Jag var på gång!

Hrmpf :/ Om ni undrar över invasionen av *** i min blogg, så beror det på att det är det enda sättet att få in ett mellanrum mellan styckena?! Jag säger bara QUE??

***

Jag tyckte jag var på gång riktigt bra med den här bloggen. Dagliga uppdateringar, fina bilder.

***

VAD HÄNDE??

Jag jobbar. När jag inte jobbar springer jag på utbildningar (ja ja JA, jag är tacksam för att jag får fortbildning). När jag inte springer på utbildningar sitter jag på en pall och tittar på när min snygga snygga DUNDERSNYGGA unghingst (ja, ni läste rätt. En raskt ökande grad av snygghet har medfört ett officiellt upphöjande från den smått degraderade, och inte så lite av mattes "tiden-går-så-jävla-fort-noja" influerade, titeln "fölis" till det mer respektingivande, gentemot grabben i fråga respektfulla och rättvisande: UNGHINGST) betar. När jag inte tittar på när min UNGHINGST betar, försöker jag ta igen lite sömn. Det är ett rafflande liv man lever!

***

Idag är det den 29:e april. Den 9:e maj åker Dallas på kollo i fyra (4!!!) månader. Det är 11 dagar till den 9:e maj. Alltså, brukar man inte få ha "ungarna" hemma till de är minst sexton innan de ska hålla på och flytta hemifrån??!! Stå på egna ben och greja. Va fasen ska DET va bra för?? Man bara undrar... :(

***

Det skulle vara bra om den himla hagen kunde bli färdigstängslad så man åtminstone slapp HÅLLA i hästen när han betar... Så man kunde gå in och blogga under tiden. Hur får man hagen att fatta att den ska stängsla färdigt sig?? Pratar man "hagska" då eller? Eller säger man till sin hovslagare?

***

Hörrni! Jag känner en hypokodriker av... ja vad ska vi dra till med... typ 6:e graden på en tiogradig skala. Ni vet: "Duuuu, jag hamrade mig på tummen igår. Nu är den blå. Tror du vi måste dra ut den??" Eller. "DuuuuuuUUUuuuu, det gör lite ont i knät när jag har hukat mig i tjugo minuter. Tror du korsbandet är av?" Alla har vi väl följt nyheterna den sista tiden. Jag har bara väntat. Bidat min tid och väntat på att h*n ska komma:

"Duuuu, har du hört om den däringa svininfluensan?"

Ja, det är inte lätt att vara kondris när det är PANDEMI på gång!! :)

***

Igår tog vi med Dallas hem. Det är i alla fall en promnad på en och en halv kilometer en väg. Det är det längsta han har gått från gården. Så nu har han fått titta på sin nya hagen. Jag tror han tyckte den var fin. Och god. Och så gick han förbi en vacker liten dam i passande ålder och ras, hon var mycket imponerad! Tacka f*n för det. Jag skulle också vara impad om jag var ungsto och fick syn på den vackre pojken.

***

Nej, nu MÅSTE jag försöka få i mig frukosten.

Bloggtips: Fugly horse of the day. Länk i min blogglista.

Boat åt Dallas.

Vilket aprilväder!!

All elak taggtråd är borttagen av eder undertecknad! Nya stolpar är nedslagna av en hovslagare som bor här i trakten! Nu ska alla isolatorer skruvas i, tråden dras runt och sen kan fölisen flytta in.

Vad duktiga vi har varit! För en annan kanske vi bara har stängslat en hage. Men för oss handlar det om att förverkliga drömmar. Det är en skön känsla att göra något för sig själv.

Ledarskapsträning? Nä löpträning!!

***

En liten stunds ensamträning i stallet och en kvarts bete stod på kvällens "tränings"-program. Tyckte det kändes lite fattigt, så jag tänkte att fem minuter i rundcorallen kan väl inte skada. Faktum är att Dallas har börjat visa lite humör nu de senaste dagarna. Förvisso... när Dallas visar humör innebär det att han stampar med hovn och plutar med underläppen, men ändå.

Lite ledarskapsövning alltså... i fem minuter....eller kanske snarare en KVARTS trav runt runt i den förbannade corallen. Hur får man stopp på en fölunge som inte förstår sin egen arts kroppsspråk (okej, talat med lite brytning)?! Hallå, lille gubbe med wranglerjeans och cowboyhatt!! Du brukade sitta på min axel! Var har du tagit vägen nu då?!

Nu e det sommar nu e det sol nu e det ko... :)

***

Sol och värme. Blå himmel och ledig dag. Vad gör Lotti?
Påtar i trädgården? Stängslar hage? Eldar ris? Solar?

Nääää! Åker till IKEA såklart!!


Vad trodde ni?

17 år.

***

17 år skulle min älskade Montekille blivit idag. Matte saknar dig.

Nu är vi på banan (som typ ridbana, inte som frukten) igen!

***

Sedan tävlingen har träningen gått ut på att Dallas har fått vara ifred i hagen, vila hjärnan och kroppen efter den enorma påfrestning som tävlingen utgjorde (läs: sedan påsk har det varit så FÖRBANNAT mycket!! Från att vi skulle mjukstarta jobbet och jobba lite lagom långa dagpass, blev det helt plötsligt fullt schema med dygnsturer! Det är visserligen kul, men det blir ju inte så mycket tid över. Dessutom är det deklarationstider och så är ju tonåringen här. Och då vill man ju inte gömma sig i stallet utan vara med henne. Så- vi har dumpat Dallasponken i hagen. Slängt åt honom lite mat och kanske borstat något tag någon gång i veckan. Han har skruttat runt i hagen med polarna helt enkelt :) ) Men idag hade jag bestämt mig för att spendera ordentligt med tid med min lille häst. Så först har vi lekt i hagen. Jo, faktiskt! Det var skitkul! Jag vet egentligen inte om det var roligast att springa runt i hagen och leka unghäst eller om det var Dallas obetalbara MIN som utgjorde den djupaste källan till underhållning: "Ähh matte. Du är medveten om att du bara har TVÅ ben va? Och att det där benen du har upptill inte är till för att gå på?? Hallå matte! Du KAN inte bocka. Här, jag visar hur man gör!" Ha ha!



Sen har vi varit på promenad med betespauser. Det är hög tid att vänja in Dallas på gräs, han ska åka om tre-fyra veckor. Det här är ett problem eftersom det inte direkt finns något gräs... Men han får beta det som finns i dikeskanterna. Vi har träffat två afrikanska dvärggetter- en svart och en röd. Det var av någon outgrundlig anledning fullt naturligt att träffa två getter mitt i byn, tyckte Dallas. Får mig att börja fundera på det här med reinkarnation... hm. Undrar om Dallas var getbonde i sitt förra liv??



Lite massage gjorde gott efter alla nya intryck, kanske mest för matte som insåg att hon längtat efter sin lilla fölskrutt. Jag kan inte fatta hur fint han har tagit sig i kroppen. Han har stuckit iväg den här senaste veckan bara! Jag ska ta lite nya bilder. Eller kanske be Petra... skulle ju vara kul om de blev lite fina.

Ponnyn i hagen satte mig på priv riktigt rejält idag!! Han skulel trängas och springa över mig och gå iväg och göra precis som HAN ville. Då blev jag förbannad, och då blev han spak. Hi hi. Lilla Walle.

Öhh...

...vilken dag!

Men vem träder in och räddar den? Jo, Åsa såklart. Kära kära Åsa som tar med oss på en lång ridtur i skogen. Så nu har jag en skönt trött rumpa, en överlycklig tonåring, lugn i sinnet och en lång natts sömn framför mig

Tack Åsa! Och lilla söta Ernst såklart :)

Ahh!

Vilken dag! Tonåringen (hon har såklart ett namn, men det ska vi inte lämna ut hur som helst ;) ) och jag har varit hos Åsa (hon heter Åsa. Fast idag fick hon heta Kärring- not. läses som det skrivs, med TVÅ R- ett par gånger ;) ) och ridit. Små söta ponnisar med en sjuhelvetes galopp!! Det har varit gôtt väder hela dagen, och efter ridningen har vi jobbat dräng, gosat föl, burit stolp och ätit hamburgare!! Livet är som det ska.


Lilldallas står i sin stallet med sina partners in crime och mumsar lusern, som han älskar. Han växer mycket nu. Han börjar få häng på rumpan!! Man blir stolt :)

***

Morgonen har varit mulen, men nu har solen tittat fram. Ambivalent som jag är till min natur kan jag inte bestämma mig om jag ska börja dagen med att städa eller ta hand om Dallas. Är i vanlig ordning inte färdig med frukosten, fast jag jobbat på det i två timmar. Hur lär man sig att äta på morgonen?? Tips? Någon?

Förresten: kolla HÄR om ni vill se lite bilder från tävlingen.

Vi har vår alldeles egna deckargåta här i byn. Några av grannarnas brevlådor är tillbucklade, mycket av bucklets karaktär pekar mot att någon backat in i dem med en bil. En vit bil. Det vet vi pga det vita lackskrap som etsat sig in i plasten på en av lådorna. Etsat sig fast på ett sätt som talar för att lackskrapet liksom gnuggats dit med lite kraft! En sån kraft som ju blir när man backar in i något så förhållandevis fragilt som en brevlåda med något så förhållandevis kraftfullt som en bil. Just detta med det vita lackskrapet är alldeles utomordentligt spännande eftersom ingen utav oss här i byn äger en vit bil. Men! Och nu ska ni få höra: En av grannarna hade igår noterat hjulspår som kom från VÅR tomt. Ja jösses, det är så spännande så man får kill i magen!!

Brevlådor: Kan man köpa dem på Jula?

***

Här en en annan deckargåta:

Den som kan tala om vad det är får en puss!

Redig värre!

***

Jag växer med uppgiften! Jag tror jag ska skaffa mig en tonåring!

Kan man köpa dem på Jula?

Hemma igen.

***

Så var man hemma igen. Dallas mötte i hagen, Trollis och svärfar mötte på tomten. Det fanns nya blommor, katten hade TRE fästingar (stackarn), det var varmt och skönt i huset. Det var allmänt skönt att komma hem.

Fast vi har haft det helt underbart. Jag ser fram emot att kunna åka upp igen efter betessläppet, med lite tur är hammocken framplockad då :)

Sen har jag städat, bäddat, ätit och lite sånt. Nu tänker jag gå och lägga mig tidigt och läsa min nya underbara bok om hästar.

Just det, och så har vi blivit tonårsföräldrar!

Påsk!

O, vad jag är glad att jag lyckades få ledigt på påsken. En fantastisk dag med värme, solsken, min kära kusin som jag inte har haft tillfälle att verkligen sitta ner och prata med på ÅR, mormor, mamma & pappa, brorsan, brorsdöttrarna, en delikat middag och som alltid i ovan nämnda sällskap, många glada skratt!


Kan det bli bättre??

Fin häst!

Och nu har vi röda rosetter som bevisar det!!

Halkade in på en blogg...

...såg en film. HÄR

Skrivkramp...

Eftersom jag mer eller mindre lämnat över min lilla häst i husses vård har jag liksom ingt av värde att skriva om....

Vad kan man dra för lärdom av det? Ett liv utan hästar är inget liv!!

****

Här är en skön bild i stället:

Utan bröd försmäkta vi på denna ö!

Å, idag har jag varit sååååå duktig. Jagharborstatlastatrundcorallatjobbatledtränatsprungitprom
eneratverkatraspattvättatklappatmötathandlatplaneratskickattränsatbedömthämtatkammatflätatfodrattagitinplåstratom... och så hann jag rida in fölungen däremellan!


;)

Trollis lucka

Glömde berätta! Jag har varit lite motståndare till den här kattluckan. Skäl: han är en jägarkatt! Det är ju jättebra så länge han äter sina byten UTE. Igår sattes kattluckan in, vad hände i natt? Jag vaknade av att Trollis högljutt påkallar vår uppmärksamhet. Varför gör katter det??

När han berättar lite säger han ungefär så här: "ääch" eller "mrrrrup". När han vill ut säger han: "määäe". När han är förbannad säger han: "MMMUUUIIIIAAAAOOOO". Inatt sa han "MÄÄÄÄ" "MMMIIIIÄÄÄÄ". Det betyder: "Jag har tagit hem en skatt. Kom och beröm mig! Ingen orkade gå upp och berömma kattskrället, men dramatisk som han är hade han smetat blod på kattluckan, lämnat bloddroppar på hallgolvet, lagt en liten inälva på sovrumsmattan och gått ut igen. Allt så att hans stpora bragd inte skulle gå obemärkt förbi.

Skrälle!

Mamma och pappa :)

Mors. Idag åkte mamma och pappa hem. Jag har tjatat och tjatat om att de ska komma och BARA hälsa på, inte jobba. Så den här gången tog de varken med verktyg eller arbetskläder. Men... det funkar att jobba i finkläder också! Tomten har blivit krattad, alla grenar staplade på hög, växthuset är rengjort, pärlspont spikad och grundmålad i trappen, gurka och squash förodlat, företagets bokslut såväl som både min och Thomas deklaration (inkl. renoveringen av lägenheten) klar, nya vitvaror inhandlade och kattlucka insatt. Allt detta på tre dagar! Helt otroligt.... jag fattar inte att de orkar. Varje gång de kommer drar de in som en virvelvind, ordnar upp i våra liv, peppar oss att orka fortsätta, kämpar och sliter. Och varje gång de åker sitter Thomas och jag här ödmjukast fyllda av tacksamhet och saknad. Idag fick jag frågan om jag har några drömmar. Jag drömmer om att kunna köpa en gård tillsammans med mamma och pappa. Inte för att de ska jobba. För att det är mysigt när de är här. Det är hemtrevligt och tryggt. Och vi saknar dem alltid när de åkt.

Trollis har äntligen fått sin kattlucka. Den är i minsta laget. Eller kanske mer troligt, han i största laget. Tur att han är stor och stark så han orkar dra igenom rumpan: "Hiiiiiieeee!!"

Dallas har åkt transport idag. Med mellanvägg. Alltså, jag har ju inte det allra mest utvecklade hästögat, men nu kan jag i alla fall se att han tagit sig fint. Han har blivit stoooor! Och så har anmälningspappren från Bassholmen kommit! Nu vet vi att det säkert blir av! Jag är nästan lite avundsjuk på honom. Jag skulle lätt vilja bo på Bassholmen i sommar!

Emil är märkligt halt. Han har slickat sig i vänster baktass någon vecka och vi har letat och letat men inte hittat något. Så i lördags blev han blockhalt på VB. Jag fick BÄRA upp honom för trappan på kvällen. Lilla snuttegubben. Sen på söndagen var han lite bättre och lagom till att han hoppade ur bilen hos veterinären på söndagsmorgonen var han hältfri! Så har det kommit och gått, eller egentligen är det så att det har kommit när han har legat still en stund och gått över när han rört lite på sig. Men så idag böev han plötsligt halt på HÖGER bak! Hoppade på tre ben några meter och sen plötsligt var det borta. Skit skit och dubbelskit. Jag får ringa till Vara imorgon, så får de göra en rejäl hältutredning på honom.

Har jag sagt att vi köpte nya vitvaror i helgen? Ny kyl/frys och tvättmaskin!! Och för en gångs skull behövde vi inte ta det billigaste, utan lite mer kvalitet. Nu står det nya här hemma, och det känns så himla kul! Hur många vuxenpoäng är det? När man har shoppat både kläder och vitvaror samma helg, och man är gladast för vitvarorna??

Lön för mödan

Det vill vi alla ha. Så Dallas fick en "spamassage". Inte för att jag kan massera hästar, eller- jag är inget bra på hästanatomi, men det jag gjorde idag kan man fördelaktigt nog utföra utan att veta vad som är upp eller ner på en människa. Eller häst. Jag brukade göra det på Monte, och han tyckte det var jätteskönt. Det är inte mer avancerat än att man stryker med båda händerna över hästens kropp. Lååånga, fasta tag ska det vara. Och man ska stryka överallt! Även svansen, manen, ansiktet, öronen och skapet ska vara med. Jag lovar att hästen kommer att somna. Och du lär snabbt känna varenda kvadratmillimeter på din häst. Jag har alltid haft för vana att göra en kortversion varje gång jag tar in min häst. Varje liten skråma upptäcks i tid, hullförändringar, svullnader, gallor, puls. Man får snabbt superkoll på sin häst, och det tycker jag är skitbra. Vill du skämma bort din häst kan du gärna hålla på i åtminstone 45 minuter, och sedan låta honom/henne gå in och lägga sig i boxen. Men att känna igenom hästen på det här sättet med båda handflatorna brevid varandra så man får en rejäl anläggningsyta tar 5 minuter. Jag inser just att jag ALDRIG gett Dallas någon form av massage. Innan Monte dog, var det alltid han som kom i första hand. Och hade jag masserat Monte orkade jag väl inte ta en häst till. Och sen har det varit så hysteriskt med förberedelser innan utställningen. Ja, man prioriterar inte alltid så bra.

Liten promenad i blåsten har vi tagit, Dallas och jag. Vi såg en kattskylt som var JÄTTELÄSKIG!!! Och så kom husse i bilen, och då lärde sig Dallas att om man sticker in huvudet genom ett bilfönster kan man hitta morötter.

Igår var det underbart väder. Hästar är riktiga livsnjutare. Se och nut lite du också:

Explosionsartad tillväxt...

...är det ju inte i ekonomin. Men Dallas, han växer så det knakar just nu. När jag täcker på hur skruttig han var för bara en vecka sedan, känns det väldigt långt bort! Den där vackra killen som vi såg förra årt är här och i alla fall hälsar på ett tag. Samma vackra kille, i lite större format bara. Det lär väl komma fler tillväxtperioder då han ser lite skranglig ut, men den här är i alla fall på väg att lugna sig. Jag har gärna lagt ut en bild, men jag hinner inte ikväll för nu sitter både Thomas och mamma här brevid och gnäller, "Mååååste du sitta och data jäääämt!!!" "Kan du inte vara lite sociaaaaal!!"

SUCK!!!

Idag har vi haft Halterträning med haltergrimma och kedjegrimskaft. Dallas var såklart INTE nöjd med kedjan, men vi får ta det med ro och träna lugnt. Hans sår, ser lite sådär ut. Gäller att hålla det öppet och rent.

Nähä, jag får väl sluta nu då!! :-/

The game is on!

Nu jäklar är det tävling!! Nu har till och med våra gemensamma läsare börjat trigga oss (mig och den dära äkta hälften) att tävla i bloggande! Jag tycker att JAG leder! Håll med! Håll med!

Idag har jag och mamma shoppat, heeeela långa dagen. Självklart har ingen av oss köpt det vi skulle ha, men en massa annat fint. Vill man se får man komma och hälsa på ;). Men jag har faktiskt hittat både tvättmaskin, torktumlare och kyl/frys som jag tänkte vi skulle köpa. Tur för mig att jag inte är gift med en ekonom. Jag kan få Thomas att köpa VAD SOM HELST, bara jag säger att vi behöver det. Han är viiiirad runt mitt liiiilla liiiilla finger :D

Jag blev ganska trött, vilket visade sig tydligt när jag, efter en enda öl, skulle försöka messa till Petra och be henne släppa ut Dallas imorgon. Det krävde tre vändor med mess fram och tillbaka innan det var uppgjort. Ha ha. Sista messet från Petra: "Rött eller vitt ;)". Ibland tänker jag att folk känner mig för väl.

Dallas är en surpuppa.

Ha ha, det är väl en sanning med modifikation. Men sant är i alla fall att idag har varit en ganska jobbig dag för Dallas, och att han börjar inse att matte och husse inte BARA är snälla och gosiga hela tiden.

Jag upptäckte ett sånt där sår igår. Ni vet, ett litet med en gigantisk svullnad runt om. Man vet inte om det ÄR ett litet sår, eller om det döljer sig mer under huden. Och han tycker ju att det är så himla jobbigt med allt vad sprut, spray, och spol heter. Så när jag spol/sprut/sprayade ur såret med väteperoxid var han... ja, låt oss säga, inte HELT nöjd. Det har vi gjort TVÅ gånger idag. Plus en dusch och ledövningar. Allt i kombination med bock och skutt. "Smack" betyder alltså numer galopprusch med bakutspark.

Imorse hade han fällt ut snorren när ett av ungstona kom in i boxen brevid! Lämpligt nog tog hon ingen som helst notis om honom, så det gick inte hem! He he!

Nähä, nu har Lena kommit, så nu måste jag sluta. Ni vet, hon som hade sitt föräldralösa lilla föl i köket. Hi hi. ;)

Det händer grejer

Monte njuter av friheten!

När sommaren väl kommer bör det ha varit en ytterst händelserik vår för lille Dallas. Nu tränas det så det ryker om oss, snart (JÄTTEJÄTTESNART) är det tävling, och sen ska Dallas åka till Bassholmen. Det ska bli hur spännande som helst. Det blir en ganska lång transport dit, och så flottfärd (!!) över till ön. Det känns himla bra att kunna ge honom en riktigt lång och skön sommarvila efter vårens alla prövningar. Sommarlov på Bassholmen, 70 hkt mark varav 40 är rent bete, möjlighet att bada i havet, ett helt jättegäng (ca 20) gäng med kompisar att busa och bråka med. Låter det lockande? I så fall är det betessläpp i maj! Det enda molnet på sommarhimlen för Dallas del är att han MÅSTE upp i hull innan han kan åka.

Igår fuskflätade jag Dallas man. Det var inte utan sorg i hjärtat, för det där med att manen ligger lite hur som helst och på båda sidorna om halsen är lite typiskt föl. Att fläta över manen, att tvinga över den på en sida, är ett litet liiiiitet men ändock (vad konstigt det ser ut?? Ändock? Än dock? Endock? Nä, va fasen hur skriver man???) noterbart steg in i vuxenvärlden. Jag kan rapportera att det INTE var populärt! Han gillade det inte alls, trampade runt och tramsade sig. Han har lite trams på kontot att plocka ut, så man får väl se genom fingrarna. Värst var det med luggen- skitsur blev han. Hi hi.

Jag ska snart iväg på möte inför det nya jobbet. Kan också bli spännande. Jag har ingen aning om när vi ska börja jobba skarpt. Hur mitt schema kommer se ut. Vilka mina arbetskamrater är. Eller vem vi ska jobba runt. Jag vet vem min chef är, det är ett plus.

SHIT!! Nu ringde mamma och sa att hon och pappa kommer IDAG! Vi har inte lyft ett finger här hemma på två veckor, det är SÅ stökigt. Jag måste STÄÄÄDAAAA!!! AAAAhhhhh!!!

Fast, ja vad kul!! :)