.se

Men telenor...

Varför kan jag inte blogga från min mobil??? Blää!

Sitter kvar på jobbet och ser strängt upptagen ut. Privatsurfar förstås, och väntar på att tiden ska bli lagom att åka till Götene.

Monte blir inte bättre, och det känns inte kul. Han borde gå mycket bättre nu, eftersom han inte bara fått sulor och ringskor utan också blivit kortisonsprutad i båda hovarna. Vet inte vad man kan göra för honom... Min kompis.

Nu ska vi åka och hälsa på Jocke och Åsa i Götene. Jag ska förhöra dem om unghästinkörning och så :D. De tror förstås att vi ska ha en lugn skön middag i goda vänners lag... *blink*

Näääe

Jag blir så förbannat trött. Hästarna (dvs även våra) på gården där vi är inackorderade har fri tillgång på hösilage i hagen. Fodret ingår i stallhyran, så våra hästar äter så att säga det som bjuds på gården. Hela hösten har de gått på ett hösilage som varit jättekraftigt, och då fick Monte fångsymtom. Nu har de fått ett senare slaget hösilage som passar Monte bra, men då är det "så värdelöst att det knappt går att räkna på" (cit. Foderexpert knuten till ATG kliniken i Skara) för en växande unghäst. Han måste ha typ 2 kg Groov 125 för att ens ha en chans att få i sig det han behöver. Det måste naturligtvis delas upp i flera givor, åtminstone två. Det är såklart bara att spotta i nävarna och fodra den lille krabaten innan jobbet och så, men han äter ju så hiiiiimla långsamt. En riktig sån där gourmet, ni vet. Annat är det med Monte. Honom kan man ta med en hink ut i hagen till. Han har ätit upp innan de andra hästarna ens hinner fatta att det finns nåt gott i den där hinken.

Foderexperten skulle i alla fall räkna ihop en ordentlig fodetstat och skicka den. Få se om hon får ihop det han behöver. SUCK!

Om du inte har alla svar...

... då har jag ett bloggtips. http://rik.blogg.se/index.html

Monte är lite bättre. Han är glad att få sova inne på nätterna, går och ställer sig vid grinden när han hör bilen. Gosegrabben!

Dallas hade fullt upp med att lära känna den senaste flockmedlemmen, och bli jagad av Biffen :). Lille, store Biffen är trots allt inte så himla vuxen när allt kommer omkring. Fem år gammal och ändå tvåa i rang. Men när det handlar om att välja mellan att jobba på värdigheten och galoppera efter småbäsar i hagen så är valet tydligen rätt enkelt;)

Off to jobbet. Fast jag hade mycket hellre beskurit äppelträd :/

Dallas lär sig nya saker...

...och det gör matte med :)

Igår kom underbara, fantastiska, superpdagogiska Inga hit och lärde mig hur jag ska beskära mina fruktträd! Tänk att man fortfarande kan förvåna sig själv! Att inte bara andra, utan också JAG fortfarande verkar vara en outsinlig brunn av utvecklingsmöjligheter. Att lusten att lära sig nya saker finns kvar och att jag fortfarande- utan att ljuga- kan skriva i ett CV att jag "lär mig snabbt".

Med huset på berget, i skogen, på landet inträdde nämligen i mitt hjärta en obändig lust att sköta om trädgården (och julpynta, men det blir ett annat inlägg). Så igår beskar jag mitt första äppelträd. Det tog tre och en halv timme, men det är ju bara för att varje beskuren gren föranletts av en djupgående pedagogisk diskussion. En djupsinnig analys av grenens växtkraft,- och riktining. Då och då, måste man kliva ner från stegen och beskåda sitt verk från alla möjliga vinklar. Fundera på mål och riktning. Symmetri och sånt. Eller egentligen var det snarare så att man mest begrundar, och då och då klipper man av en gren ;)

Vem behöver meditation??

Emil fick en ny kompis- Smulan. Emil håller just nu på att lära mig att livet har sin gång. Rörd, måste jag varje dag konstatera att han fått ett nytt grått hår på nosen. Men även skruttgubbar kan dansa hambo!! Smulan och Emil lekte ute i snön HELA dagen!! De hade dragkamp med grenarna som jag klippte av, turades om att bära på leksaker och försvann bort till grannen ett par vändor. Meo de had skoj på hundvis. Smulan fick till och med äta upp Emils ben som han omsorgsfullt sparat, och bara tuggat på ett par minuter om dagen i TVÅ MÅNADER! Vilket kärleksbevis! Sen sov Emil resten av eftermiddagen och kvällen, och fast Smulan var fit for fight igen runt 18-19, så var han inte intresserad utan drog sig undan på sin kammare där han och Trollis snusade i gott samförstånd utan att visa sig något mer.

Nå, åter till dagens tema. Nu vet jag vad jag ska göra med mina julklappspengar (jag var med på Mix megapols drömhjul strax i december. Min käre hovslagare hade skickat in en nominering som nästan bringade självaste Per Lärnström ur fattning). Det blir en tur till Jula. Där ska det inhandlas sekatörer- liten, mellan och stor- handsåg och stadig stege. Nu ska det beskäras: Jag (vi) har sju äppelträd, ett päron, två körsbär och två plommon. Plus ett och annat prydnadsträd som det hänger nån skum mossa på. Fast jag vet inte... min hovis har en tagg (eller snarare ett hästsläp) i sidan till det där sistnämna. Jag kanske vaknar en morgon och upptäcker att prydnadsträdet flyttat in i vedbon? Det vore ju hemskt tråkigt i så fall ;)

Otur? Någon?

Fredag den trettonde. Tror ni på det? Har ni haft någon otur? Jag har i alla fall inte haft någon otur än, men jag känner ju nu- bara att säga det föranleder en påträngande drift att knacka i bordet och utbrista "PEPPAR PEPPAR" :)

Idag har stackars Dallas återigen fått vara sällskap hela dagen. Min hovslagare hade inte tid att komma och sko Monte förrän efter lunch (för han var i Lidköping och fikade med sin fru ;) ). För jäkligt det där med folk som sätter sina egna behov framför sina hästars! Nå, hovslagaren dök tillslut upp, och då passade han på att verka Dallas. Han fick godkänt (Dallas alltså). Han har haft lite problem med uppackningar. För er som inte vet vad det är, så får jag tillstå att det vet inte jag heller riktigt... Men det blir typ ett mellanrum mellan hornet och sulan där det kan komma in smuts och bakterier. Och om man inte håller rent det ordentligt, med något bakteriedödande som Virkon, så kan det börja krypa uppåt i hoven. Går det riktigt illa får man operera upp det där och gipsa hoven. Då blir det låååååååång boxvila, och det är ju inte så kul för ett litet föl. Vuxna hästar kan förvissa också drabbas av detta. Men vad jag har hört så har det inte så jättemycket att göra med huruvida markerna är leriga, utan mer huruvida markerna är skötta. Alltså om man har harvat, vänt jorden, sått om osv. I vilket fall som helst så är dt viktigt att kolla fölens hovar ofta, och se upp för lösa flikar i hornet och sånt. Slut på föreläsning!

Lilla skruttmonte (blir det stor eller liten bokstav när man bakar in namnet i ett skrutt?? Ska det vara stor bokstav på Skrutt kanske?) blev glad när han fick gå ut till kompisarna. Tyvärr missade han solskenet som förgyllde förmiddagen, men det ska komma mer i helgen sägs det. Just det! Hans problem är strölråta. HA HA! StrÅlrÖta ska det vara! Hade ingen aning om att det kunde bli så där när man SKRIVER! Det kanske blir så för alla andra också, fast de har vett att radera och låtsas som ingenting :). Han har haft heltäckande sulor under vintern, men så nyligen såg vi att det var varigt bak vid ballarna. Så då fick han bli av med sulorna, men då har han ju blivit ömfotad istället. Så nu är sulorna på igen, men med tjärdrev, solepack och kopparsulfat under. Så får man väl sko om ofta helr enkelt.

Ikväll är det Let´s dance. Tycker jag är skoj att se på! Det blir mys i soffan med Emil och Trollis. Kan bli trångt om Thomas ska ligga där också :D

Kram!

Hett tips...

...att ligga sked med sitt föl i en nyhalmad box är varm och mysigt i vinterkylan :) Jag uppmanar alla er fölägare (såvida ni inte anser- säkert helt riktigt- att det är en säkerhetsrisk eller att man inte ska förmänskliga djur) att prova! Barn, av alla raser, är så oförstörda! De fattar inte att man inte kan lita på att en människa håller vakt ifall det skulle komma en varg eller liknande. De bara litar på att man tar hand om dem. Tänk om man kunde vara mer sån!



Appropå det här med att förmänskliga sina djur är jag naturligtvis helt och hållet med på att man inte ska det. Men jag är inte med på det hära "föl-är-inga-keldjur"-snacket. Klart man ska gosa med sitt föl! Det är som det här med att titta hästar i ögonen. Finns ju dem som anser (återigen, säkert helt riktigt) att man inte ska titta hästar i ögonen. För att det är repektlöst på hästspråk. Då säger jag så här: Det skulle vara gut und schön om vi aldrig tog ut våra hästar ur hagen med hästkompisar. Om vi aldrig utsatte dem för främmande miljöer eller miljöskadade hästar eller för den delen barn eller för DEN delen välmenande vuxna som inte kan så mycket om hästar (såna som jag). Jag tror att vi gör hästen en otjänst om vi inte lär den lite människospråk. T.ex att det kan hända att en människa tittar dig i ögonen, men det är inte en uppmaning till kamp!



Ni kommer tids nog att upptäcka att jag har ovanligt mycket åsikter för att vara så oerfaren ;). Jag kanske inte berättar om alla här, för jag är så känslig och inte så bra på att ta kritik :).



Dagens träning: Dallas fick komma in några timmar på förmiddagen och sällskapa med Monte i väntan på att klockan skulle bli dags att åka till veterinären (med Monte alltså). Eftermiddagens träning bestod i att träna "Stanna" och "Gå". Jag har bestämt att mitt kommando för stanna ska vara Ptrooo (stavas det verkligen så?) och så har jag tänkt använda mig av klassiska körkommandon för skritt, trav och galopp. Dvs "Smack", "Ssss" och "Puss". Nu är det faktiskt så att jag har stött på mitt första riktiga problem. Faktum är att Dallas har blivit riktigt duktig på att följa mig. Han går när jag går och stannar när jag stannar. Det är bara det att när jag ska leda ut honom ur hagen så vill jag ju att han ska fortsätta förbi mig ut, vända och stanna med rumpan vänd ifrån mig. Men som det är nu stannar han glatt mitt i grindhålet och känner sig osedvanligt duktig för att vara så liten. Imorse ledde detta till ett litet sk debacle (snyggt ord, Thomas!). Medan jag stod i frindhålet med öppen grind och försökte få Dallas att fatta att han skulle fortsätta ut, så kom det andra fölet (brorsan, ni vet, han som redan kan duscha) och trängde sig ut. Så där stod jag med öppen grind och ett föl på rymmen. Nåja, det löste sig, men gjorde i alla fall att jag kände mig nödgad att träna på detta moment senare under dagen.



Eftersom han börjar greppa att "Smack" bertyder gå, så gjorde jag så att jag tog honom i grimma och grimskaft. Lätt tryck på grimskaftet, "Smack" och gå rakt fram. Sedan stannar jag, fortfarande vänd från honom och smackar igen samtidigt som jag lägger ett tryck på grimskaftet framåt. Fattar ni? Vad tror ni? Finns det någon erfaren hästmänniska här? Kommer det att funka?



Efter denna långa och kalla dag gick vi efter träningen in i boxen och tog oss en tupplur. Nu låter det som att jag sover med mina hästar titt som tätt, men då kan jag berätta att så är det INTE. Faktum är att i förrgår var första gången någonsin som jag överhuvudtaget såg min stora häst ligga ner. Inte nog med att jag hann smyga mig fram, han reste sig inte när han fick syn på mig!! Och nu ska ni få höra, mina vänner, han lät mig komma in i boxen och SÄTTA MIG VID HANS HUVUD OCH KLAPPA HONOM!!! Fortfarande rusig efter detta bevis på förtroende (tro mig, jag har slitit häcken av mig för att vinna den hästens förtroende) tänkte jag att jag skulle testa Dallas. Liksom se om han skulle lägga sig och sova om jag var där. Retsen vet ni ju. Nu kliar det förstås betänkligt i näsan. Men det var det värt :D



Monte har som sagt besökt farbror doktorn idag. Jag har inte berättat så mycket om det för att jag, i ärlightens namn, har varit fruktansvärt orolig att det skulle vara väldigt allvarligt. Han har haft skitont i framfötterna, så ont att han knappt kunnat gå. Efter tre dagars boxvila med smärtstillande var han inget bättre, så då var det bara att åka in. Vi kunde ge lite extra smärtstillande inför färden, sa veterinären, så istället för 6 ibumetin gav jag honom 9 tabletter. JÄVLAR ANAMMA vad hästen blev fräsch!! Det var lite pinsamt att anlända med Monte dansande runt mig när jag hade sagt att han inte kunde gå och att jag inte visste om han ens skulle klara att åka transport. Nåja, nu blir det ringskor och heltäckande sulor, sedan ut i hagen.



Ha ha ha! Det var någon (kan det har varit Thomas) som sa att det var "ute" att skriva långa blogginlägg. Man ska skriva kort, men ofta tydligen. Heslt typ bara en mening eller två. Då är man riktigt "RÄTT". Ja, ingen har väl någonsin kunnat beskylla mig för att vara trendig (ska man skämmas eller vara stolt?).




Vi höres!

Ha ha ha!

Hade just en liten (liiiiten) diskussion med min man om huruvida Jenny Östergren på Tv4 är bra eller inte. Personligen är jag på Jennys sida, hon är perfekt. Ett under av balans mellan proffessionalism, humor och mänsklighet :) Kolla in klippet så fattar ni! Och förresten- gor morgon. Jag har ska åka till travveterinären med Monte idag, inte alls kul.

Det var ju en sak till...

Jo, för typ två vckor sedan var Thomas och Monte med på en tömkörningskurs med Anders Eriksson. Om ni är intresserade av tömkörning (det borde alla hästägare för övrigt vara) men inte känner till honom så har han skrivit en bra bok. Kommer inte ihåg vad den heter, och orkar inte gå upp och kolla. Jag ska ändå snart gå upp och sova, så om jag går upp nu måste jag ju gå upp två gånger. Verkar dumt... särskilt när man är trött. För övrigt hade Trollis lagt en "present" i trappan imorse, så nu är det ändå knappt man bågar sig dit.

Nå till saken! Anders Eriksson är skitbra, och han kan göra undervek med dig och din häst! Nu var det inte det som var saken, utan det var det här: jag har bestämt att mitt föl ska köras in. Jag är så övertygad om att dt är en bra idé att jag faktiskt tycker det kan tituleras som ett "Tips!". Nu är det bara så att jag inte kan köra... Hm. Men fatta det här: när man har ont i foten, eller det är hårt på ridbanan och man inte vågar rida ut själv. Eller när hästen har lite ont i ryggen eller just har fått massage (då får man inte lägga på sadel på två dagar)- då kan man åka vagn istället! Helt sjukt bra som Grynet hade sagt :).

För övrigt tror jag att det är nyttigt för ridhästar att göra annat ibland. Nyttigt också för deras ryggar att arbetas utan att ha en massa vikt på ryggen. Monte tycker det är kul att tömköras. Fast jag har inte engagerat mig så mycket i det. Skulle aldrig våga hänga på honom en vagn (han är lite... ja vad ska man säga... speciell), och då måste man ju springa! Eller nej, det får man inte. Anders Eriksson säger att man ska gå väldigt snabbt :D. Testa! Tömkör din häst i trav, men DU får inte springa! Go natt!

Hu, hoppas det inte ligger en dö mus i trappen.

PS Jag kom att tänka på det här med körning för jag satt och läste Jockes blogg. Han har den absolut finaste nordsvensk jag har sett i mitt liv. Och tro det eller ej, jag har sett min beskärda del. Det finns bild på honom där. Sök JockeC. DS

Kompensera negativa upplevelser med positiva

Även om jag måste tillstå att Dallas inte står högst på priolistan just nu, det gör nämligen Monte som har ont i fötterna, så hade jag faktiskt en helt och hållet legitim tanke med att inte göra så mycket med honom idag (PUH!!! Om jag hade försökt SÄGA hela den meningen hade jag väl haft ett astmaanfall vid det här laget). Idag fick han komma in i stallet, äta lite kraft och sedan gå direkt ut igen. Han har fått agera sällskapsdam åt Monte och dessutom utså sprayning och sånt, och eftersom jag gärna vill kunna fånga honom i hagen tänkte jag att dagens "stallerfarenhet" skulle vara bara- positiv.

Våra hästar har fri tillgång på grovfoder, som består av hösilage. Ändå till för ett par veckor sedan hade vi ett hö med helt GALNA värden, men det var väldigt torrt och fint. Knappt hade man tvättat rumpan på honom förrän den var nergeggad igen. Det var riktigt jobbigt att se, kan inte ha känts så skönt heller. Jag kan berätta att torkat bajs är som cement! Det går inte att borsta eller pilla bort. Enda sättet är att blöta upp det med såpavatten. I vilket fall som helst så är det problmet borta nu, för det galna höet är utbytt mot ett betydligt näringsfattigare. Fast det skumma är att det nya höet har en torrsubstans på 45 (!) %, så det går nästan att vrida ur. Men Dallas mage är kanonfin :)



Påminnelse till alla oerfarna fölägare: Det är dags att ta spolmasken!



Vad mycket bajs det blev idag! Ha ha! Ni skulle hört oss när vi precis hade skaffat Emil. Vad det än var vi hade pratat om vid våra levande-ljus-middagar så har det från den dagen ersatts med bajsinformation. Hur har djurens bajs varit idag? Vilken konsistens? Hur många gånger har det bajsats? Har du gjort rent Trollis låda? Har vi några bajspåsar kvar? Mockargrepen gick sönder igår, var kan man köpa en bättre? Kanske inte så romantiskt, men vet ni vad, på Skavlan häromdagen var det en zoolog (tror jag) som berättade att han kunde avslöja varför så många skiljer sig efter två år. Han sa att det som skiljer oss människor från andra arter är att vi kan bli kära. Men om inga barn avlats efter två år så tar instinkten att föröka sig över, och hjärnan ställer in sig på att förhållandet är dödfött. I det läget ska man skaffa ett gemensamt djur och så är relationen i hamn igen. Så är det!



Nu måste jag bokföra fakturor innan jag somnar. Kram och god natt!

Världens bästa matte!

Nu skulle jag kunna fortsätta sammanfatta Dallas liv so far, och således på ett effektivt sätt mörka det faktum att jag inte SETT mitt föl idag. Men, detta är ju trots allt en blogg, och fastän det kändes som ett absolut nödvändigt måste att försöka ge en bakgrund så ska ju det här vara daganteckningar och inte en memoar. Så... idag har jag låtit Dallas vara ifred (läs: struntat i honom) för att låta gårdagens erfarenheter sjunka in (läs: för att jag inte hann!). Annat var det igår, mina kära vänner. Jo minsann. Igår spolade jag Dallas ögon med koksalt. Dvs jag petade in en plastpipett i ögat och klämde hårt som f...n. Sen gick jag vidare till att göra av med halva flaskan pälsglans. För så här är det alla ni Oerfarna fölägare. Om man har bestämt sig för att prova något på fölet, säg tex att spraya vatten med blomspruta för att i framtiden kunna förse den lille fålen med insektsskydd, då måste man spraya ända till den lille gynnaren slappnar av. Och då kan det gå åt ganska mycket... vatten. Eller pälsglans om man just då inte har en blomspruta tillgänglig som man kan fylla med vatten... som är gratis... FAST!!! Och nu är det verkligen OBS- alltså öppna öronen: Öva inte "spraya föl" senare än max ett dygn innan hovslagaren kommer. För då blir det ett jäkla gnäll om halkiga handskar och att verktången fluppar iväg och jag vet inte allt... För övrigt är det ingen hit att pälsglansa sin vuxna häst hellr strax innan hovslagaren kommer. Särskilt inte om man råkar vara gift med densamme och han/hon ska rida ut. Tydligen (detta är sant) händer det att folk som rider klappar hästarna på halsen och då blir handskarna halkiga och då tappar de tyglarna. Personligen tror jag att detta problem lätt kan undvikas, men det krävs SKICKLIGHET! Just det!

Hörrni! Jag måste spinna vidare på det här med saker som man gärna gör med sitt föl fast man vet att man inte får. Se och njut!

Det här är Pelle. Han förlorade sin mamma under tragiska omständigheter precis i början av sitt liv. Men lille Peller blev adopterad av matte!

Jag kan skvallra om att han varit inne i huset också :D

Hörrni! Det är helt sjukt mysigt att flaskmata ett föl. Fast det aldrig borde behövas (om världen hade varit rättvis) så är det helt SJUKT mysigt. Alla ni som tror att ni inte gillar hästar. Jag kan omvända er. Allt jag behöver är ett föl och ett sto (eller en flaska). Det finns absolut inget ljud i denna värld som slår det förnöjda snuttandet hos ett hungrigt föl. Och om man dessutom ger det flaska får man en inte helt otrevlig bonus bestående av föl med mjölkmustasch ;)

Bekännelse: Jag låter Dallas lägga hakan på min axel. Jag vill INTE ha skäll, jag vet att man inte får det. Men jag kan bara upprepa: prova!

Nähä, nu har hovslagaren vistt lyckats veva ihop en pizza, och det kurrar betänkligt i min mage. Det sägs att man ska lyssna på sin kropp. Kram!

Summering av föltiden

Eftersom det här är en blogg om, i huvudsak, Dallas så kunde det vara en idé att lägga grunden med en sammanfattning av tiden hittills.

Han är trots allt stor kille nu, men det har inte alltid varit så:

VAD HÄNDE???

Hur förvandlades mitt finlemmade, graciösa föl till en knubbig raggsocka??

22 maj 2008: Dallas föds. Lilla snuttegubben! Där låg han som ett blött bylte i halmen. Han såg ut som en spindel. Pytteliten kropp och enorma ben. Kom med framfötterna först, reste sig inom behörig tid. Allt i korrekt ordning: 1. Kolla in morsan. 2. Stappla fram till den tvåbenta figuren med två ansiktshalvor (en ovanför munnen och en nedanför).

Fanns det nåt käk här eller?

Och JA, jag VET att jag har smala vrister. Inga kommentarer, tack! (Ja, Daniel det var riktat direkt till dig) :/

Nästa dag hade vi spikat smeknamnet Dallas (det var JAG som kom på det :) ), förslag på "riktiga" namn: Very Georgeous, Very Rowdy, Very Confident. Dåliga allihop. Efter närmare eftertanke utvcklades namnförslagen till... eller nä förresten. Det säger jag inte. De kan behövas i framtiden. Men, till slut fick vi igenom ett exceptionellt vackert namn (det var JAG som kom på det :) )

Very Special Ark

född: 080522

e: Very Inviting / ee: Invitation Only

u: Silent Rowana / ue: Silent Ark

Sen har det varit som det är mest: Prova grimman, titta hagen, snutta mamma, sova, snutta mamma, sova, snutta mamma, bajsa, sova... Ni vet hur det funkar. Var det höger eller vänster framben som var lite krokigt? Hm... Det heter säkert något avancerat, men han gick i alla fall lite på tå. Han sprang bort det i hagen. Fick lära mig att om fölen går lite på tå ska de ha mycket rörelse på lite hårdare underlag, typ en hage. Dallas trampade ut senan på bara ett par dagar. Vid fölbrunsten fick vi knata ut i hagen med svamp och salva och tvätta fölrumpa. Tvättsmapar kan man leka med :) Bete hela sommaren med mamma, andra ston och en liten föltjej som nog tyckte att han var lite närgången ibland.

(Jag kanske ska nämna det också att vi inte hade fattat än att vi skulle köpa honom.)

Innan han åkte (på bete) och efter att han kommit tillbaka har detta föl hanterats av människor dagligen. Resultat: en självsäker och trygg unge som alltid kommit fram i hagen. Gärna nosar i ansiktet (nej, man får säkert inte låta föl nosa en i ansiktet med det skiter jag i. Om du provar att ha en fölmule i ansiktet någon gång kommer du också göra det).

Tips! När man sätter på ett föl en grimma ska man knäppa upp den bak, så att man inte behöver dra den över öronen. Det har jag aldrig gjort på Dallas :).

Köpet gick igenom i slutet av juli, men då hade han i praktiken varit vår i typ två månader. Det var varmt, soligt, vi hade vunnit budgivningen på ett hus bara en kilometer från stallet. Just det, kanske inte har förklarat. När vi flyttade in i detta stall med Monte, låg Dallas i magen på ett av stallets egna ston. Så han bor fortfarande kvar hos uppfödaren, titta in på deras hemsida:

http://www.hqh.nu/

Avvänjning i mitten av december. Vi började med att ställa Dallas och mamman i boxarna brevid varandra på natten. Sedan fick mamman gå in själv och Dallas stanna med stoflocken. Det var helt odramatiskt för Dallas, men kändes i hjärtat på matte. Efter avvänjning var det spiltträning i en vecka och sedan introduktion i valackflocken. Lille Dallas fick lära sig R-E-S-P-E-C-T (not. läses med engelsk brytning AR-I-ÄS-PI-I-SI-TI i äkta Aretha-anda. Har Pistvakt gjort någon dans till den? I så fall kan man med fördel dansa samtidigt).

I min handbok om unghästhantering: "Unghästar från fölstadiet upp till fem år", Ingrid Andersson & Charlie Lindberg finns följande checklista att beskåda:

Följande delmål bör klaras av före avvänjning:

• att ge fölet förtroende för människor
• vänja det vid grimma
• leda det
• binda upp det
• rykta det
• klappa (läs: pussa) det på hela kroppen, även öronen
• lyfta benen

EAT THAT alla EEERFAAARNA hästmänniskor som inte trodde vi skulle fixa det här! Ha ha!

Va? Vad sa du lille gubbe med Wranglerjeans på min axel? Visa lite ödmjukhet? Det kan komma tider när det inte går så lätt, och då får jag äta mina ord. Okej då... Jag ska säga sanningen. Bättre psyke på ett föl får man fasen leta efter. Vi har fått det mesta helt gratis, utan att behöva jobba för det. Så är det alla ni oerfarna fölägare ;)

Men jag ska ändå skryta lite och göra några tillägg till ovannämnda lista innan jag tar tag i allt det som egentligen borde gjort nu när jag ägnar mig åt att blogga:

Avklarat innan avvänjning:

• Verka
• Rykta
• Spraya med blomspruta
• Lägga på paddar, schabrak och täcken
• Torka ögonen
• Lägga förband (han fick ett otäckt sticksår)

Dallas jämnårig bror har redan lärt sig att duscha... Så nu är det bara Dallas som stinker. Jag är förvånad över att de andra hästarna fortfarande vill vara kompis med honom!

Så det så :) Idag står Dallas inne och är sällskapsdam åt Monte som är halt. Det är också ett ansvar och en uppgift. Nu har jag ansvar och uppgifter att sköta. Mocka är BLÄÄÄ!

Okej, så här är det tänkt. Jag är nybörjare på häst. Red två veckor när jag var tio! Började på ridskola 2004, köpte egensinnig halvblodsvalack 2006 (han syns i förgrunden). Bevittnade en fölning i maj 2008 och vips var jag en del pengar fattigare men en Dallas rikare (han måste heta Dallas, han är en WESTERN häst). I rättvisans namn så tänkte jag mig faktiskt för lite grann, men det

var inte många som tyckte detta köp var en bra idé. Jag kan kanske ha viss förståelse för andra, klokare människors betänkligheter inför denna förening. Men jag var förälskad, och då och då kunde jag skymta en liten gubbe i hatt och Wranglerjeans på min axel som sa att jag och Dallas var menade för varandra, och vem är jag att gå emot ödets lagar? Nej just det, ingen!

Det har gått snart nio månader sedan denna underbara varelse tog sina första stapplande steg, och jag börjar känna av lite press. Hittills har det varit himla mycket gullande, och man ska kunna ta (läs: pussa) överallt, flytta för tryck (läs: pussa fast hårdare), leda i grimma (läs: pussa fast man går samtidigt) och lyfta fötterna (eller alltså, jag är gift med en hovslagare, så HAN får lyfta fötterna. Kom igen, föl kan ju sparkas det har man ju hört). Fler gånger än jag vill minnas har jag fått höra att det här kommer att bli svårt. Nyligen läste jag en bok där författaren med eftertryck konstaterade att det mest frustrerande hon visste var oerfarna hästmänniskor md unghästar. Jag ar fortfarande ett ärr där den kommentaren träffade.

Men hallå, det måste ju finns andra nybörjare där ute som har tagt sig lite vatten över huvet?! Om ni finns där ute vill jag uppmana er att stanna upp och landa i den mjuka kuddiga känslan av att vara i trygga armar. Jag ska dokumentera den här resan. Jag ska fullständigt oblygt och utan hämningar erkänna alla mina misstag. Om jag lyckas med något tänker jag berätta det här först!

Alltså, jag vet fasen ingenting om hästar. Men jag tänker lära mig! Jag kanske till och med kan komma med ett och annat tips så småningom (du nybörjare: tänkt dig känslan. Komma med ett RÅD till en ERFAREN hästmänniska).

Jag har fler fyrbenta vänner. Jag kanske skriver något om dem med... Och så har jag några tvåbenta dito, kan bli nåt om dem. Jag är GIFT, blir säkert något om det. Jag har ständiga bilproblem, det kan ju vara intressant att läsa om. Jag har en husrenovering igång (fast det är jag faktiskt inte så dålig på. (Eller... jag vet HUR man gör, sen att jag inte gör det... nä det skyltar vi inte med).

Hepp, go natt :)