Allt om hästar (...for dummies)

Lägger ner

2010-08-29T09:28:00.001+02:00

Bloggen lägger ner en stund...

Två nätter...

2010-08-19T12:11:00.003+02:00

...med hyfsat sammanhängande sömn har jag lyckats skrapa ihop sedan sist. Fast frågan numer är om jag har samma behov av sömn som förut? Jag tycker jag börjar vänja mig liksom. Det är inte skakande händer, bultande hjärta och explosionsartad huvudvärk längre. Det börjar kännas ganska bra. Fast sammantaget måste jag ändå säga att de senaste två evckorna har varit de tröttaste sedan jag var femton!

Hovis och jag har i alla fall varit i Stockholm och härjat. Eller närmare bestämt på Blidö. Eller... inte bara där. Vi har varit utanför Norrtälje och firat bröllop på Penningby slott. I två dagar. Och det var en stor händelse av två anledningar egentligen. 1. Våra vänner gifter sig inte. Det är oerhört långt mellan bröllopen... och jag menar, bara för att VI bjöd gud och halva fosterlandet på en hejdundrande fest så vill vi ju inte pressa någon annan in i ett så stort beslut. Absolut inte! Matilda! Åsa! Lena! Känn ingen press för allan del. 2. 80% av Värmlands nationkör från Uppsala var på detta bröllop. Men det visste ju inte vi. Eller alltså, jag visst ju att brudparet sjöng i kören, att de är väldigt begåvade och jag förstod väl att det skulle vara mysket musikaliska människor på detta bröllop. Att sedan kören höll så hög klass... det visst inte jag. Inte vissta jag heller att brudens syster sjunger på Berlinoperan och turnerar världen runt tillsammans med sin man (som för övrigt också var på detta bröllop. Stoppa nu in allt detta först i en kyrka och sedan i en gammal slottssal. Ja då snackar vi akustik.

Hovis och jag, vi satte oss ungefär mitt i kyrkan. Runt omkring oss bänkar sig, vad som ser ut att vara, helt vanliga människor företrädesvis i vår ålder. Brudparet kommer in, prästen börjar och ganska snart ska det sjungas psalm. I denna ljuva sommartid. Jamen den kan man ju, så organisten tar ton, man ska just till att stämma upp när plötsligt taket lyfter. Ja, ni kan ju döma om vår förvåning. Och det tog ett tag innan vi fattade vad det var. Där sitter vi mitt i en gigantisk studentkör, som självklart framfört denna klassiska sommarpslam i fyrtiofjorton stämmor hundrafyrtiofjorton gånger under åren. Och så där fortsatte det hela dagen och hela kvällen. Massor av tal i musikaliska tappning, egenhändigt författade texter, folk som ställde sig upp pch spelade, och så denna syster som river av en aria lite då och då. Alltså... DET var inte SÅ jobbigt.

Tyvärr har jag inte kyckats klura ut hur man lägger upp ljudfiler här, men jag ska be Thomas lägga upp en på FB så får ni själva avgöra. När vi tillslut fram på smårtimmarna drog oss hemåt var vi inte helt hundra på om vi varit på bröllop eller på konsert.

Självklart var det 29 grader och strålande solsken i Stockholms skärgård. Här har löven börjat skifta färg och djuren sätter vinterpäls för fullt. Om ett par veckor kommer Dallas hem och då ryker kulorna. Sen har jag ingen hingstpojke längre...

Men! Vad jag längtar efetr att få sätta igång och jobba med honom. Här ska det ridas in minnsan :)

Inget alls

2010-08-12T16:29:00.002+02:00

Näe hörrni. Nu är jag trött. Skittrött. Alltså, jag hade en sömnlös period -06. Den varade i typ sex veckor. Så länge tror jag faktiskt inte att jag orkar vara sömnlös nu. Man är ju inte... hm... räknaräknaräkna... tju´nie längre, eller hur.

Och mitt i sömnlösheten har jag jobbat som en galning. Det är inte så vanligt i min bransch, men på något sätt har det lyckats bli så den senaste veckan. Så jag orkar inte lägga upp några bilder, inte skriva något roligt och inte något tråkigt för den delen heller. Jag orkar bara gnälla lite.

Och rida. Rida orkar jag. Så det ska jag göra nu. Sen orkar jag inge mer.

Sömnlös...

2010-08-09T06:01:00.004+02:00

Här springer tiden iväg minsann, och så här lång tid mellan uppdateringarna tror jag faktiskt aldrig det har gått. Jag vill skriva, och jag tänker på er- mina kompisar- varje dag. Men, jag är väldigt lättdistraherad och jag har varit distraherad på sista tiden. Dessutom är det ju alltid en smärre chock att börja jobba igen efter semstern, man blir liksom helt plötsligt såååå upptagen. Eller hur?

Vi har haft och hart en massa besök. Det är distraherande. Jag tog med mig jobbet och åkte till Bassholmen i två dagar. Det är inte bara distraherande utan också fokuskrävande. Sen blev jag nåt så in i glödheta helsikes förkyld så det var jättedistraherande. Javisst! Jag har varit så sjuk, förstår ni, att jag nästan inte trodde jag skulle kunna rida på clinicen i helgen. Och DÅ är man sjuk. Jodå, jag var så sjuk att jag i ren och skär förskräckelse inför denna risk la mig på soffan i ett helt dygn i ett desperat försök att vila bort förkylningen. Fråga mig inte varför jag valde att prova det när det normalt brukar fungera hyfsat att jobba bort dem. Nu gjorde jag så i alla fall, rörde inte en fena på hela torsdasgen och var så pass pigg på fredagen att jag med hjälp av lyftkran kunde ta mig upp på Calle. Jag kan nämna så där i förbigående att det inte gick särskilt bra, men dagen efter! I lördags! Jäklar i min lilla låda förstår ni vad bra det gick. Calle, han gav allt han hade. Och jag, jag bara satt lugnt i sadeln och följde med. Alltså, ibland undrar jag om det inte är lite bra att vara sjuk när man ska rida? Man blir liksom lite mer laid back.

Ja och sen har jag ju liksom glömt bort hur man sover. Man kan säga att det är ett problem...
I torsdags sov jag från och till hela natten, men vaknade säkert tio gånger. I fredags somnade jag vid halv tolv och vaknde bara en gång efter det. Men då var klockan halv fyra! I lördags kunde jag överhuvudtaget inte somna, gav upp vid halv två och satte mig att jobba lite. Klockan fyra kraschade jag, men sen var det ju jobbdag så klockan ringde sex! Igår uppförde jag mig ungefär som någon som blivitr klubbad i skallen men inte dött ordentligt och blev kommenderad i säng från alla möjliga håll. Och så vaknar jag en timme innan klockan ringer. Fem!

Tjaa... hur har ni haft det då? Utan mig och så?

Fort som f-n

2010-07-29T18:39:00.002+02:00

Trollis fick vi hämta ut i tisdags, men det var knappt för han hade visst fått kampera i behandlignsrummet där alla veterinärer och djursjukvårdare håller till. Där hade han visst hållit låda hela dagarna så nu var de minsann så förtjusta i honom att de inte var så sugna på att släppa iväg honom. Pffftt, fnös jag åt den kommentaren, tog min katt under armen och fräste hem.

Tova, hovis systerdotter, har hållit igång min häst medan jag jobbat. Hon väger 25 kilo. Hon nådde inte upp för att tränsa honom, men red min stora Calle i alla gångarter. Barbarcka. I form. Är jag sur? Avundsjuk? Svartsjuk? You bet!!

Vi har varit på Bassholmen. Dallas mår fina fisken och har inget ont i sina fossingar. Däremot börjar vinterpälsen så sakteliga smyga sig på. Ja, han var lika tidig förra året.

Jag har pratat i telefon med Bitte. Länge. Det var kul, inte bara för att vi hade mycket att prata om utan också för att Bitte pratar Stockholmska med skånsk brytning! Tror ni hon vet om det??

Just nu sitter jag me bokföringen. Trollis ligger i hörnet och snusar tryggt och jag funderar på om jag ska ta ett glas vin innan jag sticker och rider?

Trollisuppdatering

2010-07-26T12:08:00.002+02:00

De hittade en propp i urinröret. Igår eftermiddag fungerade katetern fint och Trollis åt sin mat med god aptit. Svaret på urinprovet kommer idag och då får vi förhoppningsvis en fingervisning om orsaken. Hem får han däremot inte komma förrän tidigast imorgon.

Aston är förstås vilsen och ensam utan någon som lappar till honom när så krävs. Det kan man ju förstå. Jag gör mitt bästa för att vara lite sträng och barsk, men det är svårt när han ska hålla på och vara så rackarns söt.

Det är det där med ramar... som är så himla skönt för oss som inte är riktigt som vi ska ;)

Trollis på sjukan

2010-07-25T12:32:00.001+02:00

När vi kom hem i torsdags kväll möttes vi av en grinig Trollis. Han ville inte prata med sin matte, och nog noterade jag det som märkligt. Han smet ut genom sin lucka och fast jag ropade och lockade och letade kom han inte tillbaka förrän på fredagkvällen. Då ville han vara nära mig, vilket också är ovanligt eftersom han inte är den kurande typen, men försökte jag lyfta honom morrade han åt mig. Jag klämde och kände och kunde väl konstatera att han hade ont i magen, hade koll på honom hela natten men på morgonen var han sämre. Han och Aston låg hos mig i sängen i en tätt sammanslingrad katthög, men när Aston sträckte ut sig och la sitt huvud på Trollis mage fräste han. Två gånger fräste han, men hade inte ork att resa på sig eller lappa till Aston med tassen. Så då var det bara att packa in misse och ila in till Blå stjärnan där jag fick lämna honom. Man misstänker urinstopp, så han skulle sövas och spolas. Sedan måste han ligga kvar med dropp så att man verkligen ser att de kissar ordentligt innan han får komma hem.

Så här sitter vi nu. Otaliga och lite olyckliga. Till råga på allt så är det kallt och regnigt ute.

Gotland

2010-07-25T11:06:00.026+02:00

Heeeej! Har ni saknat mig? Alltså vi har ju varit på Gotland då rå, hos kära vännerna Line, Sören, My och Buster. Det var ju rätt så jobbigt. Se!

Shit, jag glömde en kär vän. Familjen hade ju utökats med klippduvan Syke. Sören, som är den största djurvän jag någonsin träffat (och därmed naturligtvis Emils BÄSTA kompis- när Sören är i närheten reduceras en annan till typ... kokt fläsk) hittade henne som liten duvunge vid färjeläget i Visby där hon låg helt oskyddad under vild måsattack. Han tog henne innanför jackan och så fick hon följa med till Nynäshamn. Syke är idag en mycket välartad duva som gärna vill hänga med överallt. Hon har en bur att sova i på natten och på dagarna huserar hon fritt på tomten. Vill hon gå in gör hon det genom kattluckan :)

Annars har vi mest slappat. Grillat på stranden, silat sand mellan tårna, badat såklart, ridit gigantiska halvblod (gud vad ovan jag är vid så stora hästar- några galoppsteg och träningsvärken i magen var ett faktum), druckit vin och umgåtts.

Emil och Buster har varit bästisar i många år. De har alltid haft kul på killars vis. Nu är de lite gubbiga båda två och umgänget är inte lika otvunget. Det är lite sorgligt när man plötsligt ställs inför dessa oundvikliga tecken på svunnen ungdom. Men dag två kunde de slappna av lite, glömma hannegruffet och lekfullt kivas om en pinne.

Tiden går alltför fort. Vi fick ta adjö av ett magiskt Gotland, sätta oss i bilen och stålsättta oss inför den nästan tio timmar långa resan hem.

Pedikyr på Bassholmen

2010-07-18T22:59:00.008+02:00

Vi måste alla klippa tånaglarna då och då. Igår var det dags för grabbarna på Bassholmen. Det är en rätt kul grej det där, och speciellt i år i rollen som arrangör. De ska fångas, tas in i stallet och ställas i boxar. Gärna då rätt så trångt så att det är lugnt och inget bus.
Jag behöver knappast nämna att det hela avlöpte som en dans, men däremot tänkte jag visa min RÅSNYGGA hingst- men nyklippta tånaglar!

Han är så fin så det är bara inte riktigt klokt faktiskt :)

Sara

2010-07-18T20:00:00.001+02:00

Säg hej till Sara. Visst är hon söt?

Emiol skiter högaktiningsfullt i Sara för han är strängt upptagen med att mäta svans med Saras pojkvän Assar.

Det är ju det här med fördelen av att befinna sig på hemmaplan.
Eftersom svansarna visade sig vara ganska precis lika långa (och likadana) utlystes tävling.
Den som badar bäst får tjejen!

Så här!

Å så här!

Bada, sa Emil!?! Äh, du kan få bruden. Och ge f-n i å stänka!

Fast i och för sig. Hon e bra på att valla in farsan... man kanske skulle ha ´na ändå?

Kom hit me´n då!

Fast du ska ge fasen i min farsa! Blöt eller ej, han e min.

Vad är det man säger? Three is company?

Ja, så var det bestämt. Därför badar min Emil helst i lugn och ro. Ensam. Med matte. Om det är varmt i vattnet...

...och om man får sola efteråt.

Underbara östkust! Vi älskar dig!

Hårdträning!

2010-07-15T10:38:00.002+02:00

Emil sover. Jojo, här snackar vi sovmorgon alla superdupermega. Jag tänkte efter en stund och räknade ut att vi sammanlagt var ute på tre promenader igår på sammanlagt fyra timmar. Ja, alltså då inkluderar det ett par rejäla simturer på varje promenad. Kanske och ta i lite... Nej, han får sova vidare.

Han tycker att det är varmt. Det märks för det ska vara minst 30 grader i luften och minst 22 i vattnet för att han ska gå i. När han så gott som hoppar i oombedd, då vet man att det är varmt. Idag är det lika varmt, men vi softar lite här på förmiddagen och går och badar om en stund. Sedan ska Emil få träffa Sara. En.... nämengudvadhettere... meeeendet är inte klokt jag VET ju vad de heter... ÅH! Ni vet en gigantisk jättelurvig svart eller brun. Ser typ ut som en oversizad golden retriever? JA nu kom jag på det- newfoundland. Ja, i alla fall Sara, en newfoundlandtik på ett år. Jag misstänker att Emil kommer typ gäspa åt henne och gå och lägga sig i ett avlägset hörn. Men vi ska beundra pappas träbåt, och båtar älskar han!

Sams

2010-07-14T15:57:00.002+02:00

Jodå Emil och jag har blivit sams igen. Vi gjorde upp det hela över en burk grekisk yoghurt (där han åt och jag höll i) och har kommit överens om att mötas på halva vägen var. Jag lovar att sätta jättelångt snöre i selen när han ska vara på tomten och han lovar att absoluuuut inte rymma när han är lös i skogen.

Nu har vi dragit på semester. Emil och jag. Vi lämnade en lite lätt missnöjd hovis hemma med katter och hästar och ligghallssnickeri. "Tur att jag har Aston i alla fall", konstaterade han igår kväll. "Så man inte e helt själv, menar jag."

Jag har tagit med mig kameran och jag lyckades fånga Emil i badartagen, men självklart har jag glömt kortläsaren hemma så ni får vänta på de bilderna till jag har tid. Det kan förstås dröja för det är förstås väldigt stressigt att ha semester. På fredag åker vi hemåt. På lördag ska alla pojkarna på Bassholmen verkas, och då stannar vi över natt. Sedan åker Emil och jag till Gotland och jo, för en gångs skull får faktiskt hovis följa med. När vi kommer vi hemdrällerhela klanen med föräldrar, syskon och syskonbarn in för att förlusta sig på sommarland, Liseberg och jag vet inte allt vad man kan förslusta sig på. Ja och så har jag faktiskt en turné kvar att göra...

I vilket fall som helst så befinner jag mig i Stockholms skärgård som badar i solsken och värme.

Att leva med en hund som rymmer

2010-07-09T12:56:00.003+02:00

Jag är gråtfärdig. Värdelös. Misslyckad. Den förbannade hunden (säg inget- jag VET) rymde igen. Han var borta i tjugofem minuter den här gången. Fem minuter längre än förra gången som var förra veckan.

Rymningsfrekvensen ökar lavinartat med hans ålder. Från att ha rymt en gång om året rymmer han nu en gång i veckan. Det kommer inte gå att ha honom lös längre. Varje rymningsfri promenad och/eller trädgårdvistelse är ren tur och jag kommer att bli tvungen att reducera hans liv till en ständigt kopplad tillvaro. Lina i trädgården, box i stallet, koppel på promenaden.

Varför? HUR kunde jag misslyckas så? Hur och när reducerades jag en insignifikant medlem i flocken? En oviktig varelse som man lika gärna kan vara utan?

Varje minut som han är borta vet jag, förstår jag att det är mitt fel. Jag borde inte släppt honom med blicken. Jag borde inte haft honom lös. Jag vet ju. Den mänskliga hjärnan är en fjolla ibland. Ett fjolligt och förnekande organ som vägrar se sanningen. Som hoppas, fast den vet. Som chansar, fast den vet. Som tror, i evig evig tid. Fast den vet. Den hjärnan är jag. Den är den som är jag.

Varje minut som han är borta känns som en timme. Under de minuterna upphör han att vara hund och blir snorunge. En trotsig, hänsynslös snorunge. Hur kan han göra så här mot mig? Jag har älskat honom hela hans liv, och han struntar i mig.

Jag vågar knappt titta på klockan för den sabla fjollhjärnan vill inte veta hur länge han varit borta. Vill inte tänka på allt som kan hända, på var i skogen jag ska börja leta om han inte kommer tillbaka. Efter en stund bär inte ens rösten när jag ropar. Och varför ska jag ropa? Han kommer inte för det.

Men det gör han. Han kommer tillbaka. Han kommer sakta travande längs grusstigen, ända fram fast han gör en båge runt mig först. Jag säger inget, men pekar mot huset. Han travar mot dörren, men stannar utanför. Han ser på mig med bruna ögon: "Skulle inte vi gå en promenad tillsammans, matte?"

"Det klarar du ju så bra själv", tänker jag ilsket tillbaka och signalerar: "Gå in!". Emil traskar in, men stannar mitt på golvet och ser på mig igen. Jag stampar uppför trappan och sätter mig framför datorn. Istället för promenad blir det jobb. Emil följer efter, lägger sig på kontorsgolvet men reser sig snart och går ut i hallen. Jag tror att han längtar efter husse.

En korsvirkesbyggd skånelänga...

2010-07-08T21:38:00.008+02:00

...ska jag ha en dag! Det vet jag alldeles bestämt nu när jag har varit i Skåne och blivit visad just sådana av självaste Irene. ÅÅÅÅÅÅ, vad jag har haft trevligt!! Jag har haft så himla mysigt att jag inte hade tid att springa runt och dokumentera. Nej, det hade ju kunnat ta tid ifrån umgåsandet, och det hade varit förskräckligt tråkigt eftersom just det var så himla himla mysigt. Men det är klart, bildbevis måste förstås uppvisas annars kan ju någon få för sig att man far med osanning och det vill man ju inte bli anklagad för.

Irene med dottern Emelie

En alldeles ljuvlig och jättetrevlig "huligan".

Liiiite nervöst är det förstås med dessa turnéer. Även om jag trott och anat att jag skulle komma bra överens med alla dessa människor som jag lärt känna genom den här bloggen, så kan man ju aldrig vara hundra. Som Irene säger, folk kan ju vara seriemördare. Vem vet???

Men Irene, maken, Huliganen och Emelie- de är inga seriemördare. De är gästfria, avslappnade och varma människor som fick mig att känna mig välkommen från allra första stund. Vi har lagat mat tillsammans, beskådat och beundrat vinkällare, promenerat, druckit vin (såklart!), gosat liten huligan, tittat på skalbaggar, pratat och ätit underbar mat. Jättegod mat. Frankrikegod mat!

Tänk vad jag ser fram emot när vi träffas allihop på en gång! Vad ROLIGT vi ska ha!

Högst motvilligt åkte jag sedan hem, mätt och belåten. Det tog sin lilla tid för skit-gps:en tog en längre väg hem än ner?! Varför, kan man fråga sig? Säkert för att jäklas.

Hemma väntade en annan typ av välkomnstkommité.

En hårig, fyrbent, hysteriskt ylande sådan. Jodå, Emil blev glad att matte kom hem och mötte på uppfarten. Men han undrade allt vad det var för jäkla sätt att sticka hemifrån, UTAN honom för att sedan komma hem och lukta ANNAN hund. Man kan ju inte annat än hålla med honom. Det är dåligt. Men nog blev han glad alltid.

Så glad att han i all uppspelthet plötsligt tuggade i sig ett gammalt ben som han sparat på i en vecka eller två.

Ja hela familjen blev glad. Aston dök upp när matte kom hem. Han hade i ren förtvivlan hållit sig undan hela dagen och gjort hovis riktigt orolig.

Glad och nöjd mattes kille.

Trollis bänkade sig på motorhuven för att riktigt säkerställa att ingen skulle få för sig att köra iväg med den någe mer...

...och hovis lagade välkomstmiddag. Fisk och räkor. Inte ankbröst...

i n t e ankbröst...

Lite om mycket

2010-07-06T01:22:00.003+02:00

Det är verkligen rysligt sent och någon borde lagt mig för flera timmar sedan. Men sitter man och tjôtar med fina vännen så får det ta sin lilla tid, tycker jag, som har semester och allt. Tjôtat har jag faktiskt gjort med en till idag! På skånska! DET var kul, må ni tro. En del fniss och skratt, fast jag gjorde en Lotti och vägrade låta vederbörande tala till punkt en endaste gång. Det blir så ibland när jag blir lite ivrig.

Sen gick det bra på ridlektionen idag. Jag känner verkligen att jag har börjat hitta lite knappar på Calle. Jag har liksom börjat komma på lite hur jag ska göra, och tänk vad han ger mycket tillbaka. Och så fick jag beröm och det lever jag på må ni tro. Ja, hovis fick också beröm... men han får så mycket beröm jämt så det räknas inte lika mycket, tycker jag.

I lördags slet vi hela långa dagen här hemma. Jag inredde stallet och hovis snickrade på ligghallen. Det var 32 grader varmt och vi längtade efetr att bada, men slet pliktskyldigast vidare med siktet inställt på "imorgon". Imorgon kom, och lagom till att vi parkerade vid badplatsen fyra mil bort kom regnet. Någon snälla! Påminn mig om varför jag flyttade från kusten till inlandet!!! I vilket fall som helst så är det fint i stallet och det känns riktigt som att det står iordning och väntar på att Calle och Dallas ska komma hem. Flera månader i förväg, och det är faktiskt lite kors-i-taket-varning på det. För det ju MIG vi pratar om.

Imorgon ska vi hälsa på Dallas och på onsdag morgon är det turnédags igen! Nu är det sova sju kvart i timmen (som min svärmor brukar säga) som gäller. God natt, kära vänner!

Gos och mys

2010-07-01T22:52:00.004+02:00

Det är varmt och härligt. Katterna är lite slöa och ligegr mest och myser. Gärna tillsammans och tätt sammanslingrade, vilket väl är lite märkligt i värmen? I vilket fall som helst så är de för söta, tycker jag.

Jag har planer på en turné. Ja ja ja, jag vet att det inte var så länge sedan sist. Men vill man ligga på topp får man ju ligga i, eller hur? Jag funderar på att turnera söderut... Det finns egentligen bara en sak som skulle kunna sätta käppar i hjulet faktiskt. Det var nämligen något prat om "gå ner tio kilo" och alltså, bantning- DET är inte min grej. Fast äh, jag tror det går att avstyra. Ja, så får det bli. En turné söderut UTAN bantning!

Sedan måste jag berätta, men anledning av ett inlägg jag läste om ridning och hur skitjäkligt det känns när man kämpar och kämpar men aldrig får till det. Jag vet allt om den där känslan. Monte var inte lättriden. Och jag var väldigt väldigt grön. Det var många gånger vi lunkade av banan med hjärtat någonstans i knäna. Faktum är att det nog inte bara var mitt hjärta som landade där någonstans, jag tror hästarna känner av den där eländiga energin. Men sedan någon gång fick jag till det. Det kunde handla om två steg på en långsida. Två steg där jag plötsligt kände rygga höja sig under mig. Två steg där jag kände bakbenens påskjut. Nu har jag ju Calle. Han älskar ju gos och mys, att bli kliad och bristad och grejad med. På banan har det varit lite kämpigare. Men så en dag förra veckan när hovis och jag var ute och red hittade jag plötsligt en knapp. Plötsligt började det funka lite grann. Så igår, på banan, bara flöt det. Det kändes som att flyga fram och medan jag satt där och flög fram på hästryggen i kontrollerad arbetstrav, i svävande galopp, i vägvinnande och kraftfull skritt med ett brett flin i ansiktet kunde jag inte låta bli att irritera mig på att ingen såg mig. När det går åt skogen, då ska det minsann gluttas både till höger och vänster. Men när man för en gångs skull rider riktigt hyfsat... ja då sitter folk (med folk menar jag förstås i n t e grannen, nej nej) och grillar och dricker vin och är så upptagna så!

Men så i eftermiddags fick jag ett SMS: "Det borde vara förbjudet att sitta som gjuten i sadeln... (och sen var det något om potatis och ful hund, men det gjorde liksom inte ett lika djupt intryck)" :D

Avslutningsvis vill jag bara säga till alla er som kämpar med svåra hästar och dåligt ridförtroende: En dag! En dag bara släpper det! Och så ill jag tillägga det att snart, mycket snart slår pionerna ut! Ja jag vet, vi är lite efter men det skulle ni också vara om ni bodde på en bergstopp.

God natt!

Bokföring

2010-06-29T13:21:00.003+02:00

Ja, man måste bokföra även på sommaren. Fast solen skiner, och man hellre skulle vilja ge sig av på utflykt med Emil och Calle. Eller ligga i solstolen med ett glas rosé. Kanske fika i någons skånska kylskåp? Eller gosa häst på Bassholmen.

Emil dissar bokföringen. Han går ut och lägger sig i skuggan istället. Om man skulle ta och följa efter?

Kolla på hovis!

2010-06-27T08:46:00.000+02:00

En hingstapöjk, en flock kossor, en tränare från USA, en granne och hovis! Det blir kovallning det!

Och jag, jag vet inte vad jag är mest stolt över?

1. Att hingstapöjken och Hovis lugnt, fokuserat och utan att stressa kalven faktiskt lyckades skilja ut, ställa och fösa den.

2. Tränarens reaktion när han fick veta att hovis ridit western i en månad på en hingstapöjk som aldrig vallat en ko i sitt elvaåriga liv.

Det var BALLT!

Den förbaskade v.a.l.p.e.n

2010-06-26T09:28:00.000+02:00

Den är så JOBBIG!

Komma här med en liten rosa valpmage!

Och lukta gott!

Ett förbaskat jäkla sätt är vad det är. Gosa ska den göra. Och hoppa bock på stackars Emil.

Nej, det finns nog inget annat att göra än att ge sig hän. Och kanske njuta lite, så här med Bittes onådiga valp i bakhuvudet, av att kunna mysa med och lukta på valpen medan den är snäll. För när den är pigg, kissnödig och tuggsugen kan man ju räcka över den till matte. Tänk så bra allt löser sig när man tänker efter lite!

Två nybadade killar

2010-06-25T16:43:00.000+02:00

Efter en härlig ritt med långa trav och galoppsträckor är det skönt att få duscha.

En hingstapöjk som gillar att snutta på vattenslangen

och en Callekille framför midsommarskrudad traktor.

Midsommarhälsning

2010-06-25T10:03:00.001+02:00

Det här är banne mig en skitbra tidning! Anders Andersson är min idol. Jag vill BLI Anders Andersson när jag blir stor.

Trollis mår lite kymigt idag. Han vill inte gå ut utan svansar efter mig alltmedan han låter lite ynkligt. Jag börjar med en avmaskningstablett och håller ett nogsamt öga.

Och jag, jag borde verkligen inte blogga nu för hovis, Calle och Hingstapöjken väntar i stallet. Vi ska ut på tur. Kommer på att det nog inte är så vanligt att par rider ihop. Funderar vidare på att hovis faktiskt alltid varit engagerad och intresserad i och av mina intressen. Liksom alltid varit öppen för att han också skulle kunna få ut något av det. Vi har mycket vi kan göra tillsammans. Det är en himla bra hovis jag har!

Stor kram på er!

Jag tog mig en närmare titt på den där väggknackarkarlen.

2010-06-24T20:50:00.001+02:00

*Kräk*

Äh, en bild eller två!

2010-06-24T17:44:00.010+02:00

Javisst! Här sparar vi inte på krutet, och Jante- han kan ta och slänga sig i sjön.

Vad är det här???

2010-06-22T23:19:00.001+02:00

Slut på helgen.

2010-06-20T23:42:00.002+02:00

En massa har vi hunnit med. Bo på hotell med taskigt läge, äta hotellfrukost inte en utan två (!!) gånger, gå på bröllop, träffa familjen, shoppa, dricka svindyr Cosmopolitan och fika i Jeas frysrum. Alltihop medan vi följde kungabröllopet lajv på våra superduper highkick flykick iPhones.

Och då får man ju bara konstatera följande:

Det gör väldigt ont i fötterna att ha högklackat, när man är en mysbyxe/gummistöveltjej. Då är det tur att det finns hovisar som ställer upp på fotmassage.

Jag är fullständigt värdelös på hotellfrukost. Varje gång ser jag fram emot det jättemycket. Vankar otåligt fram och tillbaka på rummet medan hovis försöker få på sig kläderna och föreställer mig allt gott jag ska äta. Pannkakor, sjutton olika tropiska frukter, äggröra, bacon, bär, minst fyra olika mackor med ostar och skinkor och fan och hans moster på. Varje gång slutar det med att jag sitter med en kopp kaffe och möjligen en skiva bacon på en annars gapande tom tallrik och med vägrande mage och trånande blick sneglar mot de dignande borden. Men, då är det tur att man har en hovis som minsann kan äta för två!

Det är svårt att försöka bibehålla någon slags antirojalistisk ställning när de ska hålla så gulliga tal till varandra! Och det är svårt att hålla lilla tåren tillbaka när Prinsen säger till sin Prinsessa: "Störst av allt är kärleken, jag älskar dig så". Då är det tur att man har en hovis som inte håller sig för god för att fälla en han med.

Sen är det väldigt svårt att låta bli att skryta när man faktiskt är kung (ursäkta mig Dino) på att söva bebisar.

Bevis 1A. Trynande Joel. Att han var matad, rapad och har en ny fräsch blöja hade nog inget (inte mycket i alla fall) med saken att göra? Då är det himla praktiskt och bra med en hovis som blir impad av sådana saker, som trynande bebisar.

Men NU ska ni få höra vad hovis gjorde i förmiddags! Jo han förslog fika på Waynes. Och det var ju ett bra förslag tyckte jag som hade ett svagt minne någonstans i bakhuvudet (moderniteter som Waynes har jag inte sett sedan jag flyttade ut i skogen) av att det finns kakor där. Sagt och gjort, vi gick till Waynes. Och jag beställde raskt en morotskaka och en jordgubb/mangosmoothie. "Jag tar en hallon/yoghurtsmoothie", säger hovis. Och sen--- INGET mer. Meh, ska du inte ha någon KAKA eller BULLE undrade jag bestört vid blotta tanken. Varpå hovis svarar- hör och häpna- "Nä, de e bra". Bara sådär! De e bra för mig tack. Jag tar lite sparris istället. Men då tyckte jag att det gick för långt och väste elakt i hovis öra: Nu beställer du en kaka annars skvallrar jag för bloggänget.

Och i de lägena är det ju väldigt bra att man har en lydig hovis som vet sin plats! För att kompensera för det ganska kortvariga men ändå väldigt chockerande avsteget från Den Rätta Vägen passade han på att tacka ja till både kladdkaka, Chocolate Chip Cookie och en halv påse chips sen. Han är redig han!

I Jeas frysrum (eller kan det ha varit fikarummet?) var det väldigt svårt att slita sig från självaste Jea, som var ungefär sju nummer mindre än man tror när man hör (läs: läser) henne prata. Det är väldigt mycket kajsa kavat i den lilla kvinnan! Och så är det ju så himla bra att ha en hovis som tackar ja till kakorna, när en annan kräset ber om en sparris istället.

God natt på er!

Fölterror

2010-06-18T12:35:00.000+02:00

Kolla kolla kolla! En åtta timmar gammal liten hingstrumpa! Och det där är MIN hand :D

God morgon!

2010-06-18T08:19:00.001+02:00

Vaknade, slog (med rätt mycket möda) upp ögonen, famlade efter telefonen, gick in på Facebook och- visst! Där fick jag se vad jag hade hoppats på. En till fölis hos Petra!!

Nu gäller det att hälla i sig morgonkaffet fort som attan och cykla iväg!

Snuttegullegoselus!!! :D

Hjälp!

2010-06-17T09:00:00.000+02:00

Försök bortse från min orenoverade dörr i mitt orenoverade kontor och hjälp mig välja klänning till helgens bröllop (som INTE är på slotttet). Ingen dresscode.

Turnedags

2010-06-15T21:37:00.000+02:00

Japp. Hovis och jag ska till Uppsala i helgen. Hm... Känner vi någon i Uppsala...? Kanske? Eventuellt?

Alltså passa er tjejer. Snart har jag träffat er allihop och ni har bara träffat mig!

Verkligen inte min dag

2010-06-14T09:20:00.011+02:00

Alltså det var så mycket som gick fel denna dag så jag vet inte ens om jag orkar berätta allt! Måste tänka? *orkar jag? ja nej ja nej janejjanejjanej ja* Ja? Ja, om ni tjatar så. Det började med att ryggsäcken med kameran som jag hade packat för att försöka ta en finbild på Calle var tung. Sen jagade Emil Grannens katt. Hur PINSAMT är inte det??? Ena stunden står han vackert vid min sidan, andra stunden flängrusar han efter den stackars katten. Jag rusade förstås efter gastande som en annan... eh... öh... gastare alltmedan jag funderade på hur många punkter jag gjorde precis exakt så som man INTE ska göra, fick tag på byrackan och skamset drog mig undan till hagen.

Där möttes jag av en nyvaken Calle som inte hade varken kammat eller sminkat sig (vilket jag naturligtvis per telepati instruerat om i god tid innan hagankomst).

Nej, jag vill INTE vara med på bild! Jag har varken KAMMAT eller sminkat mig!

Nej, du får inte fota min rumpa heller! Jag har inte hunnit BANTA!

(jag smög till mig en rumpbild i alla fall, men säg för jösse namn inget till Calle)

Men älskade Calle, bad jag. Du är vacker som du är, och dessutom är det ju insidan som räknas vet du väl! Jag kan väl få fota dina vackra ögon i alla fall? Kom igen nu! Snäääääälla!

Ja ja, mjuknade Calle. Men kan man få tugga ur först eller?

Japp go´ vänner. Detta var det bästa jag kunde åstadkomma. Man skulle kunna skämmas för mindre. Man skulle det.

Missnöjd, purken och finbildslös tog jag min onådsdrabbade hundrackare och traskade hemåt. Med målet nästan i sikte (det är uppförsbacke hela vägen från Grannen till hemmet), passerade jag "En Annan Granne" (jodu Larsson, jag har minsann fler än en granne) och fast jag var djupt försjunken i tankar på exil, att dra något gammalt över mig (och min hund) (OCH min kamera) och/eller gömma oss under en skämsmössa resten av dagen hörde jag grannen ropa: "Loooootti". Nu hade man kunnat tänka sig att jag gjort en "Emil", fällt ned öronen och helt oberört traskat vidare, men jag kunde liksom inte hålla mig från att plira upp mot det håll rösten kom ifrån. Vad fick jag se?!

En V.A.L.P!

Men ska det vara på det här viset?!?!?! Komma dragande med valpar bara så där? Finns det inga regler som säger att man måste FRÅGA sina grannar först?? Eller åtminstone söka bygglov? Det finns väl bestämmelser som reglerar införandet och/eller uppförandet av element som har en betydande inverkan/åverkan på landskapet? Räcker det inte med att Den Andra Grannens närmaste granne har Siberian Huskyvalpar? FLERA STYCKEN! Nej usch, säger jag. Se bara!

Så ful!

Och ovig!

Den syns ju knappt på en fotbollsplan!

Nej, jag vill I N T E ha en sån!

Igår. Nej vi stryker ett streck över igår.

AAAAAAAAAAAHHH!!!

2010-06-13T22:01:00.001+02:00

Hu huuuu huuuuää!

Kolla vad Trollis tog in! Den är ju stor som en 08-råtta! Och då är det inte ens en råtta!! Eller en 08:a.

Å fy fan! Brrrr...

Eeeeeeemil!!!

2010-06-12T22:00:00.000+02:00

Komma ner? Övertala mig!

Just Of The Whiz

2010-06-11T13:10:00.004+02:00

Jag erkänner. Jag har haft en hemlis. Rätt länge faktiskt. Flera veckor, säkert en månad!
Hovis och jag har ju inte haft någon häst att rida på det senaste året, sedan Monte gick bort. Och det känns ju inte som en helt vattentät plan när man är lite grön och har en unghäst som ska ridas in och utbildas. Så vi har funderat på att köpa en häst, men har liksom inte hittat den där perfekta.

Så en dag ringde telefonen. Det var grannen (jodu Larsson, jag har också en "Granne"). "Är du intresserad av att ha en häst på foder?" Och på den vägen är det...

"Calle"- allt man kan önska av en häst!
Han är snabb, han är stark, han är alert!

Jovisst minsann! Nu är det du och jag, Calle.

Ja, jag SKA ta finare bilder. Men det är verkligen inte fotoväder idag. Snabba, alerta och starka bilder. Jag ska.

Innedag

2010-06-11T10:53:00.001+02:00

Regn = Innedag. Kan det vara Skånevädret som drabbat oss tro?

Matte sitter och knappar på tangentbordet mellan telefonsamtal och mailpling. Trollis håller sömnigt sällskap på gästsängen. En ny hemsida ska ta form. Jag bläddrar bland bilder på gröna ängar och blänkande sommarkroppar, men det är kräset. Förbannat kräset. Det ska vara rätt bakgrund, rätt färger, rätt miljö, rätt budskap. Vad vill jag säga? Plirar mot klockan med jämna mellanrum. Elva ska hon bli, och elva är hon nu. Då bli det paus. Avfärd. Calle.

Skrivkramp

2010-06-08T20:04:00.002+02:00

Jag VILL blogga, men om vad? Jag har bara hallongrottor i huvudet just nu... Tack för det förresten, Petra, vÄrkligen. Tack för att du gav mig en låda hallongrottor som du ju vet att jag tycker om. Och tack för att jag åt upp alla hallongrottorna medan jag jäste i soffan framför en film. Eller ja, inte ALLA. Hovis åt en. Det vet jag, för det fattades en hallongrotta i lådan. Inte för att han frågade först.

It's aliiiive!!

2010-06-05T12:20:00.001+02:00

Inga ord

2010-06-04T12:33:00.002+02:00

Halt häst

2010-06-03T23:27:00.000+02:00

Var på Bassholmen ikväll. Hittade en Dallaskille som är halt. Förbannade skithovar! Skickar ut Thomas imorgon och har höga förväntningar på att han lagar upp honom åt mig. Att han skulle behöva åka hem finns ju bara inte på kartan! Se själva!

Utmanad

2010-05-29T10:07:00.004+02:00

Hm... hur rättrådig ska man vara här i livet? Alltid hålla sig till lagar och regler och aldrig göra som man VILL?! Och hur i hela fridens namn hovis kunde få till en Emillekbild som tionde bild när vi har SAMMA mappsystem, ja det övergår mitt förstånd?! Nej själv är jag rättskaffens minnsann och lägger högst motvilligt ut den tionde bilden i den första mappen. Så se: det är min RUMPA!

Alltså det finns liksom ingen hejd på hur generös jag är. Men. Min mamma brukar alltid säga att det hon lyckats bäst med här i livet är att ha uppfostrat tre generösa barn. Ja nu är vi ju inga barn längre, men generösa är vi alla tre. Och OM det hade varit så att jag hade en skattkammare skulle jag förstås delat ut guld och gröna skogar, men i brist på en sådan får det, i generositetens tecken, bli en bild på min rumpa.

Bara för att ni ytterligare ska inse och förstå och veta att uppskatta det här med min rumpa, så kan jag ju bara visa att om jag hade varit lika rebellisk som, säg hovis eller Irene som utmanade mig och som la ut den ELFTE (vad är logiken i det kan man undra) bilden hade ni kunnat få se till exempel den här bilden istället:

Va? Hade inte det varit trevligare?? En uppochnervänd hovis!

Eller den här!

En alldeles sprojlans nyfödd Dallaskille. Och en PÅKLÄDD Lotti!

Va va va?? Hade inte det varit bättre?? Men. Regler är regler. Och vem är JAG att inte lyda reglerna? Inte är jag hovis. Och inte är jag Irene.

Nu utmanar jag Åsa att lägga ut den tionde bilden! Men då vill jag MINST se en bar arm. Eller ett ben. Fast helst en rumpa.

Hos Larsson...

2010-05-28T22:03:00.002+02:00

...finns en Larsson, fyra grabbar och en massa kärlek. Ett skitsnyggt hus som jag nu funderar på att ta över och flytta in i finns det också. Och efter en helt underbar vecka med många efterlängtade möten, återföreningar och gannmeldans (utan K) var det perfekt att avsluta min solosemester och Sverigeturné med en intitt hos dem.

Tänk om jag varit lite mer om mig och kring mig. Då hade jag haft med mig kameran och tagit en hel hoper bilder. Men... jag var liksom upptagen med att- som Bitte säger- prataprataprata, äta och gosa med grabbarna. Nu får ni nöja er med suddiga ifånbilder.

Vi försökte få till ett familjeporträtt. Jag tyckte det behövdes bildbevis, ifall någon skulle få för sig att inte tro mig på mitt ord.

Ymer ska bara viska en sak medan
Gurra försöker balansera på mattes knä
och Quba jagar ett kli. Jag väntar.

Nåja... kanske inte helt oklanderligt poserat...

En gosig aktersnurra

och en sovande ysterkvist

Sen var det ju det här med överraskningen. Överraskningen till Irene. Vi bad snällt:

"Jo du Ymer? Min kompis Irene skulle så gärna vilja ha...

en autograf."

Vilken vecka! Med undantag för det lilla vindrutedebaclet ger jag den 5 getingar!

Fyra små paket och ett stort

2010-05-27T22:27:00.000+02:00

Imorgon kommer bli en toppendag!

God natt på er!

Gammeldans

2010-05-26T19:40:00.001+02:00

Alltså, här sitter jag och tittar på när pangchisarna är på danslektion.

Vilket KACKEL!!

"Men, vem ska JAG dansa med?" " Börjar man med höger eller vänster?" "Men ere vals eller polska nu då??"

Allt varvat med hysteriska fnissanfall :-D Å om en vecka är det uppvisning!!

Nej, nu måste jag titta vidare.

Kära huvudstad.

2010-05-26T13:52:00.002+02:00

Tänk vad mycket du har att bjuda på! Bilköer till exempel. Ett utmärkt tillfälle att varva ner, reflektera över viktiga frågor som... Var tar rymden slut?

Och tänk vad allt man kan hitta!

Vad gör de här?! Och NÄR var Aston på Sveavägen och la ifrån sig sina stenar? Och vem är det som sitter där och ser ut som om h*n lagt beslag på dem?

Det finns skitväder i Stockholm. Och på något vis är kallt och ruskigt både kallare och ruskigare i stan.

Titta titta! På en liten bakgård vid Mariatorget i en cykelkorg hittade jag ett gäng fågelbebisar. Föräldrarna bygger tydligen i just den cykelkorgen varje år. Cykelägarinnan parkerar pliktskyldigast på en trygg plats, övriga boende håller sina missekatter inne och gatubelysningen täcks med handdukar för att de små liven ska kunna sova. Det är så man blir ganska stolt över sitt ursprung.

Nu är jag på Blidö. Mamma var schysst och lånade ut en dammsugare så allt glassplitter är nu urstädat. Och sen när jag kommer hem kan det hända att jag har en liten överraskning ;-)

MEH!!

2010-05-25T15:00:00.000+02:00

Här susar man fram i godan ro på motorvägen, när man plötsligt ser något gigantiskt flyga rakt mot rutan för att i nästa sekund krascha rakt in i densamma så undertecknad plötsligt befinner sig i ett regn av glassplitter! Här snackar vi inte stenskott utan snarare bumlingskott! Så istället för en lååååång lunch och ett lååååångt besök hos mormor blev det snabblunch, självrisk, tre timmars väntan på ny vindruta och kvickvisit hos mormor.

TUR att inte Emil var med! Han hade ju kunnat få glas i ögonen (förskräckliga tanke!!)

:-/

Nu jäklar kompisar!

2010-05-24T09:39:00.001+02:00

Nu är det sommar!!

Jag har en stor latte, bara fötter och ben. En hund som jäser i gräset, en hovis som spänner åt bultarna på min bil, ett helt gäng fåglar som sjunger, två katter som jagar sork och hela veckan ledigt!

En liten turné hade jag tänkt mig. Strängnäs, Blidö, Uppsala...

Fredagsmys?

2010-05-21T13:23:00.001+02:00

När jag kommer ut ur köket ligger Emil hopkurad i soffan och är väldigt söt.

Fina fina älskade hund, ropar jag och borrar in näsan mot hans mäktiga halskrage, hans kyliga nos och hans lena öra!

Då väser Emil. Det gör han när han vill vara ifred.

Så jag drar mig lydigt undan till mitt soffhörn och nöjer mig med att beundra på avstånd. Men inuti. Där rasar kärleken runt helt obehindrat.

Sådan är han, min Emil.

Laddade batterier

2010-05-18T22:10:00.000+02:00

Det som började som en nödutryckning slutade som ett dygn med min häst. Bara jag. Och Dallas. Och sexton sköna grabbar till.

Det har varit soligt och jag har bränt mig på armarna. Jag har andats salt luft, tupplurat på en bergsknalle, kliat många halsar och pussat många mular (vilket slår att pussa tulpaner vilken dag som helst).

Livet innan Bassholmen "fanns"... hur överlevde man?

Lojalitet

2010-05-16T14:56:00.007+02:00

Det är en svår sak. När ska man prioritera lojaliteten framför... säg tex humor? Är det fel att hänga ut en vän för att andra ska få sig ett skratt? Nä! Så här var det alltså:

Bassholmens hingstbete har en hemsida. Den har funnits i flera år, och jag har liksom bara tagit över domännamnet. Så när jag satte igång med denna beteshistoria hade jag alltså redan en befintlig hemsida. Toppen. "Den ser enkel ut", tyckte jag och försökte göra en enkel förädnring på en av sidorna. Det gick naturligtvis åt skogen och proffshjälp fick kallas in. Proffshjälpen kommer i detta fall paketerad i form av mycket god, dock groteskt överbetald vän och tillika datahackerkille. Min överbetalde vän och datahacker hade inte så lätt att ordna upp det jag ställt till med som jag trodde. Sidan var krånglig sa han. Problemet löstes med en nödåtgärd. Och jag fick stränga order att skicka över alla uppdateringar till honom i fortsättningen. Mao: Don´t PILL!

När årets kull släppts ut och fotograferats skulle alltså dessa bilder läggas ut på hemsidan. Här ska erkännas att jag gjorde ett första försök själv, vilket ledde till att det inte gick att gå in på hemsidan alls. Jag raderade snabbt som attan det jag gjort, låtsades som ingenting och mailade istället snällt bilderna till Mr. Hacker som omåttligt nöjd med sig själv ringde upp ett par timmar senare. Bilderna låg uppe och i utbyte för detta var jag skyldig en skriftlig bekräftelse på min eviga kärlek och trofasthet. Rätt billigt tyckte jag och klickade glatt iväg till min fina nyuppdaterade hemsida. Knappt hade jag laddat färdigt förrän telefonen ringer igen och en mycket liten röst säger typ på ett ungefär: "Jooo, du vet din hemsida... Den är liksom litegrann vadskajagsäga sönder. Känner du någons om kan laga den?" So much for datahacker!

Som kompensation får jag nu en alldeles ny hemsida som jag hoppas ligger uppe i mitten på nästa vecka. Så det kan gå! Men det roligaste i allt det här, för mig alltså, var ju att när jag senare fick ett SMS där det stod att han skulle fortsätta imrogon eftersom han skulle hjälpa en annan god vän att flytta kunde jag skadeglatt svara: "Se upp bara så du inte har sönder något"

Ha ha ha ha ha!

M: ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

Snark

2010-05-14T07:48:00.001+02:00

Huff. Klockan ringde. Men jag har inte sovit färdigt.

Det här har nog varit den galnaste veckan på... eeehh... väldigt många veckor. Vad har jag lärt mig till nästa år?

1. Inte planera släpp helgen mellan mina två jobbtätaste veckor.
2. Inte titta på am. Idol nätterna efter släpp.
3. Mmmm... nä. Sen har jag nog inte lärt mig något mer. Eller JO!
4. Inte boka löneförhandling, nej ursäkta- lönebesked ska det vara veckan efter släpp. Jag är liksom inte mitt vanliga bråkiga jag.

Nu när jag ser över ovanstående punkter inser jag att man skulle kunna slå ihop dem till en enda insikt.

Semestern borde börja i maj!

Populär gnällspik

2010-05-12T22:29:00.000+02:00

Det sägs ju att man ska tänka positivt, så jag börjar väl med det positiva. Hingstbloggen har jättemånga besökare varje dag. Undrar vilka alla är? Man blir ju nyfiken. Idag har vi haft sjuttio unika besökare vilket innebär att det är betydligt fler träffar. Det är ju kul.

Men... Alltså nu har jag lyckats ordna så att det inte går att komma in på Bassholmens hemsida. Jamen TOPPEN Lotti. Bra där, vÄrkligen! Varför? Jag säger VARFÖR föddes jag inte till datahacker??

Till råga på allt ska Birger och Villgott hem till sina respektive biologiska mattar imorgon. Jag har nattjobb och fick tigga mig till en ynka timme på morgonen för att ta adjö av dem. Jag var inställd på att ha dagen på mig. Ganska ont i hjärtat gör det. Tänk att man ska fästa sig så förbaskat, fast man vet att de inte ska stanna.

Och inte tror jag att det blir någon sömn inatt heller.

Ja jag lever!

2010-05-11T14:33:00.003+02:00

Hej på er! Det var sannerligen inte igår. Jag har egentligen bara två saker att säga!

Nr ett: Jag har VÄRLDENS BÄSTA HÄST! Se bara!

Nr 2: Om ni vill veta vad jag har pysslat med, kolla HÄR

Till Föreningen för oss som gillar päls.

2010-05-05T19:34:00.001+02:00

Appropå skörd. Efter att ha skördat detta gav jag upp. Det finns tre gånger så mycket kvar!

P U S T ! ! !

Jo det var så här va

2010-05-04T17:35:00.000+02:00

Trollis och jag började dagen med att packa in oss och det trasiga örat i bilen och åka till smådjurskliniken.

Eller... Jag började dagen betydligt tidigare egentligen. Närmare bestämt kl fyra då jag vaknade med ett ryck och kastade mig ner till hallen. Jag kom nämligen på i sömnen att jag glömt ställa undan kattmaten på kvällen (Trollis skulle fasta inför besöket). Det var synd. Att jag ryckte och kastade mig och så eftersom hovis, redig som han är, INTE hade glömt det. Så jag hasade mig uppför trappen igen, nattade alla djur som förskräckt ryckt och kastat sig de med och ägnade mig åt att inte kunna somna om.

Ja, det var ju en avstickare. Så om jag skulle ta och plocka upp den röda tråden igen skulle jag berätta att Trollis uppförde sig som den gentleman han normalt (inte) är och charmade både veterinär och djursjukvårdare så till den grad att jag blev lite nervös och kände mig nödgad att demonstrativt hålla en hand på honom hela tiden. Han är ju trots allt MIN katt. Eller ja, jag är HANS matte. Eller? Hur var det nu Helene???

Fast det var ju egentligen inte heller huvudspåret, utan om jag skulle styra tillbaka på motorvägen så att säga skulle jag tala om att veterinären gjorde rent örat UTAN bedövning eller lugnande. Och då menar jag att hon tog en sprutmojja och tryckte in hela spetsen i bithålet och liksom körde runt med den inne i såret som visade sig vara mycket större på den sidan som
inte syns än man kunde anat via det som syntes.

*djuuuupt andetag*

Och det jag skulle komma till var ju att det där med att jag ryckte och kastade och hela baletten, ja det var ju helt i onödan!!!

Eller hur?

Salt i såren (till Bitte och Irene)

2010-05-03T22:24:00.001+02:00

Min bror och jag

vi har kramats av samma mamma.

Och det är så skönt. För han jobbar och låter mig peka.

Han är inte bara storebror, han är roddare också. Typ. Och igår följde han med oss till Bassholmen för att fixa det sista inför släppet. Det var flottar och båtar som skulle sjösättas, stängsel som skulle lagas och charmiga gubbar som skulle lindas runt lillfingret. Då är det bra med en storebror som kan hjälpa en. Klart hovslagare är som bekant bra på det där med att linda. Och Emil förstås.

Emil var med förstås! Vaddå syns han inte??

Nu då?
Västkusten har sin charm! Man kan gå väldigt långt ut i havet utan att drunkna!

Blöt, gåslös, mycket trött och mycket lycklig.

En som inte är lycklig just nu är Trollis. Han kom hem här på eftermiddagen med ett tjockt och varigt öra. Efter nogrann tvätt framträdde ett väldigt tydligt tandavtryck. Jag hoppas v e r k l i g e n inte att det är Aston som bitit honom i örat för då åker han nästan ut!! Imorgon blir det en tur till veterinärinrättningen för storekatt. Men det vet han inte än, så sssssssch.

Aston frigör sig

2010-05-03T22:20:00.002+02:00

Efter många och långa påtryckningar (och det ska sägas, mot min vilja)...

...skulle nu lillekatt lämna Trollis trygga famn.
Och ge sig ut i den stora vida världen. Alldeles ensam. Utan snöre.

Ser du honom?? Nej just det!
För det är så liten som han är där ute i det stora och vida!

Trollis tittade på...

...klöste lite. Och gick sedan för att hämta in den lille katten.

Själv var jag tvungen att lugna nerverna med lite hästpyssel.
Det där med att klippa navelsträngen... det är inte så lätt.

Lyssna! Kan ni höra dem?

2010-04-30T16:14:00.019+02:00

Jag kallar detta nummer: "Längtan till Bassholmen".
Ni ska tro att vi har övat länge!

Okej pållar! Vi sjunger upp! Mimimimimimimiiiiiiiiiii.....Å ett två tre!

Mitt sommar-låååv!

Va JÄTTEschönt
mitt såååÅÅÅåååmmarlov ska bli

då e man leee-dig hela långa daaaan.

Å alla määäännischor vill UT PÅ
lAAAAAAAAAAAn-det

å nästan iii-ngen vill gå kvar. i stan.

Pållar! Här kommer sticket!

Å ja ska öööö-nska mig
må-nga-so-li-ga daAAAAagar

så det blir varmt. i vattnet. i vår vik.

Mitt sommarlåv.
Va jätteschönt. mitt såååååmmarlov ska bli

me alla blommorna på grööönan äng

Man står och seeeer på häs-tar-na
i haAAAAAAAAaaagen

å vet att inget e som som-ma-ren.

Le grande finale!!

ÅÅåå vet att iiing-et e som som-ma-ren!

Bara en vecka kvar till betessläpp på Bassholmen

Neråt

2010-04-29T22:38:00.001+02:00

Jag är i en formsvacka. Ingenting går som jag vill just nu och inget går lätt. Som idag när jag och min fyrbenta familj skulle, i all vanlighet liksom, gå ut i trädgården. Jag öppnade dörren, satte misse i snöret, vände mig om och insåg att där Emil just varit var han inte längre. Nä, för han hade dragit till skogs. Vände mig tillbaka och insåg att där katten just varit var han inte längre. Nä, för han hade klättrat högst upp i det högsta trädet vi har (på den sidan tomten). Insåg att jag måste trä en hink om trädstammen så att han inte kan klättra upp där. Hittade en hink (kors i taket). Hittade jag någon kniv? Ligger kniven där den legat varje dag de senaste åtta månaderna? Hittar jag Emil? Får jag ner katten?

Och så har jag lyckats ge hästarna men för livet när det ända jag ville var att spreja lite flugmedel på dem.

Och så har jag blivit övertalad att ta ett tolkningsuppdrag som egentligen är för svårt för mig med löften att få ett manus att förbereda mig med. Har jag något manus? Kommer jag att få något manus? NEJ!!!!!!!!!!!!

Katten är grymt understimulerad!! Hur fasen gör man med ungkatter? Ska jag bara släppa ut honom vind för våg? Tänk om han vandrar iväg? Klättrar upp i ett träd långt ute i skogen? Hur gör man????

Och lite annat smått och gott som b.a.r.a inte går som det ska.

T R Ö S T A M I G!

Emil, min Emil ...eller som Ann-Louise skulle sagt: Varning för bildbomb!

2010-04-26T18:48:00.044+02:00

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Idag:

2010-04-22T20:15:00.003+02:00

Idag skulle Monte fyllt 18 år, och det är ett drygt år sedan han dog. Men jag tänker på honom varje dag. Gud, vad jag saknar den hästen.

Hovis och Monte i full färd med att vinna!

Idag har Aston ätit sin första sork. Trollis tog hem en död åt honom så då fick han behålla den. Trollis har burit hem en och annan levande åt honom tidigare. Men det som kommer levande in i det här huset kommer för det mesta och helst levande ut ur det här huset. Jag tror Hovis får städa lådan ikväll.

Idag har jag lasttränat med Dallas, långryktat Birger, kortryktat Villgott och bjudit alla hästarna på varsitt äpple.

Idag har jag fått mig en tankeställare. När Dallas var en liten pilt och fortfarande bodde på granngården (inte Lantmännens utan grannens gård) hade han en jämnårig kompis som hette Magnum. Tidigare idag hittade hans nya matte honom medvetslös i hagen. Han hade fått en pinne i pannan och måste avlivas. Så förskräckligt tragiskt. Han var en sån fin kille. Mild och vänlig.

Gos morgon

2010-04-21T09:59:00.000+02:00

Han har gjort fruktlösa försök i ett par månader. Aston alltså. Att få ligga nära Emil. Det är visserligen på lite replängds avstånd och Emil har vänt tjuriga sidan till, men det är inget mindre än ett klart framsteg.

Vi har gjort fruktlösa försök i flera år. Att få Trollis att ligga nära oss.

Trägen vinner!

Herrarna i hagen

2010-04-20T22:58:00.000+02:00

Vad är det som rör sig där borta?Va?? Villgott? Va?

Äsch bara matte. Supertrist. Jahopp. Nå gräs här eller?

Bra dag

2010-04-18T21:25:00.000+02:00

Klockan är strax över nio och det blev just mörkt. Jag har avslutat dagen med att blåsa på varma mjuka mular, krama om manar och stryka över runda hästbogar.

En lång dag ute med strålande solsken i lä från den starka vinden som dragit över Västra Götaland i helgen. Igår kväll åkte jag de dryga tio milen och hämtade min storebror. Och nu måste jag bara säga- Jag tar tillbaka allt jag tidigare sagt om trädgårdsarbete. Under förutsättning att solen skiner och hela familjen hjälper till. DÅ är det okej.

Min hund luktar jord och gräs. Min storekatt är på jakt. Min lillekatt är dödstrött efter en lång och spännande utedag (ja, i snöre!). Mina hästar spenderar allt mindre tid i ligghallen. Mamma och pappa dåsar i soffan här brevid och hovis har lagat fisksoppa.

Och Emil rymde inte på skogspromenaden!

Nej, jag tror inte det blir bättre!

Nya stickor och gamla tag

2010-04-16T20:33:00.004+02:00

Jag har fått en ny sticka. Men den är av en helt annan kaliber än den förra. Den här stickan är liiiiten och ettrig och eftersom jag inte lyckas få ut den så ställer den till med ett elände. Fingret är svullet och rött och varmt och (vad finns det mer för symtom som tyder på att fingret är på väg att ramla av?) typ... liksom... infekterat! Jag kan inte ens böja på det ordentligt, så det är med STOR möda jag skriver det här inlägget. Men jag menar, vad gör man inte för sina läsare! Man sliter och släpar och anstränger sig, det är vad man gör. Och till råga på allt är jag nästan helt säker på att jag fick den när jag rensade bort taggbuskar! Trädgårdar! Vad ska man med dem till???

I tisdags var ju Åsa här och hjälpte mig tömköra Dallas. Jag fick lära mig att flytta lite i sidled, börja lägga volter och hålla ihop yttersidan lite bättre. Det kan låta simpelt men det är svåra grejer vill jag lova. Eftersom jag inte har prioriterat bettinvänjning körde vi honom på ett sidepull. Det är alltså ett typ av bettlöst träns som verkar genom tryck på nosryggen. Dallas tyckte allt det var lite konstigt och när jag plockade av tränset såg jag att det skavt honom lite på nosryggen. Tråkigt. Jag försöker ju jobba positivt och jag vill verkligen inte att han ska associera (?? stavas det så? men vad konstigt det ser ut?) utrustningen med obehag. Nå, misstag är till för att rättas till, så dagen efter fick han vila och igår tog jag ut honom en superkort sväng. Iförd vanlig lädergrimma kände vi lite på sidförflyttningarna bara för att kolla om något hade gått in. Det hade det förstås, så då vände vi och gick hem igen. Äpplen, beröm och miljoner pussar på skavet senare hoppas jag att han förlåtit mig min obetänksamhet.

Mmmmm... det var nog allt tror jag. Snart kommer morsan och farsan. Om vi har tur kommer brorsan också, fast inte förrän imorgon. Vi ska... håll i er... waaaiiit for iiit... DEKLARERA!

Jojjemensan. Så kul ska vi ha. Be för dåligt väder.

Din säng är mycket skönare än min säng

2010-04-15T20:08:00.000+02:00

Ut med det gamla in med det nya

2010-04-15T17:39:00.001+02:00

Bättre va?

Flitens lampa...

2010-04-14T09:40:00.001+02:00

...s glödlampa var trasig i trädgården igår. Så vi tände i stallet istället! Och proffshjälp fick jag också. Kolla kolla!

Det är till och med liite framåt-nedåt! God bjudning och arbetsglädje. Jag har ett guldkorn i hästkostym i min hage! Och ett proffs i kompiskläder. Jag säger ju det! *vältrar mig lite till i skamlös bortskämdhet*

Uppdatering

2010-04-13T09:57:00.002+02:00

Bloggen har varit skamlöst nedprioriterad den senaste veckan (tur att jag har kommentatorerna som driver den åt mig medan jag har ledigt, eller hur Bitte), så det är inte mer än rätt att jag rapporterar. Jag förstår ju att Sverige andlöst väntar. Sitter vid sina datorer och surfar inochsurfarinochsurfarin bara för att kastas ned i besvikelsens avgrunda djup varje gång det inte skett något sedan sist. Eller hur! Så nu blir det blogga av! Jag ska bara gå och fika lite första, för annars kan det hända att Larsson blir arg.

Storebror gör en storebror
Han gjorde en Niclas. Ringde i torsdags och sa att: Jag kommer till dig på lördag. Varpå lillasyster kvickt ställde in alla sina lördagsplaner, åkte och handlade god mat och sedan ägnade sig åt att se fram emot lördagen. Storebror bor i Tyskland, och visar sig ungefär en gång vart tredje år. Förutsatt att lillasyster gifter sig. Annars kan det ta ännu längre tid.

Emil förskräcker sin matte
Emil tog med sig sin matte ut i skogen. Solen sken, vårfloden rusade och Emil var träningstaggad och superlydig.

Så matte knäppte av kopplet. Och byrackan stack som en avlöning. Drog som ett streck. Syns inte mer finns inte mer. Ja ni fattar. Matten som vet av lång erfarenhet att det är ingen idé att ropa och gasta gick en bit från stigen för att hundf-n skulle få leta lite när han behagade komma tillbaka. Matten satt i ett granris med samma gnagande oro som gnager varje gång detta händer- vi har lo, vi har varg och vi har älg och vi har jägare. Jag sitter där och spelar upp det värsta ljud som finns för en hundägare i mitt huvud om och om igen när skogens stillhet plötslig bryts av det värsta ljud som finns för en hundägare. Ett gällt skall som mynnar ut i ett skrik. Ett läte som betyder akut smärta eller akut skräck. Matte som hör att ljudet kommer ganska långt bortifrån springer med grenar piskande i ansiktet genom skogen mot ljudet, vilt stirrande omkring sig, letande efter den lysande gula västen. Telefonen var redan framplockad, och journumret till kliniken var redan framknappat när Emil plötsligt dyker upp på stigen, glatt viftande på svansen, helt ohalt och utan en skråma på kroppen. Trampade han snett? Stack han sig på en gren? Blev han rädd när han inte hittade matte? Det var märkligt för han har en fenomenal näsa och vi har aldrig lyckats gömma varken oss eller något annat för honom. Men jag hörde att han var långt borta och åt fel håll. Läskigt var det i alla fall, och det tog hela kvällen innan matte fick normal puls. Alltmedan Emil lugnt sov på sin bädd, glatt sömnskällande och tassviftande.

Storebror sätts i arbete
Ja vad gjorde man utan storebröder? Det kan man undra! Inte skulle man få 200 meter eltrådsnystan uttrasslat i ett huj. Inte skulle man ha anledning att damma av grillen. Inte skulle man få undan ett gammalt fult staket och inte skulle man ha något kul promenadsällskap. Det skulle vara trist helt enkelt! Och så ska jag berätta för er, som kanske inte vet, att det finns klara fördelar med att vara sladdbarn. Och enda flickan. *vältrar mig i välbehaglig och gränslös bortskämdhet*

Trädgårdarbete- jo det är sant!
Jag läste lite bloggar. Det skulle jag aldrig gjort. För det hurtas något absolut skamlöst runt om i Sverige. Det röjs och trädgårdsarbetas och altanskuras och städas och vädras och ja... ni fattar. Så vad skulle jag göra?! Jag försökte ligga i trädgårdsstolen och integöranåt, men nej. På grund av detta hurtande blev jag tvungen att röja bort en buskjä-el som jag stört mig på i två år. När det var klart blev jag alldeles trött, så idag är frågan: Ska jag vila mig eller röja bort nästa buskjä-el som jag stör mig på? Irene?? Vavavavavavava??

Hingstsläpp
Till sist vill jag bara säga. Att snart är det hingstsläpp! Vi satsar på sommarlovsstart för hingstgrabbarna den 8 maj. Woohoo!!

Strax tillbaka!

2010-04-10T16:10:00.003+02:00

Städa, laga mat, mocka, vattna, fodra, skjutsa, lämna, hämta kräkhink, brorbesök, anmälningar!

Mina tankar går till dig.

2010-04-06T22:49:00.004+02:00

Inatt, nu innan jag går och lägger mig, går mina tankar till en vän som förlorat sin vän.

Och en vän som håller sin vän i famnen och inte vet vad morgondagens besked ska ge.

Jag tänker på dem, och hoppas att de känner det.

Säkra vårtecken

2010-04-04T20:12:00.001+02:00

Påskkärringar (om än små)

Gamla, ruttna, smaskiga ben.

Fett uttråkad kattunge...

...får ta sig en titt på utsidan för första gången...

...och riktigt utforska sin omgivning...

...i snöre såklart! Herregud han kan ju gå vilse, bli uppäten och/eller ramla ner i ett sorkhål!

Under snön, fullkomligt ostörda i nära fyra månaders tid har sorkarna nämligen grävt upp HELA tomten. Och då snackar vi 10 000 kvadratmeter tomt! Vad gör man åt det?!?!

Ja och sen har jag gått en skogspromenad och sett tussilago, blåsippa och snödroppar. Så nu är det vår minnsann. Wohoo!

Doosh

2010-04-02T14:46:00.000+02:00

Ömkligt...

Postdooshfluff. Snyggt, tycker matte.

Men vad matte tycker står inte högst i kurs just idag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sen har jag bestämt...

2010-04-01T22:05:00.000+02:00

...att imorgon- långfredagen till ära- är det dags för Emils årliga vårbad. Men säg det inte till honom för ordet "dusch" har han lyckats lära sig (jo, även på engelska: doosh). Då kanske han rymmer! Hemska tanke...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Direktörskan tar upp tråden

2010-04-01T21:37:00.001+02:00

Det var ett tag sen sist, jag vet. Mitt kontor har varit förvandlat till ett sånt där föreningsrum inför ett jättestort utskick. Papper, kuvert, frimärken och adresslappar överallt. Jag har fakturerat, kontrakterat, frankerat och skrivit brev. Jo då. Nu är det allvar för de blivande unghingst-på-bassholmen-ägarna. Men allt detta mitt upp i hetångande deklarationstider. Ja ni förstår. Och så hovis då som går och köper bläckpatroner på MASTERCARD istället för VISA!! Jamen det fattar väl vem som helst att man inte kan?!

Ja ja... Jag har sagt förlåt till hovis. Och utskicket är klart.

Men sen är man ju så himla orolig för Ymer. Konstigt det där att någon man aldrig träffat kan betyda så mycket. Och då menar jag inte bara Ymer.

För stunden ligger jag i soffan med en mysig tjej brevid mig och garvar åt ljuvlige Peter Haber i "Sunes sommar". Vilken fantastiskt rolig film det är ändå! Vi såg den igår också ;-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

En nygammal kompis

2010-03-28T22:46:00.003+02:00

Idag har det diskuterats. Fördelar och nackdelar har vägts mot varandra. Beslut har fattats och tveksamheter har uppstått. En helt vanlig dag kan man säga.

Men det bästa... det är att Dallas ska få en ny kompis i höst. Eller ja få och få är väl att ta i . Men vi ska få låna honom. Och titta: de gillar varandra!

Han har hovskägg! Massor av härligt, underbart hovskägg! Underbart, fantastiskt och härligt kallblodsskägg!

God natt!

PS HERREGUD!!! vad liten Dallas var där :-o DS

Att ta för sig eller att ta sig friheter?

2010-03-28T18:06:00.001+02:00

Ja, döm själva.

Matte, jag tycker det är för dålig respekt i det här huset.

Huff. Är det inte mattens jobb att uppfostra barnen?? Jag menar, "respekt för de äldre", ingår inte det längre?

Jag vet att jag är stor, men har inte jag varit jävligt snäll kanske?? Jag vill flytta till Helene!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nyfriserad

2010-03-25T19:34:00.003+01:00

Så fick jag min superkorta nacke till slut. Handäruppe ska veta att det tog sin tid, men nu sitter den där. Den superkortklippta nacken. Och där sitter längderna fram. Så nu har jag en frisyr som är kort bak och lång fram kan man säga. Precis som jag ville.

Är jag nöjd? Alltså, jag veeet inte riktigt...

Hörrni vårälskare

2010-03-23T12:43:00.002+01:00

Var det det här ni längtade så efter?

Å vad jag hatar när det är BRUNT ute!! Och vad har jag att se fram emot när snön är borta? Att laga det förbaskade sönderplogade staketet :-/ Nej, sur och grinig är vad jag är.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bråttom

2010-03-23T11:05:00.003+01:00

Det är rasande mycket nu. Rasande. Jag har engagerat mig i både det ena och det andra. Bara roliga saker, men det är mycket som ska vara klart, typ igår. Och så vill man ju göra bra ifrån sig, vara duktig och allt det där, och då tar det tid helt enkelt.

Just nu till exempel är jag rasande upptagen med att försöka hitta en representativ bild på hur jag vill bli klippt imorgon. Och jo, det är skitviktigt eftersom jag tydligen är så dålig på att förklara hur jag vill ha det att det ALDRIG blir som jag vill.

Oj herregud vad klockan går, jag måste surfa vidare!

Barnfunderingar

2010-03-20T16:26:00.001+01:00

Jag har så j...a ont i RUMPAN!!

Här rider man inte på ett år och så bara för att man skrittar lite ska man ligga ner vid matbordet i tre dagar! Nej, rumpan måste obönhörligen härdas det är klart.

Men, hur gör man det?

Goaste vännerna från södraste 08-regionen är här och hälsar på. Eller ja, de köper en gård. Men jag väljer att lägga fokus på hälsa-på-delen, jag. De har ungar. Och då kommer jag liksom helt osökt in på att det finns både för- och nackdelar med ungar. De dreglar. En klar nackdel. En klar! Men de ger oss vuxna en utomordentligt giltig ursäkt att åka på äventyrsbad och förlusta oss. Himla bra, om ni frågar mig. En klar fördel om man jämför med fyrbenta underåringar, som jag ju annars föredrar. Jag tror det är det där med gemensamt duschrum som det faller på. Eller vad tror ni?

Kram på er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjusovare

2010-03-18T11:02:00.000+01:00

Men hallå Emil! Vakna nu då! Vi skulle ju gå ut!!

Hallåååå! Du looovade faktiskt!

Jag söver

2010-03-18T00:14:00.000+01:00

Emil ligger där nere och stensover. Man skulle faktiskt kunna drista sig till att påstå att han söver, eftersom vi ju befinner oss i västgötarnas rike och han dessutom verkligen trynar tre meter under hundsängen! För oss utbölingar (eller 08-or som vissa här ibland elakt kallar oss) är det skillnad på att sova och söva. Så nu vet ni det.

Emil är trött därför att han har lekt med sin polare Affe. Det är en milstolpe för det är första leken sedan operationen. Allra första "röjaruntsomentokmedenkulkompis"- gången sedan den 9 februari. Och så van att röja runt som han normalt är, är han dock tydligt out of practice för nu är han trött.

Matte med. God natt vänner!

PS Ta er i kragen och lyssna på Joni nu! Helst innan ni går och lägger er. DS

- Posted using BlogPress from my iPhone

I really don´t know life at all...

2010-03-16T12:35:00.002+01:00

Emils träningskarriär inspirerad av Irene

2010-03-14T13:32:00.003+01:00

Okej. Så här var det. Emil kom till oss. Han var sju månader,. Vi anmälde oss till grundkurs i lydnad för unghundar. Första halvan av varje tillfälle stod vi i ring på gräsmattan och tränade fotgående, tandvisning och ligg tror jag det var. Det tog Emil ungefär 1 minut att fatta vad han skulle göra, och när han väl fattat det fanns det ingen som kunde övertyga honom om nyttan att öva det. Så när han inte stod som förstenad med nosen nedgrävd i gräset, roade han sig med att försöka kasta sig fram till de andra hundarna (som- need I say it- naturligtvis satt som små änglar vid sina mattar och hussars sida). Vi lockade med köttbullar. Vi lockade med leksaker. Vi tjoade och tjimade och försökte vara så roliga som en människa bara kan. Köttbullar och leksaker sket han i. Tjoet och tjimet gjorde såklart att han bara stressade upp sig ännu mer. Andra halvan av kvällen tillbringades inne i klubbstugan. I samma stund som vi satte tassen innanför tröskeln började Emil yla. Han ylade och skrek oavbrutet tills han tryggt satt i sin bil igen. Vår tappra kursledare tappade aldrig modet. Och gjorde hon det visade hon det i alla fall aldrig, utan erbjöd sig istället att ge oss privatlektioner. Otroligt nog lät hon oss gå även fortsättningskursen, och vid det laget hade ju grabben blivit ett halvår äldre och kunde både skrika högre och förstena sig hårdare. Men lärde sig alla moment gjorde han. Med den äran. Efter detta gick vi två agilitykurser. Det gick lite bättre. Det ska erkännas. Men på första tävlingen skrek han ända tills det var hans tur att gå ut på plan. Väl där hoppade han några hinder, stannade och nosade, sprang genom en tunnel och stannade och nosade. Han tog sig i mål och skrek sedan till vi åkte hem.

Fullkomligt utmattade anmälde vi oss till en problemlösningskurs. Kursledaren lovade att om man inte löst problemet innan kursen var slut skulle man få pengarna tillbaka. Kursen var på tre tillfällen under en helg. Första dagen skrek Emil från första till sista minut, så att vi blev ombedda att gå undan ifrån ringen. Andra tillfället morrade Emil åt kursledaren. Vad som föranledde det morret fick jag aldrig veta, men DET har aldrig hänt vare sig före eller efter det tillfället. På kvällen, efter den dagen, bestämde jag mig för att det fick räcka. Så tredje dagen åkte vi till kursen utan hund. För att titta på helt enkelt.

Vid det här laget var väl Emil en fyra år och vi gick inga fler kurser efter det, vad jag kan påminna mig. Jag anmälde honom till en spårkurs, för jag tänkte att om han nu så gärna ville nosa så skulle vi i alla fall ha någon nytta av det. Men när det var en vecka kvar till kursstart fick jag ett samtal från klubben där de sa att kursen tyvärr hade blivit full eftersom renrasiga hundar hade förtur. De de inte visste (klantigt eftersom Nynäshamn inte heller är så stort) var att jag jobbade ihop med matte till en flatcoated retriever som dagen efter fick ett samtal från samma kvinna. Hon fick ett erbjudande om att vara med på kursen till reducerat pris eftersom de hade platser kvar.

Om nu vårt rykte hade föregått oss, och vi inte var önskvärda på kursen borde de varit ärliga. Jag hade kunnat förstå det. Jag gick ur klubben och gick aldrig med i någon mer hundklubb efter det.

Sedan en tre-fyra år tillbaka lever vi en fullkomligt kursfri tillvaro med massor av motion och mycket vara-med-tid. Och många hundkompisar. Men absolut inget kopplat hälsande till höger och vänster. Vi tränar på allt vi lärt oss, och ett och annat trick såklart. Men det slutar alltid på samma sätt. Emil fattar på noll sekunder och sedan tappar han intresset. Han är vad "experterna" kallar: "För smart för oss". Utklassad av sin hund... Vad säger man.

Om det var någon som orkade läsa till slutet får jag tacka för intresset och meddela att numera lyssnar jag inte på NÅGON som inte först bevisat att de har glada djur och en väl genomtänkt metod som bygger på icke-våld.

Är man stor måste man vara snäll

2010-03-13T18:42:00.001+01:00

Och idag kom Aston och mötte mig i dörren för första gången. Han är mattes pojk :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Träningsdagbok inspirerad av Bitte

2010-03-12T15:02:00.001+01:00

Eftersom idag var min första hundlediga dag på en månad och Dallas är traktens absolut mest försummade häst sedan ganska precis en månad tillbaka hade jag långtgående planer på att träna med honom. Dallas alltså. Men snön som låg framför stalldörren hade frusit till is och fast jag hackade som den värsta ispiksmördaren var det lögn att ta sig in där. Dit där grimmorna finns. Där stod jag alltså med sinnet fullt av träningslust och fickorna fulla med morotsbitar.

"Tänk om, tänk rätt" tänkte jag och gick in i hagen. Jag passerade darrande platsen för min luftfärd några dagar tidigare (nä, det gjorde jag inte... men erkänn att det lät dramatiskt) och satte mig en bit från min lugnt hömumsande hingstgrabb. Det tog en stund innan han kom fram och det är nytt. Fast han har väl svårt att se varför han skulle fjäska för någon som knappt haft tid att säga hej till honom på flera veckor. Och det får man ju förstå. Så jag satt där en god stund innan han till slut kom och sträckte fram en mjuk men kletig mule. Lite kel, fast bara pytte sen gick jag några steg bort. När han tog ett steg för att följa efter ropade jag "Dallas! Kom!" och sträckte fram en morotsbit. Och så lite kel och beröm. Gå några fler steg bort och vänta tills han gjorde en ansats att komma efter. Ropa. Berömma. Godis. Sen höll vi på så där tills vi hade gått ett varv runt hagen och morotsbitarna var slut.

Bilden har, uppenbarligen, inget med inlägget att göra förutom att det är Dallas som doppar fötterna i det salta västkusthavet på Bassholmen.

I vilket fall som helst så avslutade vi med benmassage och kli i näsan (ja, inne i) som är sköööönt och sen avlägsnade sig matte innan Dallas gjorde det.

Kan man ställa upp i första lydnadsklassen med en hingst tror ni? Det är nästan lika exotiskt som att komma med en basset ju!

Nej, det är bara inte klokt vad duktiga vi är. Min hingst och jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Höjdrädd? Inte jag.

2010-03-11T11:14:00.001+01:00

Alltså wirklich, ditt lilla rackartroll! Klättra på taket minsann.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Minnesdag

2010-03-10T18:46:00.002+01:00

Jaha ja. Allt ska göras för första gången någon gång. Och ska man bli sparkad av en häst ska man någon gång bli det för första gången. Så då tyckte jag att igår verkade vara en bra dag. Javisst. Igår var tydligen den perfekta dagen för en klockren träff precis under nyckelbenet så jag tog luftvägen ut ur hagen. Nu ska jag inte beklaga mig allt för mycket. För det gör inte så farligt ont. Inte lika ont som när jag fick stickan! Inte lika ont som... eeehmmm... ööööhmmm... jojustdetja- Inte som när jag slog upp ett hål i knät så man kunde kika på knäskålen och handen såg ut som en vattenfylld grönlila diskhandske. Det var när jag ramlade av Monte i full sken för tre år sedan. Och det får mig osökt att tänka på dagens egentliga ämne.

Idag är det ett år sedan Monte lämnade oss. Om jag reser mig lite från stolen och kikar ut genom fönstret ser jag platsen där han drog sitt sista andetag. Där står nu ett släp med gödsel på, men hade jag haft lite bättre plats hade där stått en liten rosenbuske kanske. Gödslet måste ju för all del ha sin plats det med. När Emil och jag var ute för ett par timmar sedan undrade jag varför jag kände mig så... tung. När vi nästan var hemma kom jag på det, och då var det inte så konstigt längre. För saknad är tungt att bära. Vissa dagar mer än andra.

Kosmos

2010-03-09T10:29:00.001+01:00

En Emil, en matte, en vårsol och en förmiddagsmil.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Helg, over and out

2010-03-07T21:36:00.001+01:00

Emil har haft sin kompis Thomas på besök i helgen.

Och så har det varit sol. Sol på morgonen, dagen och kvällen :)

Och så har jag fått en ny dator som är bara min och mycket flådigare än den befintliga.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Husarrest

2010-03-05T13:47:00.002+01:00

Bilden lånad här

En och en halv kilometer från vårt hus, längre ner i byn, väcktes i tisdags morse en av grannarna av ett skrik. Han gick upp, tittade ut och fick se ett lodjur i färd med att misslyckas med att döda ett rådjur. Rådjuret skadades så svårt att det fick avlivas och lodjuret flydde. Fortfarande hungrig.

Katterna har husarrest...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärlek

2010-03-05T12:12:00.001+01:00

Grannarna har lämnat ungarna hos mormor och tar sig en tur med släden i vårsolen.

Det är vad jag kallar feeling!

Posted using BlogPress from my iPhone

Vårkänslor

2010-03-05T11:30:00.001+01:00

Imorse (okej då, i förmiddags) lyste solen rakt in genom mitt sovrumsfönster så det blev för varmt att ligga kvar. Hästarna står med ansiktena vända mot de varma strålarna och sover djupt och katterna väljer de soligaste platserna i fönstren att ligga på. Lillkatten sover förstås inte så mycket. Han har en ny grej. På natten hoppar han mjukt upp i sängen, smyger sig upp till kudden, kryper in i halsgropen, kurar in sig där och... sätter tänderna i halsen! Eller i fingrarna. Eller i andra mer eller mindre väl utvalda kroppsdelar. Så därför behövde matte sovmorgon idag, och fast klockan snart är lunch har morgonrocken ännu inte bytts till kläder.

Ikväll kommer kära vänner från huvudstaden som stannar hela helgen. Vi ska promenera, mysa med hästarna och ha katter i knät mest hela tiden.

Och så ska vi ha räkmacka till Melodifestivalen! Det är viktiga grejer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En mammaslipsten...

2010-03-04T20:10:00.002+01:00

...ska dras så här!

Meditera mera

2010-03-04T11:13:00.001+01:00

Jag ligger i jobbets massagestol, och ja jag vet att jag borde meditera eller nåt, men nu har jag precis laddat ner en bloggapplikation och då måste jag naturligtvis prova den.

Idag har jag varit på besök hos en sjukgymnast. Hon sa att jag har en S-kurva på ryggraden och var förvånad att jag inte visste om det... Sen sa hon att den där kotan som sitter snett troligen hoppade dit när jag ramlade av Monte för tre år sedan. Och så fick jag jäkligt jobbiga övningar som jag ska göra varannan dag. På frågan "Vill du boka in en ny tid direkt eller vill du ringa själv" svarade jag med ett garv varpå sjukgymnasten klickade upp sin bokningskalender och torrt konstaterade att hon brukar få den reaktionen. Jamen, vem fasen gör läxorna om det inte kommer något prov??

Igår var det vår i skogen, vänner!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är O:et i A:et som gör ´et

2010-03-02T21:16:00.003+01:00

...eller hur det nu var...? Jag menar bara att det är kommentatorerna som gör bloggen. Eller hur! Annars skulle man väl skriva noveller till Damernas värld eller nåt.

För övrigt har jag en hund som ligger på golvet och förnöjt tuggar på ett ben som luktar skunk, två kissar av vitt varierande storlek som leker med varsin myntamus, två hästar som ligger och sover i den nyhalmade ligghallen och en häst som står ute i hagen och mumsar hö. Hovis och tonårsdotter (va, har jag inte sagt att jag har en tonårsdotter???) hjälper vännen med hästarna och glassmaskinen lovar att glassen är klar lagom till att de kommer hem.

Typ så.

2010-03-01T21:29:00.002+01:00

Katterna har hittat varandra. Eller ja, Aston har ju hittat Trollis hela tiden, men nu har Trollis hittat Aston också. Faktum är att de har hittat varandra så pass att Aston kurar ihop sig mellan Trollis framben, burrar in huvudet under hans haka och låter sig tvättas. Allt under högljutt spinneri såklart :) Man kan säga att Aston har fått en mamma!

Japp, så det är bra.

Och så var det jä..ligt mycket snö i Norge. Lena är visserligen inte så stor, men KOM IGEN!

GUD vad trött jag är. Nu tror jag att jag måste gå och akta mig för myndigheterna.

Helgstängt.

2010-02-26T13:58:00.001+01:00

Jag drar till Norge. Åter måndag. Blogga flitigt i helgen så jag har något att läsa när jag kommer hem :)

Tack för alla förslag!

2010-02-25T20:17:00.007+01:00

Efter stor vånda, panik och allmän förvirring
har vi nu kommit till ett beslut.

För det förstår ju alla att
en katt som vill vara nära, men inte försöker trängas på Emils fårskinn...

...som ställer till med allmän oreda så att storkatten

känner sig nödgad att sätta ner tassen...

...och som fiser lika illa som vilken storkatt som helst...

...heter...

...Aston Junior!

Tvärnit

2010-02-25T15:15:00.001+01:00

Alltså. Både hovis och jag är rätt förtjusta i Micke. Men efter en STORM av protester försöker vi förlika oss med något annat. Jag föreslog Astor. Hovis föreslog... JOSE!!!!

Kattrackarn kommer bli namnlös...

Veta en hemlis?

2010-02-24T20:26:00.009+01:00

Stygnen tagna. Såren läkta och fina. Bajs har absolut korvkaraktär och vikten är ett helt kilo upp! Nu behöver vi bara ett kilo till, så är vi hemma.

Så... jag åkte och hämtade hem lillkissen. Klart grabben ska få komma hem! Alla vill ju ha en egen familj. Och ett namn... hm...

Junior? Astor? Zorro?