Taklagsfest

Först och främst tänker jag skylla ifrån mig. Jag skulle visat upp detta minnesvärda ögonblick för flera dagar sedan om inte min hovslagare slarvat bort mitt minneskort. Karlar!!

Här är det i alla fall. Takstolar resta på gammeldags vis, med mankraft. Och hörrni! Den som inga vänner har, den får gå med.... ja, utan stall helt enkelt :)

Allt är bra! Djuren mår bra! Jag mår jättebra. Det är bara så himla myyyyyckeeet nu!! *rusar iväg till jobbet*

Fixad, donad, grejad och så hem igen

Ja e fååångad i en stooormvind, fast för dig. Ehum, oj ursäkta. Är vi live?

Trollis har gjort ett besök på vår eminenta veterinärsinrättning idag. Han skulle bara vaccineras, så jag skulle väl i teorin ha kunnat at hit min kompis och fått det gjort snabbt och smärtfritt hemma. Men nördig som man är tänkte jag att det kunde vara lite nyttigt för missen att komma ut. Åka lite bil, se lite annat. Helt enkelt försöka motverka att han år här och blir alldeles för bonnifierad, så man inte kan ta med honom någonstans sen. Social träning tror jag visst det kallas. Jahopp, kattluckan låstes igår kväll precis lagom till att kissen hunnit dra in svansen. Instoppandet i bur: finemang. Åkande i bil: mjjjae (läs: mjauu) missnöje uttryckt och noterat. Väntande i väntrum: oklanderligt uppförande från kisses sida. Vägning: han väger 8,0kg med bur. Charmande av djurskötare (brukar vara bra för att få ner priset lite): utmärkt!! Helt klart värt en guldfisk :)

Vad mer... vi har övningskört chipet. Det funkar fint. Han är den han ska vara. Vi har tittat på tannsingarna. De var ganska fina, men inte lika fina som mattes. Sen har vi åkt bur i bilen hem.
Ja vad säger man. Inte riktigt lika morsk missekatt...

Avslutningsvis, eftersom alla andra visar upp sina blomster. Här en en bild på min megastora ros, megaris rosususis, som jag har i trädgården. Mest för att visa att den är stor. Vill ni se riktigt fina blombilder rekommenderar jag en titt på Häst och hund (jag vet, namnet är något missledande, men jag kan efter nogsamma efterforskningar bekräfta att det går att titta på blombilder där)

Sömnigt...

Emil hade fått massage så han var lite lätt mossig i roten (jobbigt att man ska behöva ha koll på matte, och att hon ska envisas med att vara ute jämt). Emil äääääälskar "sin tant" som kommer och masserar honom. Fast han älskar henne på ett lågmält och respektfullt sätt. Det är kärlek utan gap och yl och hopp men med en sakta viftande rumpa och ordlös kommunikation. Fasen vet vad de pratar om de där två, men ATT de pratar med varandra råder inga som helst tvivel om. Och efter massagen är det sååå skönt att, med ett långt och välmående knorr, rulla ihop sig i korgen och falla i djup sömn. Det är lite skit när matte ska gå ut och man måste följa med. Det är inte riktigt lika mysigt att rulla ihop sig i gräset utanför hagen. I alla fall inte på hösten.


Hästegrabbarna ligger i halmen på natten och i höet på dagen. Hm... Kan man sätta på dem en nattmössa tro?

Söta lilla Villgott har fått Switch på sig idag. Det var lite jobbigt, för när man trycker upp switchet blir det ett sörplande ljud som alldeles tydligt är jätteläskigt. Bra träning.

Birger. Han ska vara travare på pappret, men med den uppiga näsan och svansföringen tycker jag att det är osäkert. Mycket osäkert.

Min finaste, snyggaste coolaste hingst. 3:e oktober på Grevagården är det upp till bevis igen. Domare domare i ridhuset där. Säg vem som hingstigast i landet är!

Byggarna Bob

Det går så fort! Och det blir så fint! :)
Nu har stallet väggar. Imorgon blir det tak.

Fast Emils generösa erbjudande om att hjälpa till togs emot med viss svalka ;)

Jag bor här...

... med 6 killar (!)

Så kom Villgott

Och vi hade vårt eget lilla hingstsläpp i Hökaskog.

Två blev tre...

...och lyckan var total.

Kärlek vid första ögonkastet.

Och jag kan säga er att han är så söööööööt!

Spänningen stiger

Thomas och jag åkte till Göteborg igår. Thomas jobbade och jag planerade. Nu är det spännande värre. Nya vänner. Ny outforskad mark. Planer planer planer. Mer säger jag inte om det just nu :)

Underbara septembermorgon

Mitt trogna frukostsällskap

Ovärderliga stunder i höstmorgonen

En liten Biff

Monte och Biffen. De gillade varandra. För det mesta...


Dallas storebror och Montes kompis. En fantastiskt vacker svart valack, med stjärn i pannan och bus i sinnet. Biffen har haft och kommer alltid ha en alldeles egen och speciell plats i mitt hjärta. När vi var alldeles nya i Petras stall och för första gången skulle få följa med på uteritt fick jag låna Biffen. Han bar mig så snällt och tryggt genom skogen fast han bara var fyra år. Stabil, trygg och en lekkompis till både unga och gamla hästar. Biffen var den allra första häst som lät mig klappa honom när han låg ner.


Nu ska Biffen få beta och busa på grönare ängar. Jag hoppas att han träffar Monte där.






Very hot- Biffen- kommer att lämna ett enormt tomrum hemma i hagen. Mina tankar går till Petra, Joakim och käre gamle Carito som måste fortsätta utan honom, men berikade av sina minnen av en underbar häst som hade ett gott liv.

Låt mig presentera...

Birger!

Livet blev helt plötsligt underbart.
Vi befinner oss i mitten av september, solen värmer gott på morgontimmarna,
och grabbarna går här precis utanför fönstret och har det bra.

Ingen toppenbild, jag vet.
Men jag ville bara visa vad det är jag ser när jag sitter vid frukostbordet.