Att messa med min hund...

... är ungefär lika smart som att promenera in i ett björnide med dålig attityd!

Jag får inte mycket tid med Emil längre, inte sedan husse blev egen och Emil fick jobb som hovslagarhund. Det är konstigt för han har ALLTID varit mest med mig. Jag försöker i alla fall få låna honom när jag har lite ledigt, så idag erbjöd jag generöst en skogsutflykt med matte istället för jobb. Det var taget och vi gav oss, pliktskyldigast och ordentligt iförda varsin reflexjacka, av. Kanske borde jag tolkat det avlägsna åskmullret som ett illavarslande tecken, men som en idiot tänkte jag inte låta något komma i vägen för min och Emils dag tillsammans.

Emil var sprallig och glad, som alltid i skogen. Jag hade kommit ihåg att ta med en älskad vante att kampa lite med. Han skuttade glatt vid min sida fram till den plats där vi brukar ha lite sökstation. Så jag slängde ut godis till vänster om mig istället för höger, som jag brukar, och grabben satte av med nosen i backen. Plötsligt börjar han rycka, kasta sig runt och gnaga sig i pälsen, frenetiskt klia sig och se allmänt panikslagen ut. Jag rusar fram och upptäcker till min fasa att han är FULL med getingar. Jag reagerade reflexmässigt och försökte vifta bort dem, men de satt fast i pälsen. Jag reagerade återigen reflexmässigt och skrek: "Spriiing", varpå Emil sätter av i full fart. Och getingarna sitter kvar. "Staaannaaaa!" (Tänk jag har aldrig haft så bra lydnad på min hund). Jag blev tvungen att plocka bort getingarna med handen, en och en. De hade krupit in i pälsen, ihoprullade som ilskna bollar med gaddarna i vädret. Tur i oturen att Emil har hunnit sätta en hel del vinterpäls redan. Tur, därför att det såg tufft ut för getingäcklen att ta sig igenom underullen. Otur, för att de var väldigt svåra att hitta. Tre gånger trodde jag att jag fått bort alla läskiga kryp, och tre gånger till fick jag leta igenom hela hunden. Stackars Emil var så duktig och satt blickstilla medan jag rotade igenom pälsen gång på gång. Jag lyckades inte heller döla vare sig panik eller att jag tyckte fruktansvärt synd om min älskade vän. Getingjäklarna- jag hoppas de får en riktigt RIKTIGT dålig dag!!

Nu är vi hemma och vilar i djupaste förhoppning om att slippa svullnad, hängighet och en akutresa till kliniken.