Rapport från Lasse:

Röntgen visar vare sig tecken på rotation eller sänkning av hovbenet på någon framhov. Inget konstigt i skellett eller leder. *tar ett djupt andetag och pustar ut* Han är sedan igår morse betydligt mindre halt, och har nu klartecken att vara ute med de andra. Inte för att han behövde Lasses medgivande, för krypa under ligghallsgrinden kan man ju göra ändå. Alldeles efter eget huvud ;) I söndags natt bäddades hingstpojke, i vanlig ordning, ner i sin halva av ligghallen. Och på måndag morgon vaknade jag, sträckte på mig, tittade ut genom fönstret och räknade snabbt till en, två... eh tre (??) hästar i hagen. Jodå, där stod de alla tre och kikade intresserat på mamma älg med bebis som förnöjt stod i trädgården och mumsade äpplen.

I ligghallen såg allt ut som vanligt. Grinden var helt orörd, så efter ett torrt konstaterande att han helt sonika krupit under grinden valde jag att se glaset som halvfullt och vara nöjd över att han haft vänligheten att inte ha sönder något. Jag lät grinden vara stängd och gick in för att dricka mitt morgonkaffe. En stund senare räknade jag till... noll hästar i hagen. Tänkte att, okej då har de gått in. Blir kanske lite trångt för alla tre att samsas om halva ligghallen, så jag går väl ut och tar bort mellanväggen. Döm om min förvåning när Birger och Villgott står i den öppna halvan och Dallas- som om inget någonsin hänt i sin stängda! Han har alltså krupit IN igen. Ställt sig i sin box, lite avledande visslande låtsats som han aldrig gått ut därifrån.

Hästar!!

Men i vilket fall som helst. Röntgen visar en antydan till bockhov, vilket faktiskt skulle kunna förklara den anknäbbsliknande hovformen. På omvänt sätt liksom. Jag får överlåta närmare förklaring på det till Hovslagaren. Sen har han tunn sula, vilket förklarar att han är så ömfotad. Det blir såklart lätt blödningar, vilket trycker och gör ont. Vi fick bekräftat att det är helt rätt att ha honom skodd och så ska han få lite behandling mot inflammationen i sulan. Sen är det bara god hovvård, biotin, bra foder och ett bra bete till sommaren som gäller. Och kanske kan vi räkna med bättre hovar till nästa höst. Hoppas.