"Tänk om, tänk rätt" tänkte jag och gick in i hagen. Jag passerade darrande platsen för min luftfärd några dagar tidigare (nä, det gjorde jag inte... men erkänn att det lät dramatiskt) och satte mig en bit från min lugnt hömumsande hingstgrabb. Det tog en stund innan han kom fram och det är nytt. Fast han har väl svårt att se varför han skulle fjäska för någon som knappt haft tid att säga hej till honom på flera veckor. Och det får man ju förstå. Så jag satt där en god stund innan han till slut kom och sträckte fram en mjuk men kletig mule. Lite kel, fast bara pytte sen gick jag några steg bort. När han tog ett steg för att följa efter ropade jag "Dallas! Kom!" och sträckte fram en morotsbit. Och så lite kel och beröm. Gå några fler steg bort och vänta tills han gjorde en ansats att komma efter. Ropa. Berömma. Godis. Sen höll vi på så där tills vi hade gått ett varv runt hagen och morotsbitarna var slut.
Bilden har, uppenbarligen, inget med inlägget att göra förutom att det är Dallas som doppar fötterna i det salta västkusthavet på Bassholmen.
I vilket fall som helst så avslutade vi med benmassage och kli i näsan (ja, inne i) som är sköööönt och sen avlägsnade sig matte innan Dallas gjorde det.
Kan man ställa upp i första lydnadsklassen med en hingst tror ni? Det är nästan lika exotiskt som att komma med en basset ju!
Nej, det är bara inte klokt vad duktiga vi är. Min hingst och jag.
- Posted using BlogPress from my iPhone
5 kommentarer:
Kli i näsan?...kli i NÄSAN?!?
Kan det här vara svaret jag sökt?
Är detta den optimala belöningsformen? Den som kommer att ta mig & Grabbarna till den översta pallplatsen?
*undrar...förundras*
Glöm allt vad bollar och kampisar heter - fram med topsen!
Heureka, se upp på tävlingsbanan för här kommer vi!!!!!!
Först: alltså, Larsson, du är inte klok! Inte någonstans, nu skrattade jag så att Huliganen vaknade ur sin skönhetssömn.
Lotti: jag tycker du ska ställa upp med Dallas i lydnadstävling. Tänk så förvånade tävlingsledarna ska bli vid tandvisning. Frågan är bara om hindret kan höjas tillräckligt mycket?
Lessen Lotti, det kommer att snubbla på läggande under marsch. man ska aldrig säga aldrig men jag tror ändå inte att det blir snabbt nog, smack i backen liksom. Då tror jag mer på agility.
Men det ÄR spännande. "Manen som tar med hästar", jo han var först med den titeln!, skrev om just det där med dominans och att ta ledarskapet. En vän som blev rädd för sin jättehäst lärde sig tekniken och red honom sedan med endast grimma ute. Sånt här är fruktansvärt spänande (om man bortser fran näskliet).
Alltså: Mannen som talar med hästar" ska det ju vara. Gick snabbt där.
Larsson. Jag kan bara säga "Varsågod". Och att jag förväntar mig 10% i enhet ära och berömmelse i royalties på alla hundrelaterade framgångar framöver.
Irene. Hm... tandvisning?? Är det sånt på hundtävlingar? Jaha, nä då var det kört... Hästtänder är liksom inget man frivilligt tittar närmre på. Annat är det med Emils skinande vita, stoooora och vassa huggor.
Bitte. Vaddå? Är inte näskli spännande nu heller? Jag trodde det var DET som var spännande. Lyssna bara på Larsson här ovan. Hon fattar! Som allra mest spännande är det att se vad man hittar där inne i hästnäsan, det är både det ena och andra kan jag säga. Och sen är det spännande att se vad mycket man kan åstadkomma om man bara bjuder på fem fingrar rätt upp i borren! Massor ska jag säga.
Agility... så du tror att det funkar bättre att få hästen att krypa igenom en tygtunnel då? Och att springa slalom? Och att trippa längs en liten spång två meter upp i luften? Ja om du säger det så ;)
Kram på er!
Skicka en kommentar