Usch, jag känner verkligen att den här bloggen lever på övertid. Av flera anledningar. 1. Jag har hittat in på flera helt fantastiskt underhållande bloggar med författare som kan både fota och skriva så att man själv får skämmas. Så jag har prestationsångest. 2. Mitt liv är inne i en ganska händelselös fas, åtminstone där det gäller sånt som jag kan skriva om här. Jag lägger en hel del krut på jobbet just nu, men jag bor på en liten ort och lyder under sekretesslagen så- nä. Emil mår bra, Trollis mår bra. Vi snickrar på vårt stall och stängslar och förbereder inför hingstarnas antågande. Inte mycket att rapportera.
Jag ska ge det en chans till när Dallas kommer hem, den här bloggen ska ju trots allt handla om honom och det har den ju inte gjort mycket de senaste 4 månaderna. Vem vet, den kanske blir rolig igen då.
56 minuter sedan
5 kommentarer:
Det är väl inget fel på din blogg, alltid lika rolig att läsa.
meeehh! Nu faller jag ner i gråt och sliter mitt hår..(just det har ju inget kvar snart)
Klart du ska fortsätta! Är två-tre läsare mindre viktiga än 100???
Sug på den du!
hormoner.... hmm men du kan ju FOTA har ja ju sagt.. kram kram.
Å vad ska jag läsa då, hade du tänkt dig???
Min egen blogg, kanske...
Nädu, nu får du allt tänka om!
Nääääeee, vad gulliga ni är :)
Vänta vänta! Jag måste springa och hämta håven!!
Ha ha!
Skicka en kommentar