Morgonsoffan

Jag sitter i soffan med datorn i knät. Ute har vädret just skiftat från mulet/milt till blåsigt/spöregn till halvklart/torrt på en kvart. Är det inte märkligt att man aldrig upphör att förvånas över vädret här i Sverige? Man tycker man skulle lärt sig efter några tusen år! I vilket fall som helst så har jag kommit hem från jobbet. Fodrat hästar, pussat mular, kramat katt och sjunkit ner i soffan. Emil verkade tycka det såg mysigt ut för han sjönk ner bredvid mig och sover nu djupt och snarkande med rumpan tryckt mot mig och huvudet på kudden. Jag behöver gå ut och snickra på stallet. Men en stund till tänker jag sitta här. Lyssna på Markus Birro prata om sorgen efter två barn som inte fick finnas till i världen. Njuta av värmen från Emils kropp och en jättestor latte med socker i. Jag kanske till och med skiter i att snickra... vem vet?