Inga bestående men

Lillhingsten är ute i hagen (kors i taket ;) ), jag har fått mina två obligatoriska morgonlatte. Jag sitter och tittar på "Efter tio", och funderar på om jag ska orka städa idag kanske.

Först på dagordningen står i alla fall långpromenad med Emil. Sen får det väl bli lite ledövningar med Dallas.

Igår var jag VÄLDIGT duktig och bokförde hela månaden, betalade räkningar, och fick ordning på företagets böcker. Jag skulel vilja framföra en lista med förslag på förbättringar till PlusGirot.

1. Jag vill kunna sätta en bock vid en inbetalning som jag tittat på.
2. Jag vill kunna göra överföringar till mitt bankkonto.
3. Jag vill slippa knappa in en sju miljoner tecken lång sifferkombination som finns på det kort som ska sättas in i kortläsaren så långt att den sju miljoner tecken långa sifferkombinationen inte syns varje gång jag ska logga in.

Intressant va?! Tror ni att det är någon frn PlusGirot som följer min blogg??

Träningen sköter sig själv :)

Jag glömde Dallas i stallet HELA dagen. Eller glömde, extraordinärt dålig kommunikation från min sida gjorde att Dallas blev kvar i stallet hela dagen. Kvart i fyra (på eftermiddagen!!!) hittade jag honom lugnt ätande i sin box, alldeles själv med bara hundarna som sällskap.

Min, när det gäller djuren, vana trogen blev jag såklart iskall och förbannade mig själv hundra gånger om. Jag tolkade Dallas lugna uppsyn som en deprimerad blick fylld av förebråelse och var nästan beredd att sjävmant lägga mig i giljotinen.

Sen kom jag på, han hade det varmt och skönt. Det har varit ruskväder ute hela dagen. Han hade mat, och faktiskt sällskap av hundarna. Detvar väl inte så himla lyckat, men han dog inte.

Ja jösse namn. Mina nerver!

Blogspot :-/

Alltså, blogspot i all ära, men redigeringen funkar inget bra! Ni får tänka att texten i den här inlägget och bilderna i förra ska vara i samma! Capish?


Dagen har innehållit lite mer musikträning, med medvetet hög volym (så hög det nu går att krama ur den lilla fickradion). Lastträning. Dallas går självklart snällt på transporten, står kvar och backar ut. Var det någon som trodde vi skulle behöva TRÄNA?? Förtydligas bör att det är Thomas som sköter "träningen". Han har alltid varit den som är bäst på att lasta. Thomas lärde Monte att gå på själv och stå kvar till han- hör och häpna- drog honom i svansen, "ding ding".


Vad mer...? Jo ledövningar. Nu är det färdigtränat för min del. Stor mening med att JAG tränar på att leda Dallas när det är Thomas som ska visa honom! Problemet med traven har vi löst så att Thomas håller i ledrepet och smackar på. Jag går bakom och driver till Dallas faller in i trav. Då springer Thomas med några steg men saktar av innan Dallas hinner göra det själv. Funkade bra faktiskt. Ska sätta kommando "SSSS" på traven.


Vi har övat på att titta på tänderna och pillat en massa i öronen. Och hållit i snoppen! Betydligt mindre protest från Dallas än förra gången. Han är en duktig kille.


När jag skulle hämta honom i hagen var han i full färd med att sladda runt i snön tillsammans med Bruce. det såg så roligt ut, för de halkade och ramlade på sidan flera gånger. Alltid i en stor hög, huller om buller, liksom PÅ varandra. Jag fick nästan känslan av att de skrattade! I vilket fall som helst såg det väldigt kul ut. Man blev sugen att vara med :)


Emil VÄGRADE följa med husse till jobbet idag. Jag har aldrig sett honom göra så faktiskt, varje gång Thomas lite försiktigt föste upp honom från sin kudde, gick han aka vägen tillbaka och la sig. Han är nog trött, så han fick stanna hemma och sova. Han har i ärlighetens namn jobbat sju dagar is träck den här veckan, han har förtjänat att få helg! Men imorgon och på tisdag är jag ledig, och då ska han få stanna hemma med mig. Det var länge sedan jag hade min vovve själv hela dagen. Ska bli mysigt. Då ska vi gå på lååååångpromenad.

Utlovade bilder på bergsprängaren i stallet *garv*

Nya fleecetäcket.

Checklista och superfynd

Fölungen ligger i hårdträning! Idag har vi tittat på transporten och duschat! Jag säger naturligtvis "vi" helt medvetet! ;)

Jag fick goda och erfarna råd inför det stundande duschandet av en mycket god och MYCKET erfaren vän om hur jag skulle göra, så jag kände mig riktig taggad. Lite för taggad, och kanske lite osäker... och... hur fasen var det nu jag skulle göra... och tänk om jag nu gör en för stor affär av det här och så känner han det och så kommer allt gå åt skogen, och så kommer jag få åka med en bajsdoftande rugguggla till tävlingen!!! Så Petra fick hjälpa mig. Eller "FICK", hon var snäll nog att hjälpa mig. Med sitt självklara sätt tog hon hästen och duschade den. Bara så där. Hela hästen. Ansiktet också! Jag fattar bara inte hur otroligt jäkla lugn den där ungen är! Fast jo det gör jag. Det är stoet, mamman alltså. Hon är fantastisk. Ett mer fantastiskt psyke tror jag knappt finns. Tack Silvia, för den fina fina ungen.

Eller! Så är han döv! Nu när jag förstört den "stackars hästens" hörsel, menar jag.

I vilket fall som helst... Duschträning: CHECK!

Jag har inhandlat ett fleecetäcke, som naturligtvis är alldeles lagom långt, men hopplöst stort över bogen :). Jag köpte det på rea. För trehundra spänn. Men nu ska ni få höra: ord. pris var etttusenfemhundra kronor!! Jo, du läste alldeles rätt: 1 500 :-. Jag tänker att jag har gjort en bra affär. När Dallas har vuxit ur det (om typ två timmar) så har jag tänkt att Åsa kommer vilja köpa det för 500! Åsa! Vad säger du? ;) Jag hade gärna visat en bild på det, men jag ORKAR inte. Telenor, se till att det går att MMS:a bilder till bloggen!! Jag har köpt en COB-grimma också. han växer, den lille.

Ja just det, i ett sista desperat försök att bli av med svältmagen har vi kört en avmaskning till. De fick Axilur i början på året, och nu tog vi en dos Ivomec. Man vet ju aldrig, den förra behandlingen kanske inte fick med allt. Vi får se om det hjälper något.

Ikväll är det soffläge som gäller. Och finalen i Let´s dance! Magnus eller Laila, Magnus eller Laila??

Kram!!

Jag har fått en snilleblixt! Om man publicerar de kedjebrev man får på sin blogg- då har man ju "skickat vidare" till JÄTTEMÅNGA!

Så here it goes (och nu vill jag har lycka och välgång resten av mitt liv, eller åtminstone år):

*****

Hur man kramas...

Om du inte skickar vidare kommer någon ut och pinkar på din dator!

Hare bra!!

Matte lite stressad och Dallas diggar Billy Ray!

Kolla in öronen!

***************************************************************

Matte är lite stressad inför tävlingen. Jag insåg till min stora fasa, igår, att det inte inte alls är en månad kvar till påsk- utan TVÅ VECKOR!!

Det är så mycket att öva på! Det ska lasttränas, ledtränas, haltertränas, duschtränas, miljötränas, musiktränas, borstas och fodras!! Nå, dagens första övning kan ni beskåda ovan. (Obs! Westernhästar diggar Country, INTE opera)

Efter konserten gick vi i alla fall ut på banan och tränade ledövningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att han ska fatta att han ska trava brevid mig. Om jag viftar med repet åt rumpan till, springer han förbi mig, om jag driver för mycket blir han förvirrad och stannar. Dallas gillar när det är lagom :). Men jag tänkte att nu jäklar ska vi springa, så jag drev på ordentligt och fick lite bock och skutt tillbaka. Perfekt! Då vet jag vad vi ska jobba på!

Och eftersom lagom inte är ett ord som direkt ingår i MIN vokabulär så fick Dallas träffa duschen när vi kom in. Duscha mulen var mysigt. Duscha benen var det inge kul alls! Faktum är att utav allt jag har utsatt fölungen för så är det enda som han VERKLIGEN inte gillar att bli sprayad. Alltså, det går, men han gillar det inte. Så jag är väl inte jätteförvånad att han inte tyckte det var toppen med duschen heller.

Två veckor är EVIGHETER! :)

Leve produktiviteten!

Idag har jag hunnit ta en liten sovmorgon, äta frukost i lugn och ro, skriva färdigt försäkringspappren ang Monte, ta hand om fölungen, äta lunch md hovslagarn och hans praktis, fylla på fågelmat, blogga och snart ska jag till jobbet. :) Jag har förstås fortfarande inte städat... men nu ska vi inte fokusera på det negativa. För mycket...

Jag läste lite i förra numret av AQHA´s tidning om hur man med hjälp av grimma och rep kan styra var hästen sätter ner sina fötter. Så jag testade på Dallas idag. Gick såklart jättebra som allt gör med den hästen. Det blir en hel del ledövningar nu inför tävlingen i april. Och så fortsätter vi såklart att utsätta Dallas för allt vad man nu kan hitta på. Idag ledde jag Dallas med ledrepet hängande över hans öra. Varför inte?

En annan övning jag har hållit på med är att lära Dallas "stanna kvar". Han ska alltså stanna, och så ska jag kunna gå bort från honom och han ska stå kvar. Hur går det? Jättebra! Vad trodde ni? Hi hi!

Vår. Vinter. Nej, vår! Eller? Vinter!!

BLUTTANBLUTTANBLÄ!!

Det ligger ett tjockt snötäcke utanför, och det är minusgrader!!
Stackars rådjuret som går här hittar ingen mat.
Stackars lille svultne Dallas har fått ett täcke att värma sig i.

Ja, vad ska man säga! Det ordnar sig nog. Och våren kommer väl även i år. Snart blir det ju sommartid!! Woopidooo!!

Det har flyttat in en ponny i valack/hingstflocken. Han verkar jättetrevlig! Hm... man blir lite sugen... ;)

Idag ska det arbetas!
Kram

Foderproblem

Ett tag tyckte jag att Dallas tog sig riktigt bra efter svältkuren i början på året, men nu har han börjat falla ur igen! Och fort går det! Ja jösses, hur ska det gå på visningen?? Vi blir väl hemskickade med bannor i ryggsäcken... Inte nog med att han är mager och urfallen, det fattas stora BITAR på halsen och i ansiktet! Ja ja, flocklivet är hårt ;-)

Nu sätts projekt rädda Dallas i verket med eftertryck! Planen ser ut som följande: utöver sin nuvarande foderstat bestående av fri tillgång på grovfoder (fattigt hö på dagen och kraftigt hö på natten) kommer han få gå in tidigare på dagarna, typ fyra, för att spara på energin. Dieten utökas med några dl olja och sojaprotein, och så får vi smörja mirakelolja på betten för att de ska läka snyggt.

Om inget av ovanstående lyckas så får vi ställa ut en raggig, svankryggig, tjockmagad och biten liten skrutt på långfredagen. Nåja.

Vår?!

Lördag.
















Måndag.



















Vad är det som händer??? Och mer kommer hela tiden!

...och så glömde vi katten ute i natt... :-/

Milstolpe!

Idag har Dallas och jag promenerat åt ANDRA hållet, uppåt berget. Ett par hus bort bor några ston, dem har Dallas träffat idag och det var JÄTTELÄSKIGT.

Det är första gången jag har sett Dallas bli riktigt spänd och osäker. Han försökte tom vända hem! Perfekt! Vi fick ett gyllene träningstillfälle!

Till slut hade han i alla fall gått åt ett nytt håll, hälsat på en ny gård, tittat på okända ston, varit tvungen att ändå lyssna på matte, gå bakom och på rätt sida och allt sånt där.

När vi väl gick hem så hängde han med huvudet så mulen nästan släpade i marken. Lite lagom mosig i skallen :)

Jag är nöjd. Detta är en milstolpe i lille fölungens liv. Tänk! Världen är större än hagen, och det finns ANDRA hästar där! Men så länge man har matte med sig händer inget farligt :)

Då var det bestämt!

Very Special Ark ska visas i Halter på grevagården på långfredagen. Sätter det på pränt här så att det inte ska gå att smita utan att behöva skämmas inför hela bekantskapskretsen (och inte minst Kung och Fosterland!!). Den som ska skämmas är naturligtvis inte jag utan Thomas. Och allt detta är det självklara och enda tänkbara straffet för att det skamlösa plagierande som pågår på Thomas blogg! Ha ha ha!!! Det hade du inte väntat dig! En tjuv är en tjuv är en tjuv... ärlig eller ej. :P



Vi har äntligen hittat det perfekta betet till Dallas. Jag kan bara säga det att om jag vore unghingst så skulle jag lätt vilja bo där. Alla detaljer är inte utarbetade till ända, så det är inte 100% klart än. Men vi håller tummarna.

Igår var fina fina Bruno här och hjälpte oss att gallra upp lite nere i hagen. Jag tänker dock av ren tjurighet inte skriva nåt om det och definitivt inte visa några bilder, för det kan ni se... var då... just det! THOMAS BLOGG

Hörrni... jag tror vi har ett bloggkrig! :)

Liten rolig historia jag fick på mail

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat. På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...